Utsigterna fär Representationsfrågan. Under en tidpunkt då hela nationen med lisligt imeresse omfattar sin Listråga: Slandsre presentationens ombildning till en sann, rållris och ändamålsenlig solkrepresentalion, synes det vara nödvändigt att midt under önskningarne och förhoppningarne äfven göra sig reda för medlen att ernå ändamnalet. I detta sednare afseende visa sig beklagligen tänkesätten ännu så delade hos allmänheten, och hos de eljest för relormen nitälskande Borgareoch Bvudestånden, resormsällskaperna och Regeringen, att man med skäl kan belvilla, om de Sanmhigen gjort sig rätt reda derför. Allmänheten synes icke hysa stor tillit till möjligheten, att genom lagSlustande maktens formliga beslut komma till nagot resultat. Man säger, icke utan goda Skäl, haru är det väl tänkbart, att alla fyra Ständen skola blifva eniga om ett förslag till en sådan förändrad nattonalrepresentation, att hela folket dermed kan blifva belatet? Men de nämnde kiksständlen hafva visat, att de tro på möjligheten deraf, då deras ledamöter af konstitutionsutskottet begärt al Konungen ett förslag, på det att desse Stånd, genom sina 2 röster, skulle kanna få det hvilande till afgörande vid nästa riksdag. (Fasom bekant är måste på två Ständs beslut en Kongl. proposition om grundlagsförändringar blifva hvilande, men eljest fordras tre Stånds beslut, eller ock omröstning i förstärkt konstitutionsntskott). Resormsällskaperne, ätminstone det i Stockholm, halva äfven visat sig tro på Regeringens medverkan, och att ett Regeringsförslag skulle kunna besegra motståndet; och Regeringen har sjelf eftergifvit, eller åtminstone lätsat förekomma sordringarne, genom den försäkran, Konungen personligen den 13:de d:s lemnat de begge Ståndens ledamöter i konstitutionsatskottet, att på den nya ministerens enhälliga tillstyrkan IH. M. ämnade låta förelägga Rikets Ständer ett förslag, grundadt på samfåld valrätt. Allt detta utvisar, att man på många håll tror eller lätsar tro sig kunna förvänta möjligheten, att genomdrifva reformen med Rikets Ständers enhälliga bifall vid nästblifvande riksdag. Det torde likväl vara skäl att söka göra sig rätt reda för de utsigter, mani verkligheten kan äga, om ett så lyckligt resultat. Svårt är det väl icke att förutse, att just sättet att hos Rikets Ständer genomdritva ett fullstundigt förslags utarbetande och grumdlagsenliga hvilande lemnar de starkaste vapnen åt de gensträlviga Standen, Ådeln och Presteständet, att vid det slutliga afgörandet afböja beslutet; ty alltid finner man bister, otullständigheter, motsägelser, svärigheter i verkställigheten, o. s. v., med hvilka man kan söka ådagalägga, att under det varmaste nit för saken och den största. beredvislighet att uppoflra enskilta fördelar för Konnangens och folkets önskningar desse Stånd måste för det allmännas väl, ja, för Konungens eget bästak, afslå det föreslagna och önska en annan bearbetning af srägam, m. m. Dessutom synes det, som om i detta afseende till och med de nämnde Stånden icke skulle behöfva ens sjelfve sramstä säsom ett blifvande förslags vederdelomän; emedan om de ansvariga radgifvarne verkligen skulle inlata sig i det overkställbara företaget, som enligt Konungens svar till ledamöterna i utskottet lärer vara tillämnadt, nemligen: att genom formella föreskrifter betrygga intelligensen och förmögenheten deras tillbörliga andel i en solkrepresentation, hvilken endast bör och kan utgå ifrån folkets allmänna förtroende och således aldrig bero, hvarken af någon magistergrads eller någon rikedoms sjelfskrifvenhet; så komma helt säkert Borgareoch Bondeständen ret, att heldre afslå än bifalla förslaget. Efter allt menskligt förutseende, måste vi således komma att om nägra är stå på samma punkt, Som nu med vår gamla Ständsrepresentation, under tiden förbigångua af-andra folk i denna, och alla öfriga institutioner, hvilka så mäktigt inverka på nationernas intellektuella oeh materiella lil; så: ledes beroende af en osäker framtids vexlingar. Det är väl sannt, att det står i Regeringens makt att kalla Rikets Ständer, i fall vid denna riksdag ett förslag blifver hvilande, till urtima riksdag ganska snart, ja redan nästa vinter; men kan man väl hoppas, att icke sjeltva denna brådska då tages till en sörevänninga att göra motståndet ännu ursäktligare? Skall man ej invända, med utseende af välmening, att nationen icke haft tillfälle moget bestämma sin opipion? oOch månne ej det troligen ännu då osäkra och obefästade skick, hvari andra folk måste bellnna sig, hvilka nu först börjat att förskafla sig representativa former, skall gilva motståndet snarare ökadt mod att våga det yttersta ? om man deremot verkligen vill se representafions-reformen genomförd; om man uppriktigt vill förskafla svenska folket en representation, som uttrycker dess tänkesätt, dess behot och det bästa, tidsenliga sättet att dem tillfredsställa; månne det då är tänkbart att lyckas på annat sätt, än att, såsom en gång förut i denna tidning blifvit föreslaget, förmå Rikets Ständer att gemensamt med Konungen sammankalla en foasliluerande nationalförsamling, vald af solket, utan afseende på stånd eller klasser, efter en enkel vallag, grundad på val medelst elektorer, utsedde i förhållande till församlingarnes solkmångd? betta synes vara enda måjliga sättet, alt så skyndsamt, som landets ställning nu erfordrar, kunna genomföra en representationsreforin, Som kan uppfylla folkets förväntan. Dernti ligger någonting så naturligt, att lagligheten deraf icke kan ifrågasättas. Det är Rikets Ständer, som sjelfmyndigt förklarat sig vara Svenska folkets Representanter, i ett ögonblick, då en riket ölverhängande fara gjorde det nödigt att genast handla och besluta om en konungaätts uteslutande, en ny kommgs väljande, en ny regeringssorms antagande, nya försvars-älgärder och lagstiftningsärenden; men denna usurperade rätt att representera folket, måste ock al Rikets Ständer böra och kunna återlemnas, då den ieke längre visar sig behöllig, eller nyttig. Det är Rikets Ständers pligt, såsom redlige, af sosterlandsmit och rättvisa lilvade svenske medborgare, att lemna åt folket dess naturliga rätt, att bestämma sättet, huru det vill välja sina ombud, samt kurnu dessa ombud skolatutöfva de dem anförtrodda uppdrag; och detta kan aldrig ske, till allmän bätnad och tillfredsställelse, utan alt de begge statsmakterna gemensamt, erkännande folksuveräniteten, lemna åt en at folket vald konstituerande församling att bestämma den nya represemations-sormen. Detta behöfver alldeles icke försära hvarken konungamakten, den verkställande eller administrativa makten, eller domaremakten, emedan inga al dessa behöfva upphöra eller ins älla sin verksamhet. Icke en gång Rikets Ständer kunde der genom anses för framtiden upphälde, derest icke kegeringen ansåg sig kunna och böra stadfästa den represeatationstorm, Som en Sådan nationalsörsamling söresloge och antoge. Först om denna nya form antoges af Konungen, upphörde den gamla ståndsrepresentationen, och den nya folhrepresentationen inträdde derefter i sin grundlagsenliga verksamhet. Vill man icke så illlvägagå, synes det vara otroligt att någonsin på luan väg kunna komma till en reprekallar densamma. Man må nu petitionera bäst man behagar om Regeringens. medverkan, om grunder för ett representationsförslag, omr et sådant förslags utarbetande af Regering eller Sländer-utskott o. s. v. så blifver dock hela saken stående i vida fältet, om man ej begär af Konung och Ständer en sådan åtgärd, som den här föreslagna: nemligen skyndsamt sammankallande af en om representationsreformen beslutande nationalförsamling. Saken tål ätminstone att tänka på. Å Vi hafva under helgen emottaglt dansk post af den 20 och 21 samt senast i går, per Chnstiania, dansk post af den 22 och hamburgerpost af den 21, jemte engelsk post af den 18 dennes. Till en början lemnas nedanstående samniandrag af de vigtigaste utländska politiska nyheterne, och vilje vi sedan en desalj återkomma till desamma. Danmark befinner sig i krig med Preussen och hela tyska förbundet. Preussarne hafva, såsom sitt ullimatum, fordrat Sleswiys utrymmande af danska hären, danska flottans tillbakadragande från herligdömenas hamnar och farvatten samt fängarnes omedelbara frigifrande och ej lemnat Danskarne längre betänketid än till. d 18 om aftonen. Den 19 var ännu detta ul matum obesvaradt af danska generalen v. Hedemann. Danskarne vilja ej gå im på dessa fordringar, utan synas hafva beslutat att våga det yttersta. Danska regeringen har förordnat embaryo på alla preussiska, mecklenburgska och hannoveranska fartyg. Några och tjuge fartyg äro redan uppbringade. Det är fråga om att lemna Hamburg och Lubeck neytrale. — Ännu den 20 hade det ej komnit till något sammandrabbande i Slesvig; danskarne innehade fortfarande sin ställning vid Dannevirke, med Gottorp till högqvarter. Månne nya underhandlingar äro bragte bane? Den 20 ville man i Ilamburg veta att en kurir sarit genom staden med underrättelse om ett ytterligare vapenstillestånd. llanoveranska generallöjtnanten IIG-lÅ:ett har erhållit högsta kommandot öfver alla 1 Sleswigholstein varande förbundstrupper, som sednask blilvit ytterligare förstärkte. Nu, då Danskarne hota deras handel och slsfart, känna Tyskarne litligare än någonsin hehofvet af en flotta. kunde uttryck och sraser i den vägen uträtta något, hade de säkerligen redan en vacker eskader i Sjön. Flera enskilta Tyskar börja att höja sina råster till förmån för Danmarks rättvisa sak och söka att upplysa sina vilseledda landsmän om rätta sammanhanget med tvistefrågan. honungen af Prenssen har tagit ett vigtigt steg till Posens pacisikution. En kahinettsorder af den 14 April förfogar, att den del af Posen, hvarest den tyska nationaliteten är förherrskande, skall skiljas från det öfriga af landet och införlilvas med Tyskland, då deremot de polska distrikterna komma att så mycket sullständigare reorganiseras i polsk anda. i I Berlin befarades oroligheter den 20, i anledning af en tillämnad, men förbjuden demonstration för erhällandet af direkta val; Stora försigtighetsmått voro vidtagna till lugnets upprätthällande. be törestående valen hålla sinnena i mycken spänning. Sländerna i Hessen-Kassel hafva beslutat att afsända en deputation till Köpenhamn för att förmå landtgrefve Wilhelm och hans son, prius Fredrik af Hessen, alt lemna Danmark. Iillika skall denna depntation söka att verka för en fredlig lösning af Sleswigholsteinska frågan, I Baden är det mycket oroligt, i några distrikter har man förklarat sig för en republik.