em 3 men alt med tjenliga medel förhindra densamma. Cirka 53000 polisbetjenter voro uppställda i närheten af allämnningen äfvensom några kavalleriafdelningar och tillochmed ett artilleridetachement. Med kommendantskapet underhölls förbindelsen medelst en vid polisstalionen i kennington anbragt telegraf. Åfven i flera andra städer höllos chartistmöalla asflupo lika lugnt som det i ondon. I sessionen den 10:de öfverlemnade eo sommor den nyss omförmälta petitionen. å Vis cen skola besinna sig 5. 106.847 underskrifter. I samma session erhöll billen om kronans större betryggande andra läsningen, dock icke utan häftiga protester från OBriens och andra irländske oppositionsmäns sida. Den 11 föreslogs i öfverhuset af markis Landsdowne, en af ministrarne, en bill, som asyftar att ge regeringen större makt till uppsigt öfver de 50,000 främlingar, som finnas i London och hvilka befaras kunna slå sig på Chartisternas sida. Sir Charles Napiers i Cork liggande eskader, som nu bestar af 3 linieskepp och 4 fregatter och är provianterad för trenne mänader, skall fatt order att göra sig Segellärdig. Amiralen var ännu den 8 i Dublin, der han hade lifliga konferenser med vicekonungen. Sir Str atford Cuanninua har nu begifvil sig på sin post som minister i Konstantinopel. DANMARK. Vi emottogo i gär e. m. dansk post af den l5:de dennes. Från krigstheatern intet nylt. Man hade icke i Köpenhamn derifrån sednare notiser, än dem som hitkommit med tyska tidningarne och redan blifvit meddelade. Danska bladen äro för det mista uppsyllde dels med redogörelser för de bidrag i penningar, hästar och proviant o. 5. v. som från enskilte och kommuner alltjemt tillslyta det allmänna, dels med en efterskörd från krigsskådeplatsen i Schleswig. En egen märkvärdighet är att den förste Dansk, som fallit i detta krig, en soldat vid jägarne, heter Seir (seger). Flensburgs tidning jublar öfver Danskarnes seger och påstår att staden icke skulle slutit sig till upproret, om icke magistraten varit förrädisk. — Danska lidningarne vilja icke tro, att Flensborgarne, enligt Tyskarnes utsago, hällt ned Judande olja och vatten på de relirerande insurgenterne. På slodet Gottorp blef Augustenburgarens väl fyllda vinkällare ett välkommet byte för danska armeen. Hela förrådet, 10.000 buteljer, till en del de mest utsökta viner, utdelades bland soldaterne. Staden Schleswig var vid Danskarnes ankomst öfvergifven af alla embetsmän och honoratiores. En del damer gingo klädde i sorg. Kungen hade gjort ett besök på Gottorp och derefter ätervändt till Flensborg,som han skulle lemna den s5:de och begifva sig till Åabenraa. Insurgenternes anförare skola inbilla soldaterne, alt de ej hafva någon pardon att förvänta, om de falla i Danskarnes händer. Icke Hans danska majestät anser freden bruten emellan Danmark och Preussen, i sanumna ögonblick en preussisk soldat beträder Schleswiys jord, alt danska flottan straxt skall beordras alt uppbringa preussiska handetsfartyg och bombardera preussiska sjöstäderna o. s. r. Om 3 a 4 dagar väntades svar fran Berlin, och är detta otillfredsställande, så hegynnar genast Rendsburgs belägring. I Hiborg har den 11:te dennes hållits cen stor folkförsamling. Inbjudningen dertill var utgången från en kommitts k, som bildat sig för ändamälet. Mötet öppnades af landsöfverrättsprokuratorn Jesnerseu. som förelade ett program för en fosterländsk association, hvilken skulle hafva 1) att förbereda införandet af den konstitutionella försteellltingelt på de bade för staten i allmänhet och folkfriheten i synnerhet rätta grullrularhe. samt 2) att upprätthålla och styrka den nuvarande folkliga niinislren. Afven förelades församlingen en adress till ministeren , deri solkets sympathier för densamma i de mest bestämda uttryck voro uttalade. Både programmet och adressen blefvo, efter nagon diskussion, antagne, hvarpä mötet upplöstes. — rrmwmw—— — d: ÖT IR ER Å HWG— Under de sednare dagarna hafva 2:ne petitioner till Ifans Maj:t Konungen och en adress till Rikets Ständers bevillningsutskott rörande tullfrågorna cirkulerat till underteckning bland stadens handlande och borgerskap. Alla skrifterna hafva erhållit talrika u: iderskrifter af såväl handlande, fabrikanter som af handtverkare och öfrige stadens innevänare, och skola desamma, så fort rum i tidningen kan beredas, in extenso införas. För dagen inskränka vi oss dertill att avföra: att den ena petitionen till Konungen endast sysselsätter sig med olämpligheten och orättvisan af förbudens bibehållande i tulltaxan, och söker i sammanhang dermed visa, att tullförbuden dessutom äro stridande mot andan af landets grundlagar. Den andra petitionen deremot behandlar mera utförligt principerna för tull-lagstiftningen och ådagalägger derjemte lämpligheten af alt i den blikvande tulllaxan hufvudsakligen följa Kongl. åfaj:ts till Rikets Ständer aflåtna proposition. Adressen till Rikets Ständers bevillningsutskott fordrar, att utskottet skall beskatta svenska folket endast efter grundlagens stadganden och söker visa att grundlagen ej känner någon annan princip för tullbevillningens påläggande, än slatsinkomst, samt utvecklar i öfverensstämmelse dermed det origtiga och orättvisa i att genom höga tullafgifter hindra handelns utveckling och sålunda motarbeta det enda grundlagsenliga Systemålet med tullbevillningen. ——— — INSÄNDT. Ehuru redan åtskilliga korrespondent-artiklar från Götheborg, intagne i Dagligt Allehanda och derifrår reproducerade i andra tidningar. innehållit pånekningar. som skulle fabriksvarande spinneriägare, såsom IIrr Barclay, Hr. Konsul Röhss, Hr. Elis Brusewitz, Hr. Christ. Ärvidson, Hr. Quensel, IIr. C. D. Lundström och jag. Vi yppade för hvarannan våra bekymmer samt rådgjorde, hvilka mätt och steg kunde vara tjenligast att afböja en sådan oss ruinerande nedsäteniag, då det, efter en stunds öfverläggning. ansågs för bäst, att någon af de närvarande personligen reste till Stockholm, för al till Kongl. Maj:l frambära våra bekymmer, samt genom fakta och andra kalkyler, än de i Hr. Hjertas anförande uppgjorde och nu offentligen genom tryck vederlagda, öfvertyga Urr. Riksdagsmän, att de inhemska spinnerierne dervid icke kunde bestå. Flera af de närvarande anmodades att resa, men ingen hade lust dertill, så att de enhälligt bådo mig att fara, hvilket jag dock afslog, enär jag fiere dagar varit illamående och dessutom hade mycket angelägna affärer att sköta hemma, hvilka jag utan förlust ej kunde skilja mix vid. Nina II:rr Medbröder erbjödo mig då såsom indemnilication och resekostnad 2060 rdr rg-sedlar, hvilket visst kan synas mycket, men hvaraf efter en tre veckors resa, den min helsa ej tillät mig göra ensam, ej serdeles mycket blef öfver, ja bestämt icke så mycket, som jag genom en lukratil affär skulle förtjent, som under tiden frångick mlg. Nämnda 2000 rdr rg-sedlar erhöll jag af IIrr Köhss Brusewitz efter min hemkomst, som skedde den 17 Febr. Vid det ofantliga kapital dessa Herrar och Hrr Barclay nedlagt i Anderstorps och Rosenhunis spinnerier. kunde väl ingen finna det besynnerligt, att de vid en så hotande fara ej sutto alldeles stilla, helst icke lagliga och loslipa skäl saknades att arbeta mot förstörelsen. Efter min ankomst den 3 Febr. i Stockholm skildrade jag vid min underdåniga uppvaktning hos Hans Majestitl Konungen, dels såsom ordförande i Götheborgs fabriksförening och dels å mina medbröders och egna vägnar följderne af en sådan tullnedsättning, som den ofvannämnda och bad i underdånighet Hans Maj:t, alt skänka spinneriägarne det skydd, hvarpå de med grund af det af dem deri nedlagda betydliga kapital, trodde sig kunna göra anspråk; jag har sedan besökt och talt med atskillige af Hrr Riksdagsmän, hvilka slutligen skulle afgöra srågan, och hört med tillsredsställelse dem yttra, alt afsigten ingalunda är att genom en allt för låg tull förstöra dyrbara inhemska anläggningar; och då undertiden bevillningsutskottets lullafdelning fastställt tullen på bomullsgarn till 4 Sk., men frågan i bevillnings-utskottsels plenum sades ej förekomma förr än efter sex veckor, reste jag åter hem, öfvertygad, att oaktadt afundens ilskna bemödanden sullen ändå skulle bli sådan, att spinneriägarne derigenom ej ruinerades. Sjelf hatare af all korruption och depravation, uttaltes öfver sådant vid spinneriägarnes ofvannämnde sammankomst en enhällig förkastelse-dom, med den innerligaste öfvertygelse, att hvar och en af oss och vi alla i förening ägde en så ärlig