UU ERIC: äl OVR IIU IiUZHB. DANMARK. Med posten af den 12 dennes. De 121 fangne insurgenterne, som hört till frikorpsen och bland hvilka befinna sig en mängd kielerstudenter och embetsmän, hafva efter ankomsten till Köpenhamn blifvit satte i förvar å ett till fångskepp inrättadt linieskepp. De måste åtnöja sig med vanliga fängtraklamenter och få icke innehafva nägra peuningar. hetta måtte vara påkostande för desse till en del fine och förnäme herrar, sådane som en grefve Reventlov-Sandberg, en grerve Rantkau 0. s. v. men hvad hade min son på galejan att göre? Hvar och en af dem kommer att undergå förhör. En viss musikus heck, som blef bortkörd från kongl. danska kapellet för det han stulit ett armband från Jenny Lind, är äfven bland desse f. d. frivillige. Konungen höll mändagen den 10 på aftonen Sitt intog i Flensborg under ett ofantligt jubel. 12 a 15000 danskar deltogo i slaget vid Bau och Flensborg. Insurgenternes styrka uppgifves högst till 10000 och lägst till 7000 man. En väl uttänkt strategisk plan synes hafva legat till grund för danskarnes rörelser, ÅÄftonen före bataljen stodo de i en halfmäne kring staden. 2 a 3 danska mil från densamma. I det trupperne den 9 på morgonen under sin anmarsch slöto sig ständigt tätare tillsammans, understöddes de tillika af de i fjorden och hamnen liggande krigsskeppens och kanonsiuparnes kanonoch kartescheld, som tillfogade insnrgenterne stor skada på deras flykt från Bau, Kopparverket, Niehuus 0. s. v. norr in i staden, hvarest vägen är blottad åt sjösidan till. En trupp danske srivillige, cirka 30 man, störste delen Schleswigare och försedde med goda studsare, angrep i Niehus en fiendtlig friskara af cirka 60 man, mest studenter och med en dödskalle på bröstet. rodtenkopfårne hade, efter att insurgenternes trupper redan blifvit drifne på flykten, fattat posto bakom gärdsgårdar och hus för att hejda de danske. Men då de ofvannämnde frivillige nedlagt 5 af dem, flyktade de allt hvad de förmådde, medförande en sårad kamrat och förföljde af danskarne. De danske solåaterne slogos med mycken förbittring. En kula bortslet högra ögat pä en karl från Seeland, han blef icke destomindre stående och utropade: Jeg kan ännu sigte, med det venstre! lade an och sköt. Prins Fredrik af Augustenburg, insurgenternes general en-chef, som före slaget infunnit sig i Flensborg, tog vid första nuderrättelsen om danskarnes annalkande till harvärjan och begaf sig på flykten söderut. Det var den räue hjelten! dled posten af den 13 dennes. Den i ssaderslew utkommande tidningen Dannerirke förmäler att en den 11 kl. !(, 8 e. m. dit ankommen staffett från generalbefälet medförde den underrättelsen, att höggqvarleret besagde dag var i staden Schleswig och att den slyklade schleswigholsteinska hären var försvunnen. Kungen, beledsagad af hela hofvet, inspekterade den 11 flottan i Flensborgs hamn. En preussisk officer (den förut omförmälte agenten major Oppenheim?) som inträffat i Flensborg dagen tillförene, var närvarande vid denna högtiglighet. Några bestämda uppgifter om den ömsesidiga förlusten saknas ännu. Den tappre kapten Hegermann-Lindenkrone har dödt af sin blessyr. Insurgenternes förlust uppgifves af danskarne har varit förfärlig. De hafva på flykten kästat ifrån sig vapen och munderingspersedlar, för att kunna springa desto bättre, och hela vagnar hafva blifvit inkörde till Flensborg med hopsamlade vapen, isynnerat nMavär Re vr ph fisannnaA das 4. iran Amdewilttt Schleswig, hade al kommendörkapten hille blifvit skickade land för alt, säsom bekante med lokalen, sprida kungens proklamationer. be blefvo tagne till fånga af studenterne och under betäckning af 3 jägare skickade till Fleusborg, för att der skjutas Såsom spioner. På vägen dit lyckades det dock de begge raska oberäpnade gossarne att öfvermanna de 3 berdyndde jägarne, hvaraf de 2 blefvo dödade och den tredje lopp sin kos. De begge sjömännen begäfvo sig derefter tillbaka till skeppet, den ene af dem hade fått ett sabelhugg öfver pannan. bå flottan den 11 inspekterades, blefyo de begge presenterade för kungen, som berömde deras mod och lofvade att hafva dem i minne. Insurgenternes lögnaktiga föregifvande att kungen vore ofri, hvilket förledde soldaterne att alfalla, har försatt dem ien falsk position och börjar äfven redan att bära sina frukter. En ryttmästare, som uttågat från Rendsburg för att furagera, skall med 20 a 30 dragoner gått öfver till danska armen. Skirner ankom den 13:de till Köpenhamn med 658 fångar. Vid fartygets afgång från Sönderborg, saknades der bestämda underrättelser från krigsskådeplatsen. Man trodde imellertid danska trupperne vara sysselsatte med att förfölja insurgenterue, som när de lemnade Flensborg delat sig i tre hopar, hvaraf den största skall kastat sig in i Angeln. Der skall, enligt ryktet, förefallit en eller flera hårda drabbningar; man hade åtminstone i Sönderborg, då Skirner afgick derifrån, hört en stark kanonad från det hållet. . Fregatterne Gefion och Thetis lade i Thorsdagsmiddag ut på Köpenhamns redd. En hel slotilj kanonbåtar låg färdig att afgå. Berlinska tidningen för den 13:de gör nationen uppmärksam på bruket af lien såsom nödvapen och uppmanar tillika någon oflicer alt utge en kort beskrifning om dess rätta användande. I Kolding är inrättaden krigsbyrå för att bibehålla förbindelsen öppen emellan armekorpsen i Schlesvig och deh i Jutland och på Fyen. Ångfartygen Copenhagen, Christian VII och Löuen skola vara upplagde på neutralt gebit vid Tvawemunde. Hertigdömena. Tyska tidningarne och isynnerhet Börsenhalle hafva hela tiden visat en i ögonen faljande partiskhet för insurgenterne. Flensburg, heter det der, har blifvit öfvergifvet, för att icke utsätta staden för en bombardering från sjösidan. Oförskämdheten går så långt att kalla Flensborgarnes visade danska patriotism för förräderi. Tyskarne få emellertid medgifva att de fått pisk, och kunna icke eller förtiga att danskarne nu äro så godt som herrar i Schlesvig. men de gifva en kombination af olyckliga omständigheter; och danskarnes öfvermakt — som enligt deras eget medgifvande dock icke var större än 4000 man — skulden för det lidna nederlaget. Att de kämpat tappert lär väl icke kunna bestridas, fastän det alltid ser besynnerligt ut, att en så stor mängd låtit taga sig till fånga. Preussarne utgöra nu derus förnämsta hopp. Före slaget hade d:r Waiss, såsom den provisoriska regeringens gesandt, afgått till Berlin. Preussiska regeringen har under den s:de April utfärdat en författning omfolkbeväpning. Hvarje medborgare ålägges deri som en pligt att med hvarje slags vapen göra den inträngande fienden motstånd och genom alla upptänkliga medel, som äro förenliga med äran, skada honom. Folkvärnet får sig med ITALIEN. Milanos tidning för den 30:de Mars, söm lofvar dagliga bulletiner om härarnes rörelser; har följande från den provisoriska styretsen utgångna berättelse. De lombardiska och schweitziska sriskarorna stå i Brescia, plemontesiske generalen Bos har med 3000 man ryckt fram til Chiari. General Trotti var 4 dag i Lodi med 8000 man. Konung Carigalbert har I dag med sin andre sön Hertigen är Genua marscherat till Pävia i spetsen för ahdra 8000 man och skall i afton inträffa j Lodi. Den unge hertigen af Savoyen följer honom med 2000 man. Dessa truppar medföra inalles 100 kanoner. 10,000 Romare, och 71 Toskanare gå öfver Po vid Ponte Lag Scura. Radetzky var i dessasdagar I Orginiov och Sonconi. De österrikiska trupperne häfr gjort halt vid stränderna af Oglio. Radetzk synes för brist på lifsmedel i Mantua häfd öfvergifvit planen att begifva sig dit, He landet emellan Po och Alperne har rest sig och gripit till vapen. Radetzkys korps måste, et betvillas icke, kapitulera, så snart regullera trupper uppträda emot hönom. Milaneser-bulletinen för den 1:ste April lyder som följer: Åvantgardet af Piemontesiska armeen, af hvilken redan virka 40,000 man gått öfver Ticino, stod den 31:ste Mars unter general Trotti i Crema; den 1:ste April måst kärnan af armeen under kungens eget befäl inträffa i Crema. Österrikarne synas drag sig bort emot Verona till; nian har genom å sätta landet under vapen gjort det omöjlig för dem att hålla sig på öppna fältet. bulletin för den 1:ste April om aftonen Säger: Osterrikarne äro 4 (ital.) mil på andra sidan Brescia bortom St. Eufemia. Bulletinen för den 2:dre bekanigör, att Radetzky dagen tillförene med 6000 man öfver Desenzano marscherade till Verona, hvarest 22,000 österriknre skulle samla sig, samt i Pesciera 2500: En i Inspruck den 3 April af Österrikiska fälunarskalklöjnanten v. Welden utgifven buletin innehåller deremot följande uppgifter öfver österrikisk-italienska armeens ställning ända till den 2 April: Första armekorpsen hade den 1 April i största ordning och oantastad af fienden gått tillbaka bakom Mincio. Fältmarskalken (Radetzky) ville den 1 April förlägga sitt hufvudqvarter till Verona. Åndrå armekorpsen hade försett Mantua, Peschiera och Legnago med behörig garnison och stod met hufvudstyrkan omkring Verona, tillräckligt titrustad med krigsbehof och transportmede åh så mobil, att den kunde röra sig åt hvad: som helst. Den underhåller förbindelsen med Tyrolen. Åvantgardet af fälttygmästaren grefve Nugents nya armekorps stod vid Isonzo; högqvarteret i Görtz. Fälttygmästaren . sjelf var med nägra tusen man på vägen till Görtz, hvarest han den 4 April ärhade slå upp sitt högqyarter. Hvad v. Welden sjelf kunde samla af trupper, skulle samlas emellan Botzen och Brunecken för att understödja Nugents framryckande emot Etsch på hans högra flank. v. Welden hoppades inom 8 å 10 dagar haffå intagit sin ställning. . Enligt Wienerbladens sednast redan bekänta meddelanden hade Radetzky den 2 April sitt högqvarter i Monte Chlari emellan Brescia och Mantua och var då således ännu ej mträffad i Verona. Milanos tidning ef den 30 Mars vill vefa, alt franska regeringen erkänt lombardiska regeringen, bifallit det steg Sardinien tagit och ärnade uppställa 60000 man rid Var för att i nödfall understödja Italienarne. Bref från Milano af den 31 Mars berätta såsom nu fullt säkert och bekräffadt, att en anfallsoch försvarstraktat blifvit ingången emellan Sardinien, Toskana, Rom och Neapel.