INSKNDL. Förliden Tisdag gåfvo herrarne Arnold sin andra konsert. Pa denna, liksom på den frsta, hvilken var ganska litet besökt. I amedning af de oroligheter, som rådde de dagarne i staden, visade de sig både såsom artister af första ordningen och skördade ett allmänt, rättvist bifall. Sjelfva valet af musiknummer lofvade något ovanligt, något helt annat än den lösa mat hvarmed i allmänhet publiken brukar undfägnas. Beethowen och Hummel hafva ej på länge hos oss varit spelade offentligen: det var derföre med så mycket mera nöje man fick förnya bekantskapen med de gamla mästarne. Herr Arnold s:rs egna komposttioner voro i samma klassiska anda. Män kan kalla honom den sista kämpen af gamla skolan, ehuru han genom sitt föredrag af en af Thalbergs kompositioner visade sig ega äfven den nyas tekniska färdighet. Hr Arnold j:r intar genom sin ton, sitt energiska och inspirerade föredrag ett utmärkt rum bland vär tids violoncellister. Kortligen. musikens vänner, af hvilka många äfven haft tillfälle att höra hir Arnold i enskildta kretsar, stå Hos dem i förbindelse för de sannt mulikaliska njutningar de beredt, och sanningen fordrar det erkännande, att dessa konserter varit de vackraste, som här på flera år blifvit gifta. IIrr Arnold. som ämna att härstädes invänta det första ångfartyg, som afgår till Christiaania, skulle säkert gå våra musikvänners önskningar till mötes, genom att gifva en tredje, uteslutande klassisk, konsert, hvarvid de kunna med säkerhet påräkna ett talrikt auditorium. —