4 — PÅ DENNA TIDNING emottages prenumeration i bladets yrå å 9 månader, från d. 1 April med bko 7: 24. å 6 månader, ,, 5 16. å 3 månader, ,, — ss oo 2 40. med tillägg i landsorten af vanligt postförvaltare-arfvode. Redaktionen. TA MERA — — KORRESPONDENS. Stockholm den 24:de Mars 1848. be händelser, hvilka här föresallit. äro — besynnerliga. För att förstå dem, bör man hafva ett decennium att först öfverlefva innan man dömer, eller ock tillfälligtvis komma att närmare känna de handlande personerne. besse Dramatis Personie äro icke de 1090 eller 2000 skrikare, som, uppmuntrade med tal och punsch och bränvin, samt betalta med gula riksgäldsettor, med tvåor banko, eller tilochmed med en och annan grön tia, gått fram att låta skjuta ihjäl sig eller lemlästa sig, med en tanklöshet, som mindre vittnar om mod än om själs-slöhet och fullkomlig liknöjdhet, och detta — märk! för ett syftemål, som var dem sullkomligen obekant, så vidt man ej räknar deras husbönders interessen, der det fallet var för handen. Berättelsen härom kan, så vidt någon reda vid sådana händelser igenfinnes, bli ordnad på följande sätt. Redan länge har man agiterat de lägre borgareklasserne, men förnämligast slagtare och bagare. Dermed hade man redan förlidet år börjat. Nu kommo de stora politiska händelserna i Europa. De kunde icke förfela sin verkan också här, ehuruväl regentdespotismen icke hos oss var den egentliga punkt, emot hvilken en reaktion skulle kunna vända sig. Det ligger en instinkt i folken; den kan visserligen vara döfvad, såsom den onekligen är hos oss, men den återstar alltid med något lif. Att densamma säledes också hos oss skulle komma att röna en inverkan af den elastiska rörelsen var naturligt. Det hade likväl varit naturligast, att den yttrat sig hos de bildade, men der uteblef den, förmodligen af det skäl nyss nämndes, att vi icke hade någon regentdespotism, emot hvilken en reaktion kunde uppkomma. I stället blef den nu hosåde rå, icke hos de 7d. Det är högst märkvärdigt, att de politiska partierne icke visat sig vid detta tillfälle. Om de varit verksamma, har det åtminstone varit i tysthet, i mycken tysthet. Det är imellertid en afgjord sak, att rörelsen varit s(ollserral f, påde till syfte och yttring, äfvensom att de första frukterna deraf äro en ny, konservaUswens, seger, den de likväl icke avouera, utan tvärtom afsäga sig, för att dymedelst kasta skulden på de liberale — hvilket dock i all evighet icke kan lyckas dem. Huru mycket det kan lyckas att vända sig saken till godo, blir kommande ögonblicks affär. Högst sannolikt är, att de prohibitive, som blifvit framtussade att spela en role, icke skörda de fördelar, de härvid åsyftat. men deremot är det mycket sannolikt, att de, som determinerat deras steg, och nyttja den mest oupplyste delen af Stockholms borgerskap, att, likt katten, krafsa kastanjerne ur eldens skola kasta sig öfver de resultater, som af rörelsen uppkommit. Hvilka äro då dessa resultater? — Polibsk reaktion! De liberale — med knappt något undantag — hafva från första ögonblicket harmats öfver utbrottet af gatubedrifterne, genom hvilka de genast insågo, att reformarbetet skulle lida afbräck för längre eller kortare tid. Men, hvad ville man göra? Man anmälte sig snart att formera frikompanier (såsom första stammen till ett nationalgarde). Saken godkändes af konungen, men då en petition om nationalgardes formerande omkring denna kärna skulle underskrifvas. annonserande den för ändamå— ————— af petitionen icke kunde ske (fastän saker förut var annonserad); och skälet var, att den börssal, som dervid skulle blifvit använd, under tiden måst begagnas för att herbergera trupper. Liksom om en hufvudstad ej skulle hafva tak öfver hufvudet åt några hundrade petitionärer! Der voro eljest menniskor af alla opinioner, från och med Bergfalk tillochmed N. N. — venstra och högra flyglarna på den politiska skalan. Åsven bildningscirkeln hade erbjudit sig till maktens disposition för ordningens upprätthållande. Åfven organiserades ett kompani gesäller, som väl först tjenstgjorde tillsammans med andra, men sedan förbehöllo sig alt få agera ensamme, på det de ensamme mätte få ansvara för sina handlingar — en vacker tillit, som deras förhållande sedermera också icke jälfvat!— Men nu kommer hufvudsakligen allt att blifva beroende af bajonetter. Man satt i allsköns lugn, då en dag, när reform-middagen här skulle ega rum, anslag om reform Åc. funnos på en mängd ställen i staden. Detta skulle nu vara ultraliberalt. det förstås: något hvar trodde så; man har sedan fått skäl till den förmodan, att dessa anslag också voro en djupt anlaggd machiavellism, såsom allt det öfriga. Vakten förstärktes för dagen, och patruller passerade i den trakt, der reformmiddagen skulle gifvas, och der bullermötet också var proklameradt att hällas. Middagen hann dock gå förbiutan att något derutanför hände, mer än att diverse små Skockningar forckhUU0 doecla aktig till större mingd, än kanske 400 på hela platsen (Brunkebergstorg). Längre fram på aftonen samlades deremot betydligt större skaror, och den ölliga Stockholms-opineringen begynte med — rönsterinslagningar. Det är en märklig omständighet, hvarpå de konservative na lägga stor vigt. att hufvudsakligen endast konServative träffats af dessa hemsökelser. bet gör ju den sidan helt och hallet oskyldig. kan tänka! Sjelfva chefen, presidenten Hartmansdorff, fick sin vaning förstörd; äfvenså general Lorichs, erkebiskopen, m. sl. med och utan misstag, ty det tiligick så, att en ur hopen föreslog hvart man skulle gå, och de andra följde efter. Dumma osanningar hade förut blifvit utspridda om Ilartmansdorsk i afseende på slafveri för tjenstehjonen m. m., hyilka naturligtvis ingen förnuftig menniska trott på, men som man nyligen funnit vara utbasunade utaf en bland H:s egne ifrigaste anhängare! Hvad skall man tro om sådant! Visst är, att man hoppats, att de liberale skulle gripa sig an vid tumultet och deltaga deruti, så hade de blifvit snästa på samma gång son hamnbusarne och de öfriga, men den delen af uträkningen har alldeles slagit felt, och man får nu lof att gå sin bana fram längsammare. än man eljest skulle kunnat. Uppträdet på lördagsaftonen blef icke mer än bullrande: några skott lossades, de första om ej af våda, dock af hetsighet. Etl par eller tre personer träffades, och det blef slut, ehuru efter lång väntan. Men följande dagen börjades tidigt på förmiddagen ett högst oanständigt skojande i Storkyrkbrinken — den förnämsta delen af staden, helt nära slottet. Man tågade med skrik rundtomkring Storkyrkan under sjelfva (iudstjensten, så alt många personer icke vågade der qvarstanna. Mot aftonen vexte tumultet ojemförligt, och slutligen blef kommenderadt till skjutning. Någon bestörtning visade sig vid första salvan, då många föllo (fastän det säges att endast hvar tionde krutpatron varit försedd med kula). Men snart hemtade sig hopen, släpade bort döde och halfdöde, samt lärer hafva kastat en del öfver barrieren vid mynttorget ned i strömmen (förmodegen på det de aldrig skulle öppna munnen EP AA 2U lofdany Efter något fijr——— nyadt skjutande, egentligen blott af ett enda kompani, sänkte man haken till fänghålet af en kanon, som var laddad med kärtescher. Vid anblicken af denna allvarliga åtgärd sprang hopen undan åt sidogatorna, hvarifrån den icke lät drifva sig utan fortsatt skjutande, fastän de sjelfve egentligen intet uträttade, endast bjödo trots utan förnuft; (Sådant låter icke förklara sig annorlunda än genom inverkan af bränvin och punsch). Nu ströko kulorna längs utåt gatorna, och träffade flere oskyldige, som gått omvägar till sina hem, men dervid rakade i olycka. På stället qvarblefvo endast sju, men manga bortburos genast, andra tidigt på morgonen; både af enskilda och af politigubbarne. Tjagufem svårt sårade fördes till lazarettet. Åf dessa hafva manga redan dött; och om de öfriga är föga förhoppning. Men et ojemförligt större antal lindrigt sårade skötas i tysthet af läkarne i deras enskilda praktik. Imedlertid blef det slut på tumultet: Det har också sedermera fortfarit att vara tyst; dels kanske till följd deraf, att man såg regeringens afsigt au icke nu, såsom år 1838, låta oskicket fortfara tre månader hvarje qväll; dels också derigenom, att den upprättade frikorpsen, redan från Måndagsaftonen började patrullera och derunder, dels på gatorna, och dels på krogarne samtala med de lägre klassSerne, hvarvid man med förvåning erfor; att folket tog reson, tillochmed fackade de liberale, som med klarhet framställde för dem sakernas ställning och hvad ett tumultande under nuvarande omständigheter innebär. Olyckanär blott, att hufvudstaden har några hundrade frigifne korrektionister, några hundrade äntut fria tjufvar och ännu flere liderlige dagdrifvare Det är detta afskum, som varit i rörelse och hvilket agens har man väl på dem? Stora fonder hafva blifvit använde, ty ehuru kursen för en vanlig (liten gatpojke vär en gul rgs rdr, betaltes likväl 2 bko, 3 bko ända till 10 rdr rgs om Söndagen för en rask karl — jemte förtäring. Detta har berättaren visserligen icke sjelf sett; men tjogtals pålitliga personer hafva visat, hvad de erhållit, och mången fredlig person har från fenster sett huru sedlar trycktes de stormande i händerne. Deputationer hafva tackat konungen och anhallic om ytterligare allvar för ordningens upprätthållande; men just de sednare fullmakterne kunna vara äfventyrliga. Konservatismen har satt så mycken seger den tål. Tre regementen äro inbeordrade. och gatufriden lärer väl derigenom vara försäkrad emot alla som önska förändring i skra-lagar och tull-lagstiftning, (båda till förstärkt prohibition). Men visserligen synes denna militärprakt äfven vara ämnad att ytterligare imponera. Ropen i Söndags hade hufvudsakligen närings-väsendet till föremål; blott då och då hördes rop om reform 0. S. Y Reformvännerne ämia icke släppa sina bemödanden. utan komma att börja ånyo, ni snart, under hopp, att derigenom icke få sken af att hvarken stödja sig vid umult elter sielfve framkalla sådana. kr 1 — — — UTRIKES NYHETER. För den 27:de Mars. (siårdagens Hamburgerpost uteblef, men vi erhöllo dock dansk post för den 29:de Mars med Berlingska tidningen för samma dag. Ur nämnde tidning, som har notiser från Hampurg af den 27:de Mars, hemte vi nedanstående vigtiga notiser. Återigen en revolution: Återigen har skallat det i de pligtförgälne furstarnes öron likt ett thordön ljudande ropet: . Det Återigen har är för sent! ett folk afkastat sina bojor!