. Följaktligen var en förfärligt blodig strid att förvänta. Faran växte med hvarje ögonblick. För att undgå denna och bevara staden från en förskräcklig olycka, trädde på morgonen tillsammans en deputation af 12 ansedde personer, i spetsen för hvilka stodo borgmästaren Raunyn, stadsrådet Dunker, distriktsföreståndaren Vollmer och Dr Slieber. De deputerade begåfvo sig under en skyddande parlamentär-flagga till slottet, hvarest de genasterhöllo företräde hos kungen. De funno det kungliga husets prinsar och prinsessor, stalsministrarne och generalitetet församlade kring kungens person. Deputationen förklarade öppet för kungen, att, oafsedt beviljandet aflandets önskningar i allmänhet, borgerskapet. blott genom militärens ofördröjliga afltägsnande från gatorna och de vid oroligheterne arresterades frigifvande, skulle låta förmå sig att öppna barrikaderne och återgå till lugnet. Kungen uttryckte sin djupaste smärta (2211) öfver hvad som skedt, räckte deputationens medlemmar handen och gaf dem slutligen, efter en längre öfverläggning rörande Stadens läge, det beskedet, att genast alla gator och offentliga platser skulle utrymmas af militären. att denna skulle dels lemna staden dels återvända till sina kaserner och att landets önskningar skulle så vidt som möjligt uppfyllas. Framför allt skulle en folkbeväpning komma till stånd och ministrarne ombytas. Men kungen litade äfven på, att deputationen numera skulle lyckas att öppna barrikaderne och återställa lugnet. Ministern v. Bodelschwing förklarade tillika för de deputerade, att han då förosista gången talade iill; dem såsom minister, enär han redan nedlagt sitt embete. Efter de vid tillfället gifna vinkar och antydningar voro män sådana som Vincke. heckeralhl. Auerswald, grefve r. Schirerm bestämda att bilda den nya ministeren. Efter emottagandet af detta glada budskap sick deputationen trenne stabs-oflicerare stälde till sin disposition, för att med dessas hjelp tillvägabringa truppernes återtåg och lugnets återställande. Borgmästare Raunyn vände sig med en af dessa parlamentärer till Frediksgalan, d:r Stieber med en annan till Lindenstrasse och den tredje ilade till Wilheknsgatan. Öfverallt svängde dessa fridens budbärare hvita näsdukar och förkunuade för folket ändamålet med deras sändning. Ur alla fenster hviftades med hvita näsdukar, högljudt jubel skallade och barrikaderne öppnades. Inom få minuter voro fångarne på fri fot, och militären marcherade endera bort ur staden eller hem till sina kaserner, omgifven af jublande folkskaror. En del af militären helsade vänligt på folket. En bataljon marcherade med klingande spet ned för Bredgatan; en folkmassa skockade sig kring musiken och upphöjde ett rop af ovilja. Folket begärde i stället för den glädtiga marchen en choral, och en sådan uppstämdes äfven genast, då folket gaf sitt bifall tillkänna. Sedan trupperne aflägsnat sig begåfvo sig landtdags-deputeranden furst v. Lichnowsky (hvilken med en beundransvärd hängifvenhet sökte lugna massorna på slottsplatsen och satte sitt furstliga ord i pant på, att han å landtdagen skall uppträda såsom en folkets sanne representant) flera borgare-representanter och d:r Stieber ännu en gång upp på slottet, aflade berättelse öfver den lyckliga utgången af pacisiceringsåtgärderna, men proponerade nu att, till skydd för den af militären öfvergifna staden, så mycket som möjligt påskynda införandet af en folkbeväpning. Äfven denna önskan lofvade kungen att uppfylla. Hela förmiddagen den 19:de hade man det dystra skådespelet att se liken af de i kampen fallne medborgare burna genom gatorna. De voro smyckade med kransar, sären blottade. Samtlige liken transporterades till borggården. Många sårade af militären och de civile hafva blifvit inhyste i slottsrummen. det genom slottet och afsköt glädjesalvor. Om aftonen var hela staden illuminerad. Berlin den 20:de Mars. I dag på förmiddagen visade sig den nye kultusministern grefve Schwerin å universitetets högtidssal, der studenterne hade en sammankomst rörande sin beväpning. och meddelade under dundrande bilallsrop, att direktören i justits-ministeren, hr Bornemann, erhållit ledningen af bemälte minister och att hr Camphausen från Cöln ölvertagit linansportföljen. Klockan 1 e. m. utkom en proklamation om en allmän amnesti för alla politiska förbrytelser. Vid samma tid öppnades portarne till stadsfånselset vid Moabit. De polske fångarne lägade ut. I triumståg togo de vägen till slottet. En stor menniskomassa beledsagade dem och lät skalla jublande lefve för dem, Man spände hästarne från den vagn, i hvilken den bekame Mieroslawski befann sig, och menniskor drogo de befriade hela vägen ända till Slouet och derifrån tillbaka förbi universitetet. På hela vägen viftade damerne i fönstren med hvita näsdukar. Mieroslan ski stod upprätt i vagnen och vajade med en trelärgad tysk fana och besvarade sålunda folkets enthuslastiska rop och helsningar. Prinsen af Preussen är allmänt afskydd och förhatad och det med rätta. Man har velat förstöra hans palats, men ett anslag anbragtes a detsamma, med orden national-egendom, hvarigenom det skyddas. Han skall under katastrofen latit komma sig till last de hårdaste uttryck emot folket. Ilan sitter unmera icke i Kondeljen. llan har rest sin kos, man vet icke hvarthän. Egaren af värdshuset hronprinsen har måst lofva att förändra lokalens namn och imellertid fått hölja ötver skylten, Det berättas i bref, att kungen då han den IS:de utkom på slottsbalkongen, behöll hatvudbonaden på och att folket, häröfver förbittradt, ropade: 2nössan af! Den kom äfven genast af. I dag sta uti mänga delar af staden aktningsvärda borgare, med en borgargardist vid sidan, och samla bidrag för de stupades efterlemnade anhörige och de sårade. Det saknas ännu tillförlitliga uppgifter rörande antalet af de stupade och sårade, En berättelse, som dock anses för något öfverdrifven, nämner 2000 döde och sårade, deribland 800 borgare och 40 ollicerare. Vid stormningen af barrikaderna å Bredgatan skola 300 infanterisler stupat. Äf studentkorpsen berättes 20 hafva tillsatt lifvet. Mycket beklagas att d:r Lourenberg (en fysiker), som förde ordet i tolkförsamlingen å Djurgården, stnpat. Man fordrar att de stupades enkor och barn skola försörjas af staten. ärbetarne å Borsigska, Egelska och andra maschinsabriker hafva ådragit sig en allmän beundran genom sitt under revolutionskampen visade hjeltemod. De voro alltid främst i striden och ätereröfrade flere redan förlorade barrikader, sädom det berättas, ofta utan andra vapen, än en jernstång eller en hammare. Enskilta unnderrättelser srån Berlin förmäla, att det olvan omtalade jägarförbundet särdeles utmärkt sig under striden, bessa skickliga Skyttar brydde sig ej om att skjuta på soldateskan utan valde nästan uteslutande ofticerare till mål för sina väl rigtade skott. äntalet af stupade oficerare är äfven högst betydligt. Ett tran Stettin per genväg ankommet hussarregememe skall fått undanplockade alla sina oflicerare, en enda undantagen. Följande rysliga nidingsdåd berättas vara begånget af en major Preuss. Denna officer hade lockat 15 studenter, under förevändning, att förse dem med vapen in i sin boning, der 11 af dem blefvo nedskjutne af militär, som den nedrige skurken lagt i försät. Blir ieka Preussen nödvändigt betinga den Tysklands pånyttfödelse, som kommer att föreslås våra tyska bundsförvandter, kunde vi icke ana, att på samma tid stora tilldragelser i Wien å ena sidan skulle lätta utförandet af våra förslag. men äfven å andra sidan göra påskyndadet af deras utförande nödvändigt. Nu, efter denna vigtiga händelse, sinne vi oss framför allt föranlåtna att icke endast inför Preussen utan inför Tysklands snart innerligt förenade folk öppet uttala hvilka de förslag äro, som vi beslutat göra våra tyska bundsförvandter. Framför allt begäre vi, alt Tyskland från ett slalsförbuud förvandlas i en förbundsstal. Vi erkänne, att detta förutsätter en reorganisering af förbundsförfattningen, hvilken blott kan utföras i furstarnes förening med folket, att följaktligen en provisorisk förbundsrepresentation måste bildas af alla tyska länders ständer och oförtöfvadt sammankallas. Vi erkänne, att en sådan förbundsrepresentation nödvändigt fordrar en konstitutionell förfaltning i alla tyska länder, på det att medlemmarne i denna representation må lika gode sitta bredvid hvarandra. Vi begäre en allmän tysk försvarsförfattning och skola föreslå att denna i det väsentliga liknar den, under hvilken Preussens härar förvärfvade sig sina oförgängliga lagrar. Vi begäre, att tyska förbundshären förenas under ett förbundsbaner och hoppas att ge en förbundsfältherre i spetsen för densamma. Vi begäre en tysk förbundsslagga och hoppas att inom kort en tysk flotta skall förskalfa tyska namnet aktning på hafven. Vi begäre en tysk förbundsdomstol till slitandet af stridigheter utaf statsrättsligt ursprung emellan furstar och ständer ärvensom emellan de olika tyska regeringarne. Vi begäre fullkomlig frihet och rättighet för alla tyskar att nedsätta sig hvarsomhelst och resa hvart de vilja i hela Tyskland. Vi begire, alt sramdeles inga tull-linier mera hämmar traliken i Tyskland och förlamar dess invånares häringssslit; vi begäre således, en allmän tysk tullförening, i hvilken lika mått och vigt, lika myntfot och en lika tysk handelsrätt måtte snart så mycket fastare tillknytpa äfven den materiella föreningens band. Dessa äro våra förslag, våra önskningar, hvilkas förverkligande vi med alla våra krafter skola söka att ernå. Med stolt förtroende räkne vi dervid på våra tyska bundsförvandters och hela det tyska folkets medverkan, hvilket vi med glädje skole förstärka genom införlifvandet af våra icke till förbundet hörande provinser. om, såsom vi förutsätta, deras valde representanter dela denna önskan och förbundet är beredt att upptaga dem. Vi föreslå tryckfrihet med lika garantier emot dess missbruk för hela det tyska fäderneslandet. Vi hyse det glada hoppet, att utförandet af våra afsigter, ja att redan början dertill skall häfva den spänni nu till var stora smärta uppfylle säderneslandet, förlamar Törelset garne. splittrar det, hokar att sönd ja vi hoppas, att dessa åäigärder skola göra Tyskland starkt hemmach aktadt af utlandet, så att Europa i dess förenade krafter måtte finna det säkraste värnet för en varaktig välsignad fred. Men på det att uppfyllandet af vara afsigter åtminstone icke må kunna röna något hinder i våra stater, på det att vi desto tidigare må kunna vara i stånd att utveckla de förslag, som vi akte nödige för våra staters författning, så hafve vi beslutat att påskynda denförenade landtdagens kallelse och uppdraga statsministeren att låta kalla ständerna till söndagen den 2:dre April. — — — Breslau den 18:de Mars. I förrgår egde rum en konflikt emellan folket och militären, i följd af den sednares kitslighet. Då befälhalvande generalen nekade de förbittrade borgarne vapen ur landtvärnsförrådet, så beslöts i går att en hvar skulle beväpna sig så godt han kunde och på aftonen kl. 6 inlinna sig å bestämda samlingsplatser. Alla vapenhandlare