par, rundeliga löften om systemförändring, minlsterombyte o. s. v. Alla jublade, svängde hattarne och ropade vivat, och kungen trädde tvenne gånger ut på alianen för att helsa mängden. Midt under den allmänna glädjen och medan alla blott tänkte på att illuminera staden, såg man plötsligt soldater rycka ut ur slottet och uppställa sig framför detsamma, och dragonerne besätta den andra sidan af platsen framför ridbanan. Ingen tänkte på något anfall. Alla ropade: drag soldaterne tillbaka? och gingo dem jublande till mötes, då infanteriet plötsligen gaf eld och kavalleriet högg in. Förvirringen var förfärlig, men lika så förfärligt var ropet på hämnd för det utgjutna borgarblodet. Mängden begaf sig till de olika qvarteren och förstäderne under ropet: Vi äro förrådda! Till vapen, till vapen! Vi vilja icke vara sämre än Wienarne! De borgare, som voro skyddskommissarier, refvo sina armbindlar af och trampade dem i smutsen. — Den härvarande Kölniska deputationen skall låtit kungen förstå, alt derest han ej gåfve efter, proklamerades republiken vid Rhen. — Det den 19:de, kl. 3 e. m. i Hamburg anlända jernbanetåget, som lemnat Berlin den 19:de, kl. 7 f. m., medförde inga tidningar och blott några få enskilta bref, ur hvilka sednare, äfvensom ur några resandes berättelser, följande är hemtadt: Den 18:de, kl. 2 e. m. uppstod en häftig kamp emellan folket och trupperne, den bedröfliga följden af militärens plötsliga anfall utanför slottet. Detta anfall föranleddes, enligt några, genom ett tillfälligt aflossande af ett gevär, enligt andra, emedan borgarnes hurrarop missförstodos, enligt andra åter, emedan folket fordrade slottets utrymmande Militären såväl som borgarne räkna ett stort antal döde och sårade, enär borgarne dels beväpnat sig med de stupade soldaternes vapen, dels äfven på annor väg vetat att förskaffa sig vapen. Småningom uppfördes ett stort antal barrikader, som sträckte sig ända bort till jernbangården. Kampen fortfor hela natten igenom och först på morgouen klockan 4 inträffade ett stillestånd i följd af ömsesidig utmattning. Blott Neufchatels jägare och, Jenligt hvad som förljudes, äfven en annan truppafdelning hafva vägrat att vidare skjuta på folket. Under striden hafva det kungliga jerngjute riet, kadetthuset och, såsom det berättas, äfven exercishusen vid Nyeport uppgått i lågor. — En enskild skrifvelse från Berlin af den 19:de, kl. I på morgonen, berättar, att, efter magistratens tillkännagifvande om införandet af tryckfrihet, utkom klockan 2 på eftermiddagen ett annat officielt meddelande att kungen beviljat alla magistratens och borgarrepresentanternes fordringar, deribland ministrarne Yhieles, Sarignys och Eichhorns afdankning. I följd häraf stego alla jernvägsaktier 8 a 10 0. Imellertid tillkännagafs ofsicielt uti ett extrablad af Allg. Preuss. Zeit. att censuren blifvit upphäfd och tryckfrihet beviljad. Alla syntes nu tillfredsställda och slere af kommunalstyrelsens medlemmar begåfvo sig till slottet, för att meddela den på slottsplatsen talrikt församlade mängden dessa glada underrättelser och uppmana till illumiuation på aftonen. Då inträffade midt sunder jublet, utan att det uppgifves ifrån hvem befallningen dertill utgått, militärens anfall på folket. Massan blef naturligtvis deröfver på det högsta förbittrad, och snart reste sig barrikader i alla gathörn och på broarne. Sedan dess rullar handgevärsoch kanoneldens åska genom alla stadens gator; hufvudsätet för striden skall vara slottsplatsen, lustgården och gatan nter den Linden. Det heter, att ammunition börjar tryta