KORRESPONDENS. I Stockholm den 21:ste Mars. Sedan jag i går afton afsände mitt bref till Red., har så till vida en förändring föregått i härvarande ställning, att folkhoparne icke varit så talrikt församlade och inga våldsamheter mot enskilte hus eller personer blifvit begångne. Väl var, oaktadt alla officiella varningar och förbud, folket ända til sent i rörelse, och otvifvelaktigt gror i det bitterheten öfver vederbörandes sätt att låta den väpnade styrkan skjuta på de obeväpnade, utan att förut genom stadens magistratspersoner vidtaga någon åtgärd, till att visa deltagande för folkets förvillelser. och söka inhemta anledningarne till dess obesinnade förelafvanden och afböja. medla och försona; ty på gamla sättet hade man lemnat folket väl ensamt i händerna på polis och militär, för hvilka, säsom väl bekant är, vårt folk hyser en ovilja, som lätt sjuder öfver till utbrott. Men dels synes en stor del af de råare elementer, som i Söndags voro i rörelse, hafva blifvit aflägsnade (troligen gehom personers bemödanden, af hvilka de mer eller mindre berott), hvarföre ock nu alla, som voro ute, syntes nyktrare och mera besinnande: dels hade ett betydligt antal personer af bildade klasserna frivilligt åtagit sig att söka asleda och öfvertala dem, som kunde visa sig illasinnade, att betänka sig, afstå från alla våldsgerningar, eller ock vänta sig en säker ofärd af makten, understödd äfven af alla dem, som ville se ett slut på våldsamheterna. Denna bemedling har ock visat sig verksam, och den har besannat hvad jag i gårdagsbrefvet antydde, att, om man endast genast genom stadens civilmyndigheter (på flera ställen) sökt att med foglighet och deltagande inhemta folkets afsigt. upplysa det om dess förvillelser, samt lofva det bemedling och all den rättvisa, som samhällsmakterna äro enhvar skyldige; så hade säkert hela oredan kunnat afböjas, och oordningarne, åtminstone våldet, förekommas. Imellertid sortsar man, på många håll, att envist vidhålla, det hela tilldragelsen är en tillställning, en ofantlig, länge i verk varande, förfärlig plan, att äter tillkämpa sig det skrätvång, de prohibitioner och de företrädesrättigheter, som under den sednare tiden måst, ehuru, Gud skall veta, ringa nog, vika för det allmännas fördel. Man och man emellan cirkulera de vidunderligaste rykten: t. ex., att en viss rik man i Götheborg offrat 130.000 Rdr för sådant ändamål, och personer här och i några andra orter tusentals Rdr. Att penningar varit begagnade till att uppmuntra en del af arhelsklassen, är påtagligt, och att löften derom varit större, än utbetalningarne. Men att detta blott varit ex del af de till upploppen verkande orsakerna, synes åtminstone mig troligt, och oaktadt man utlofvat och nu sammanskjutit 20.000 Rdr ras till belöning för. upptäckten af uppviglarne, tror jag dock blott till en ringa del, att dessa misstankar kunna visa sig grundade. Ått i Lördags den af reformbanketten lifvade tron på behöfligheten af en opinions-yttring vållade mängdens bedragande af den bekanta affischen, är ännu min tro, och Söndagens våldsamheter voro en naturlig följd af folkets förbiltring, så snart det ser sig utsatt för militärens lagskipning på gatorna. Undersökningar pågå, och af tidningarne ses, huru man redan tror sig vara på spåren att upptäcka några af upprorsstiftarne. En viss Gnospelius skall hafva bekänt sig emottagit penningar och uppgifvit personer. Sanningen skall väl snart fram; men det synes icke vara omöjligt, att då man nu sammanskjuter 20,000 Rdr för att upptäcka), får man sedan sammanskjuta dubbelt för att nedtysta — ty omöjligt är det ej, att, sedan folket väl kom i rörelse och innan man öfvertygat sig, att saken ej hade en politisk, ulan en rå, egennyttig anledning, mången kan hafva ur egen plånbok lemnat de delaktige någon hjelp i penningar, som han ej kunde eller ville gifva på annat sätt. Så går det vänligen till, då man uppför dylika skådespel. Man väntar nu icke mindre än 4000 man indelta trupper till hufvudstaden — och Konung Oscars slott är omgifvet af vakt, militär och polis i mängd. Mera med Thorsdagens post. . KR IH. Utdrag ur ett bref, dat. Stockholm den 21.slau Mars 1848. Ryktet och måhända äfven bref med diligencen. som härifrån afgick Söndagsmorgon, hafva förmodeligen redan förkunnat de sorgliga tilldragelser, vi här upplefvat, ehuru de sednare ej kunnat omnänma det sorgligaste af allt, neml., att blod flutit. Alltsedan posten medförde underrättelse om händelserna i Paris, har hufvudstaden, dittills lugn och, som det tycktes, tämmeligen likgiltig för vår egen politiska ställning, visat tecken till en lislighet i sinnena och en häftighet, som jag ej trott svenskarna om att äga. Denna lyftning och den allt mer och iner påträngande nödvändigheten att se förverkligad vår nationella pånyttfödelse, genom en tidsenlig och i en fri anda hållen konstitution, samt den öppna och fosterländska förklaring, var Konung gaf det tillkaltade konstitutionsutskottets ledamöter, höjde folkets väntan i Iullt mått på de ting, som snart stunda skulle. — I denna sinnenas spänning, då motståndspartiet anade sitt nederlag, synes det, som skulle en nedrig anläggning utvecklat sig dymetlelst, att genom uppretande af handtverksklassen, som man förespeglat vådorne af niringsfriheten och den tjenande klassen, för hvilken man uppdukat en dikt om en korrektionistlik klädedrägt, samt kanske äfven genom penningeutdelningar, åtminstone till slöddret, förmå dessa den rå styrkans innehafvare att handgripligen röra på sig, för att sålunda göra folkfriheten skada på högre ort och om möjligt derigenom afvärja dess seger. Efter denna inledning för händelsernas motiver, som jag ansett nödvändiga, vill jag nu med några ord beskrikva tilldragelserna. Lördagsmorgon d. 18:de dennes fanns på de flesta offentliga ställen en sorts uppmaning till frihetens vänner och i dess namn att samma dags afton samla sig på Brunkeberg. Om eftermiddagen skulle reform-xännernes middag försiggå hos La Croix. Detta, som beräknades af de illasinnade, församlade ansenliga folkhopar på torget, hvilka mot skymningen tilltogo i storlek; men efter middagens slut drogo sig in till Staden och Storkyrkbrinken. Här var ett aristokratiskt offer utsedt i Hartmansdorst, hvars fönster inslogos, äfvensom en 1) Att till belöning åt den eller dem, som bevisligen upptäcka dels författaren eller utspridarne af de natten till den 18:de dennes i hufvudstaden anslagna proklamationer, dels ock de personer, hvilka, under de sedermera inträffade våldsamma uppträden, utdelat penningar bland allmänheten, hafva a Stockliolms börs blifvit genom subskription insamlade 4695 R:dr banko. 2) För enaliända ändamål, eller upptäckandet af anstiftarne till dessa brottsliga förehafvanden, hafva Stocholms borgerskaps äldste utfästat en belöning af 3,333 Rdr 16 sk. banko; grosshandlaren Godenius derstädes 500 Rdr samt Handelshuset D. Carnegie komp. (genom i hufvudstaden varande ombud) 1000 Rdr banko. 3) Att användas till belöning för den, söm upptäcker uppfinnaren till det utspridda ryktet, att penningesummor från Götheborg skola blifvit till Stockholm öfversände, i ändamål att tillvägabringa aninianevftrincan har handolchuncgat h Part ci a hederlig mäns, grosshandlaren Smerlings, Un. ken bodde våningen under. — konungen beslöt då sjelf tala med folket; som visäde sionom all vördnad; men på tillfrågan hvad dess önskan vore, ej egde något svar, utan endast fordrade de arresterades frillet, hvilken begäs ran äfven uppfylldes, och samlingen tycktes Hans Maj:ts uppmaning skingra sig; men i stället församlades den på Norr, der iltrikes-miuisterns, krigs-ministerils, grefre Horns, Hjertas i Brunkebergs hotel, Lejas m. fl. fönster luslogos, äfvensom rutor här och der i mer än 30 enskilta hus, förbi hvilka täget framgick. Operakällaren, der en del arresterade intagits, sprängdes, äfvensom kastenhof, och de fåligne befriades. Gevären rycktes från de utsända garderne och flera blesserades; men för öfrigt flöt den aftonen intet blod. Kl. !3 till 1 syntes allt i det närmaste stilla. Söndagen, Åsom visade förödelsen i all sin styggelse, bådade intet godt. Redan kl. 2 e. m. började folkskockningar å nyo i Storkyrkabrinken, och vid sammanringningen till aftonsängen kl. 4. då jag begaf mig in åt staden, var Storkyrkobrinken och dertill ledande gator, uppfylld af till större delen ursinniga folkhopar. Åf dessa kom en slock, mest bestående af pojkar, rusande åt Norr, då jag, som återvändt för att snart äter nå det kära hemmet; obehagligt nog blef invirad 1 denna skrålande omgifning. Detta detachement återvände fik: väl snart till staden, och nu ätitog rörelsen uts seende af ett formligt upplopp. Gardet, hvilket som man visste, hade erhållit skarpa skott, var till en betydlig styrka uppställdt i gatorna, då från ett af husen sköts på detsamma äfvensom taktegel och hett vatten m. m. nedkastades från åtskilliga ställen. Innan detta hände, hade likväl konungen ånyo trädt midt ibland fosket, utan att kuma lugna det, och på uppmaningen al åtskiljas. då blod eljest komme ätt flyta, ropades: Vi stå qvar: skjut! Hvad var nu att göra? Likväl förblef militären ännu en stund stilla, ehuru massorna medelst kastande af stenar och dylikt insulterade densamma. Plötsligt hör man dock dänet af gevärssalfvor förkunna hvad son föregår; nielt förbittringen hos hopen, som ser de sina falla, stegras i den grad, att en tämmeligen jemn eld måste under mer än en timmas tid underhållas, innan massan kunde skingrus, emedan den alltid ånyo fattade stånd Vid gathörnen och, oaktadt de tätt kringfarande kulorna, mer än en gång djerft trängde inpå de skjutande och sökte sina offer med väl kästade stenar. Slutligen äfven ansatt af hästgardet med häftiga chocket gaf den vika, men endast för att förnya striden på Norr: Här träffades kommendanten öfverste Devel ganska farligt af ett stenkast och af hans häst höggos benen. Samma öde har äfven träfsat flera af hästgardet, alldenstund hopen medhade jernstörar och yxor. Följden af detta nya anfall blef, att elden ånyo måste börja på Norr med flera svåra salfvor, som lade åtskilliga i grafven och ännu flera på plågans läger. Men än en timma behöfdes å nyo för att förjaga hoparne, och endast genom större truppmassor kunde de förskingras. Klockan 9 på Söndagsaftonen var likväl bataljen slut och den lagliga myndigheten herre. De beklagansvärda följderne ega vi nu qvar. Af militären äro åtskilliga dödade och omkring 30 blesserade. Bland folket lågo i går 8 döda i likrummet på rådhuset. Några och 30 äro intagne på Seraphimer-lasarettet, af hvilka omkring 20 snart tros nedstiga i grafven. Många ligga i privata hus, men derag antal känner man ej. Att mången oskyldig fått plikta med lifvet och ännu fiera med förlusten af sina lemmar, är lätt att inse. Nå