KORRESPONDENS. Stockholm d. 10:de Mars 1848. Ärhundraden igenom får menniskoslägtet afvakta sådana vändningspunkter, som den nu i Europa förefallna. De styrelser, som alltid. men isynnerhet sedan år 1815, gjort allt för att med samnad haud motverka frihetens utveckling hos folken. hafva i dessa dagar — och minader. fått en varning af djup betydelse. Dock är väl att förmoda, att de, i sina inrotade åsigter, icke ännu på någon tid ämna lata denna varning komma sig till godo. utan att de fastmera låta utaf dessa händelser desto starkare egga sig att försvara Sina rättigheter jemte de inbillade fördelar, de anse dermed förknippade. Vi säga inbillade, ty om man afser makten, åtminstone makten att göra godt, så bör det vara klart för en moraliskt bildad Regent, att han kan uträtta ojemförligt mera, då han. såsom verkligen tillhörande en nation, utgör så att säga blomningsfenomenet af dess judividualitet. och verkar fredligt inom densamme och för dess utveckling, än om han, )å en fremmande ståndpunkt, betraktar sig både öfver, och på visst sätt utom sitt folk. I det förra fallet är väsendet af hans regering, alt han vexelvisledes: af nationalviljan och leder henne, det sednare genom de ofantliga tillgångar af medel, som alltid stå äfven en konstitutionell regering till buds: i det andra fallet åter, eller under en ensäldig regeringsförfattning, har regenten skenet af en större makt, men emedan han aldrig har folkviljan till stöd för sin vilja, förmär han intet mera, än i den mån han kan lyckas att genom väl beräknade åtgärder fringa solket till Zydnad. Men tvånget förmär icke synnerligt i sådana fall; det åstadkommer visserligen mycket inom en viss gräns, men denna gräns ligger ganska nära intill makten, har i alla tider gjort det. och kommer i vär tid allt närmare och närmare, af det enkla skäl, att menniskoviljan aldrig låter tvinga sig framåt. Den enda inverkan, den lider, är att låta sig fill en riss grad hållas tillbaka, och äfven detta hinder har snart sin gräns, den man med makten påträffar så snart pålryckningen gått så langt, alt den allmänt erfares, och man instinktlikt börjar känna på sig att alla äro nära den punkt, hvarutöfver de icke låta pressa sig. Der Mensch muss nicht missen, ytwrade Lessing; det var icke såsom ett råd, detta ord, der var en faktisk uppfattning af det praktiska menniskoväsendets natur. För att för sig kunna förklara en Regents sega vidhållande af despotiska institutioner, mäste man antaga en brist på bildning — något som en sådan aldraminst skulle bekänna äfven för sig sjelf. Dervid stadnar det dock, vore han också i salongslifvet den finaste bland sin omgifning. Det är bristen på moralisk bildning såsom bestämmande för Syftemålen; det är brist på allmänn intelligent bildning såsom ledning för omdömet öfver hvad intelligensen väger i skickelsernes vagskal. — i probabilitetsräkningen då något skall åstadkommas. De händelser, hvilka nu närmast föranledt dessa betraktelser, äro hvälfningarne i Schweitz och Italien. Apostoliska kristenhetens tredubbla krona hade ändtligen kommit att stadna å ett hufvud värdigt att bära densamma. ius IX, en man stor för alla tider, genom det han redan hunnit uträtta, har uppfattat regeringsmaktens betydelse fran en annan Synpunkt, än de dvärgar i furstehamn, hvilka på andra ställen fika efter mak. Pius har tagit makten. Af hans blotta ord har nu uppstatt den omätliga rörelse, som visserligen efter hans vilja kommer att leda Italiens olika folkFO I 1 föregår, eller, efter samma vilja utbryta i en solkvandring med samma ändamål att freda Italiens fria jord frånfremmande nationlighetsinslytelser — med ett ord att drifva Osterrikiska fremlingen till andra sidan alperne. Om Pius IX varit en Gregorius, en Leo, en dylik, som hans närmaste, hvilken makt hade han väl haft i detta ögonblick (med afseende på vär tids beskaffenhet)? Han skulle egt makten att, genom sina kardinaler, uselt styra kyrkostaten, lefva personligen i öfverflöd, gälla föga i sitt eget land, och alldeles intet i andra länder, utom samvetsinflytandet, som i bada fallen må antagas lika. Jemför man nu dermed den oberäkneliga makt, Pius har öfver ltalien. makten att, i spetsen för fyra stora nationers förenade nationliga vilja, diktera lag för de stora maktegande i Europa, så ser man skillnaden mellan tvängets och intelligens ens båda makter. AF Pius IX:s halfra ord har Sicilien, har Neapel, har Sardiniska riket, Toscana och sjelfva Schweitz, det han offentligen minst gynnat, hemtat stöd för sina beslut, och af hans godkännande har man allmänt hemtat styrka till fullföljden af de stora företag, som utan helgden af hans Sammanhallande bifall troliven skulle staduat vid äfventyrliga försök, ämnen för kriminalundersökuingar och bestraslningar. Mindre genom religiöst, än politiskt inflytande, har han, omedelbart, genom Italiens uppmuntrande exempel framkallat Frankrikes sednaste stora omhvälfning. En sådan makt har denne utmärkte stegent förmå tillegna sig och utöfva. Hvad bade deremot Konung Ludvig Philip att använda? Huru stor makt hade han, efter sjutton ars konsegquent regeringssystem med syfte alt förstärka sitt och sin ätts inflytande och yttre makt? Han hade aldrig satt i fraga sitt välde öfver 400.000 tappra krigare, en rik statsinkomst fran 36 millioner undersatare. Väl var han bunden af konstitutionella hinder, men äfven dessa förstod hans erfarna och beräknande klokhet att öfvervinna. och alt böjde sig omedelbart eller medelbart under hans vilja. Med dessa medel, en öfvermåktigt talrik här, ofantliga statsinkomster och dessutom äfvenledes en ofanlig enskild förmögenhet, förmådde han dock icke bibehalla sig på thronen mot ett oförberedt uppror i sin hufvudstad. Åttiotusende man och 400 kanoner hade konung Ludvig Philip till sitt förfogande i det ögonblick en vöfvad folkmassa gaf loft at den länge, länge närda. och djupa förtrytelsen öfver det hinder, konungen lagt för folkviljans utbildning i den rigtning, den allmänt hyllat, och likväl föll han, nästan i ögonblicket, sjelf och hela hans dynasti, oaktadt hela den apparat af styrka, som utbreddes emot de. till skenet vanmäktige. Han var makelös i ögonblicket af sin längst drifna maktstegring. och hvarföre? Jo emedan han styrt eniol folkviljan. Han hade likväl icke begått någon egentlig olaglighet, ej en gang i denstund, när den allmänna viljans länge hämmade yttring kom till utbrott: men han hade i hela sin hållning visat sig emof denna vilja, under förtröstan på de lagliga former, på hvilka han stödde sig. Ju mindre konung Ludvig Philip var en man, som kunde med något skäl föraktas eller hatas för sin personliga beskaffenhet, desto mera bevisar hans slutliga öde, hvilken skillnad det är i yttre och i verklig makt. Efter honom, och oaktadt hans lärorika föredöme synas nu Europas stora Regenter vilja försöka sen makt emot folkviljan, yttrad så lefvande som nyligen hos aliens folk, hos Schweltzarne och Fransmännen, — sextio mili:i: FE CE ( anda tonl-a en allvarsam lexa, men förmodligen ämna de emaktegande också icke af den låta lära sig, att en Försyn vakar öfver utvecklingen af verldens öden. — AS ENTRE UTRIKES NYHETER. 1 CS88 i VA FRANSKA REPUBLIKEN, Paris den II:te Mars. Utrikesministern hr Lamartine har erhållit försäkringar af danska, belgiska och sardinska ministrarne, att deras respektive hof skola erkänna republiken när den vunnit nationalförsamlingens sanktion. Lord Normanby har meddelat Lamartine tvenne depescher från lord Palmerston, uti hvilka denne förklarar att orleanska familjens emottagande i England ingalunda uttrycker någon, sämjan emellan de begge folken störande Sympathi, utan endast och allenast är att anse säsom en olyckan skänkt gästfrihet. En telegraf-depesch från Marseille förmäler, att herrar Joinville och Aumale lemnat Algier den 3:dje. De begge en-prinsarne erbjuda fäderneslandet sina tjenster för det fall att det Skulle komma i fara. Republiken hade med stor enthusiasm proklamerats i Algier. Den pemiingekris, som uppstått i följd af revolutionen, är af en ganska betänklig natur. En panisk förskräckelse har intagit allmänheten. De som hafva mynt hålla derpå och vilja ej ut dermed: alla slags papper hafva sjunkit ofantligt i värde. Den allmänna krediten har sätt en svår knäck. Den nye finansministern har emellertid vidtagit en mängd åtgärder för att. anskaffa nödige medel till statsutgifternes betäckande. Man har gått i författning om att realisera civillistans lösa och fasta egendom, kronjuvelerna 0. s. v. J. des debats, penningearistokratiens hittillsvarande organ, har, med anledning af krisen, en artikel, hvari alla de som hafva nagot att väga, uppmanas att, hvar och en i mån af sina krafter, bidraga till den allmänna kreditens återställande, enär i vidrigt fall hela landets förderf vore att befara. Kapitalisternes misstroende har sin grund i den rådande tanken om statskässans dåliga skick. Styrelsen tillrädes att höja räntan å skattkammareanvisningarne och sparbanksmedlen. — Beforme, af hvilken tidning Ferdinand Flocon, en af den provisoriska regeringens medlemmar, är hufvudredaktör, anspelar, märkvärdigt nog, på en sammansvärjning af penningearistokratien och börsen emot republiken och folket, då den utropar: Hvad betyder den af kapitalet uttalade fruktan? Hvad skall denna lömskt hycklade förskräckelse betyda? Är det en ny sammansvärjning? Vill kapitalet langre undandraga sig fäderneslandet och de allmänna pligterna? Det vore förräderi, förräderi är emigration, och emigrationer hafva. vid Gud! redan en gång kostat dyrt. Revolutionen går icke tillbaka, det må man taga ad notam! De fleste gesandterne i utlandet äro rapellerade; af nya utnämningar är hittills blott general Thiards vil sändebud i Schweitz definiliv. Bysättning för skuld är suspenderad, tills nationalförsamlingen deröfver hunnit stifta en lag. 6.000 i Paris vistande Tyskar församlade sig den 8:de på karousselplatsen och tågade derifrån i procession till stadshuset för att ötverlemna en adress till republikens provisoriska regering. Främst i spetsen bars en röd-guldgul fana, derefter kom sängförening garne, 500 personer. Sedan kommo fanb rarne med Franrikes trefärgade fana och Tysklands svart-röd-guldgula fana, begge fanorna sammanbundne medelst ett bredt hvitt band, på hvilket stod skrifvet: Fralernil6! Nu följde kommitteen, med sin president Georg Heraregh i spetsen, och derefter, fyra och fyra, Tool arna ala mad evart räd mildenla llalar