I kraft af ett af den provisoriska siegeringen fattadt beslut, skola nationalgardets vaktbefälhafvare vidtaga åtgärder. att mot bons(ett slags polletter) betalbara a Stadshuset. förskaffa Sitt manskap behöslige lifsförnödenheter. Bagarne hafva erhållit befallning att hålla ij af deras brödförräd nationalgardet och de under vapen stående borgarne tillhanda. mot erhållande af bons. — Fran trakterna rundt omkring Paris hafva en stor del nationalgardister inkommit till staden, äfvensom en mängd andra derstädes infunnit sig för att erhålla vapen och deltaga i det allmänna försvaret. -Börsenhalles vanliga korrespondent skrilver under den 25:te Febr. från Paris: Hufvudstaden har varit lugn ända sedan i går aftons, då underrättelserna om Ludvig philips och hans familjs afresa samt den provisoriska Regeringens insättande blef be-sant bland dess innevånare. Icke destominräre kunde man i nästan alla ansigten läsa ren lislig (oro, hvilket icke var all förundra sja öfver). — Ingen visste hvart Ludvig Philip tagit vägen. Nägra påstodo, att han skulle sända trupper till de detacheradeskanSarne och låta bombardera staden: andra äter försäkrade. att hertigen af Nemours skulte försöka att atervända till Paris. Besallning utfärdades att noga bevaka alla barrikader. hvilka för öfrigt icke hindrade den utomordentligt stora befolkningens samqväm på gator och boulevarder. Natten aslopp mycket ugnt. Barrikaderna blefvo pa det sorgrfälligaste bevakade af nationalgardet och det beväpnade folket. Patruller genomkorsade staden i alla rigtningar. Vid midnattstiden -nrde man lossas några skott; men det var blott några af de beväpnade som allossade -sSina gevär. Sedan is:30 har icke Paris haft att förete ett sådant skadespel. som det nuvarande. Barrikaderna äro tillochmed vidsträcktare nu, än då. På de minsta gränder finner man dessa slags förskansuingar uppkastade. Under loppet af dagen uppstod på -Reformes byrå det rykte, att en konirareyvolution var å bane till förman för grefven af Paris och hertiginnan af Orleans, hvilket åstadkom en förfärlig rörelse. (ienast församlade sig en mängd natonalgardister och randra beväpnade medborgare, samt begåspo sig till stadshuset för attupprätthälla republi-ten. Snart insåg man dock att hela ryktet blott hade varit falskt alarm, måhända utspridt endast i den afsigt att pröfva folkets sinnesstämning. I ett bref från Paris, meddeladt i Zeitung, heter det: -Ludvig Philip har icke blifvit besegrad i vär, han har sjelf genom sin egen list bortryckt den ena stenen efter den andra ur den Siarka grundval, på hvilken han Stodär 1830, till dess han slutligen med den mäste falla vid den första tillfälliga skakning. Efter den rolyckliga tilldragelse i förrgår afton. då en tjugo eller trettio menniskor, träffade af sina landsmäns mördande kulor, stupade utan-för utrikesministerns hotell, ljöd det från mun till mun: WMan har förrädt oss! Man har låtsat gifva efter för att locka oss i elt bakyställ och der nedgöra oss Och hela den Stora pluraliteten af befolkningen i Paris trodde på sanningsenligheten af denna oer-hörda beskyllning. Och hvarföre trodde man det? Jo, emedan man hade sett, att den sluge och listige politikern hade bedragit hela verlden, ända från Lafitte och Lafayette, tills -Jutligen sjelfva det sluga England blef fördt pakom ljuset. I denna tro ligger orsaken till Göln. det fullkomliga och vanhederliga nederlag, -Som Orleanerne i går ledo. Ropen: Man -ftörråder oss! upprepades och genljudade vid hvarje steg, man tog. Om natten hade Thiers -och Odilon-Barrot blifvit utnämnde till mini-Srar: om morgonen tillkännagaf Monitören, ; ftCit otnämnd till hefälhafvare 2 2 n IJUMCT dllYO Iran miull Ul LUII TOPCt. (Mar I. räder oss ! genljudar genom gator och gränder och brusar slutligen som en åska kring Boulevarderna, der beledsagadt af uppmaningsropet: Till Tuilerierna! Hastigt bildar tbildar sig af folkmassan en kolonn, som en timma sednare med stormsteg ryckte fram remot Tuilerierne, dem den intog hardt nära intan svärdsslag. — Ropet: Till Tuilerierna! rvar så litet ett aftaladt fältrop, att man i de republikaners hufvudqvarter, hvilka represen:eras af Ledru-Rollin och Reforme, ännu natten mellan den 23:dje och 24:de Februari icke ens anade en stormning af Tuilerirerna, långt mindre tänkte derpå, utan trodde sig hafva vunnit allt, hvad vinnas kunde, inär man kl. 3 e. m. d. 24:de hade lyckats sSamla pluraliteten af nationalgardet omkring deputerade kammaren, för att der kunna genomdrifva valoch parlaments-reformen samt måhända ännu en reform till. Ingen i Paris varande republikan hoppades eller drömde ännu i gar morgons om möjligheten af ratt Tuilerierna redan vid middagstiden skulle vara stormade. — Ludvig Philip föll sjelf i den grop, som han så ofta gräft för andra — han var för slug. — Hans fall är en action morale i politiken. Den tid skall komma, då menniskorna slutligen skola läara vinse, alt en smula arlighet i poliliken ar mera vard, an all verldens list. Vi skulle önska, att vi med lika tillförsigt kunde motse framtiden, som vi äro ense med gärdagen om den dom, som den förkunnade öfver Ludvig Philip. Luften är åskdiger och hotande; men de ledare, som i dag stå i spetsen för Frankrikes angelägenheter, hafva en god vilja och folket är högsinnadt och ädelmodigt. Himlen bevare oss för, att en del af -della folk genom misstroende till den andra römsesidigt skulle resa sig mot hvarandra i tvenne motsatta läger. Detta är, hvad man för dagen mest har att frukta; men vi vilja -hoppas det bästa. Efter intagandet af Tuilerierna fraterniserade nationalgardet och linietrupparne öfverallt. Såsom tecken på denna förbrödring sag man soldater och nationalgardister byta tschakaer. — Municipalgardet och det 14:de linieregementet, hvika voro nästan de enda, som gjorde insurgenterne nagot motstand, hafva lidit utomordentligt mycket. De bref, som öfverdrifva minst, uppgifva antalet af a begge sidor döda och särade till 2000 personer. Den polytekniska skolans elever hafva en stor andel i det blodsarbete, som till Frankrikes panyttfödelse den 24:de Februari utfördes. Konungen och den kungliga familjen hafva genom en hemlig utgång utkommit ur Tuilerierna. Ilertiginnan af Orleans med sin son, grefven af Paris, var den sista af konungafamiljen. som lemnade slottet. Under loppet al 4 timmar saknade hon sin yngste son, hertigen af Chartres. Slutligen bragte en högt uppsatt person den bekymrade modern hennes barn, som, förklädt till flicka, lyckligen hade kommit igenom den på gatorna böljande folkmassan. I Tuilerierna har mycket blifvit förstördt: thronen har man slagit i stycken och, tillika med hokvets equipager. bränmt upp. I marskalkssalen sönderslet man Buqcauds och Soulls porträtter. Åfven palatset Luxembourg har blifvit illa medfaret och en Stor del af dervarande målningar bortförd eller förstörd. För öfrigt var det icke folkets afsigt alt trakta efter kungens eller någon af den kungliga familjens lif. Man ropade högt och ofta: hi vilje icke, att det skall handa uden gamle gubben något ondt. Låt honom i ro draga sina färde? — Den 25:te om förmiddagen var lugnet redan så återställdt, alt boulevarderna hvimlade af promenerande och bland dessa mänga damer. Högvakten vid Chateau däkan, i närheten af Palais-Royal, försvarades af 184 man af det 14-de linieregementet. Då befälhafvaren D—CtftdCxKIIIII. vd Hulvyuuct dl CII 0II10910 1, 10102; ställande en upprorisk, thrakisk slaf! Och den symbol sedan, som denna hufvudbetäckning Från Strassburg skrifves under den 26:te Februari, att det republikanska partiet då derstädes stod i begrepp att afsätta prefekten och mairen från deras embeten. Till den förstnänmdes efterträdare hade den frisinnade advokaten Liechtenberg blifvit utsedd. Resorme meddelar följande: Där 10:de legionen den 23:dje församlat sig på place de Tavanne, ropade en nationalgardist: Lelve relormen! Öfverste Lemercier gaf befallning om hans håktande, men han omringades ar nationalgardisterne, hvilka förklarade, att de alla hyste samma tänkesätt. — Emellan 3 och 6 e. m. samma dag bler en postering af 50 mamieipalgardister, som befann sig på en gård vid gatan Bourg PAbbe, nödsakad att nedlägga vapen. Vasionalgardet bedref underhandlingen om alväpningen, och tog, sedan denna lörsiggäti, de af massan sörhatade mmicipalgardisterno under sitt skydd. Folket fordrade, ait de skulle altaga sina tschakåer, och de voro nödsakade att lyda. De fördes genom ett antal gator, ett detachement kyrassierer i spetsen, omgifne al nationalgardister och linietrupper, hvilka banade dem väg. När de ankommit utanför stadshuset, hindrades folket genom en välberäknad svängning af kavalleriet att intränga i byggnaden, hvadan det lyckades municipalgardisterne att slykta in i densamma. De uttryckte i varma ordalag sin tacksamhet emot sina räddare. — Aftonen samma dag klappade personer, försedde med facklor, på dörrarne i husen vid gatan Rambuteau, tills någon svarade, då de ropade: ilar ni vapen? — Jal — Gif oss dem! Mir vapnen blifvit utlemnade, skref folket på dörren: llär äro vapen bekomna. Unligt National skall ett detachement nationalgarde a gatan Pinon den 23:dje hasva ropat: ued med ministrarne! tjufvar i guldbroderade kläder äro oss lika förhatliga som de i trasor! Ä Gäldstugan är öppnad, och alla sängarne ställde pa fri tot. i Paris den 26:te, klockan 8 om asftonen. Lugnet var fullkomligt återvändt. boulevarderne voro fria, barrikaderne försvunno, theatrarne åter öppnade, provisoriska regeringen sallgjorde sina aligganden, och det i stället för manicipalgardet inrättade mobila stadsgardet var bildadt. Ur största delen af Frankrike, ur norra och östra departement. ända till Rouen, belgiska gränsen, Dijon och Strassburg, äfvensom från Bordeaux, hade man notiser om republikens erkännande; ifrån alla hall ingingo till den provisoriska regeringen sakernes nya ordning gillande förklaringar. ben nya regeringen utvecklade en oerhörd verksamhet och en benndransvärd organiserande energi, hvarom de här nedan ätergifne dekreterne vittna. Sedan 60 timmar voro de nya milistrarne församlade i regeringspalatset, och Lamartine isynnerhet visade en oväntad utomordemtlig krast och aflärsverksamhet. Herr Rothschild har Skyndat sig, att för den provisoriska regeringen gilva tillkänna, att han skulle fortfara att uppfylla sina förbindelser emot staten i afseende på de sista länen. Under loppet af den 23:te hafva följande statshandlingar utkommit: . Till Paris medborgare! Medborgare i Paris! Den oro, som är räodande i Paris, kan lätt skada, om ock icke segern, dock folkets välstånd. Denna oro skall vinom kort upphöra. Den störtade regeringen har llytt. Årmåen vänder tillbaka till folket och agin ära: hängifvenhet för nationen allena. Cirokulationen, afbruten genom barrikaderne, äterslälles hastigt, men försigtigt: lilsmedel, finnes