proklamation, ett beslut och eo01015 oc polisprelekten Delessett. Deri sorbjodos nationalgardisterna att, tillochmed såsom individer och obevåpnade, deltaga i någon opinionsyltring; banketten förbjöds, och uttryckligen hotades med den väpnade styrkans användande emot alla solkskockningar. Oppositionen holl efter kammarsessionens slut ett möte, å hvilket beslutades och undertecknades en förklaring, uti bvilken det be er, att regeringens mesyrer iche lemna opporitionen annatalternativ, än att antingen framkalla en sammanstötning emellan folket och den våpnade makten, eller alstå från den al henne beslutade lagliga demonstrationen. Sjelfve skyddade i egenskap af deputerade, ville icke oppositionens medlemmar utsätta sina medborgare tör soljderna af en för ordningen och sriheten sfordetsslig strid, och ansågo sig fordenskull för nodsakade alt träda tillbaka och ät regeringen olverlata allt ansvaret sor dess algalder. I det oppositionen uppskot ultosvandet af församlingsrättev, ville den med så mycket större energi fullfölja kampen emot en antinalionell korruptionsoch valdspolitik. det bona uppgaf banketten, utoftvades af henne en stor handling af moderation och mensblighet. llon visste, att det återstod för henne att sullända en stor handling af fastbet och rättvisa. Oppositiouvens beslut, som alltid lar anses som ett bevis på obeslutsambet i det afgörande ögonblicket och ej eller gillades al alla dess medlemmar, i det 47, deribland Lamartine, ville, i trots af polisätgårderna, begilva sig till banketten, hade tll soljd, att äfven sestkommittcen å sin sida beslutade att uppsbjuta banketten. Regeringens förbud af banketten och de till alla kollektiva opinionsyttringars förbindrande utvecklade polisåtgårder sramballade imellertid i Paris en jäsning, den der saåkerligen ej skulle varit större, om den stora demonstrationen ohebindradt fött ega rum. Pa boulevarderna , midt för utrikes-ministerens hotell, skockade sig täta folkwassor. Likaledes strommade en oerhörd mängal folk tillsammans på Place de la Concorde; bron besattes vid bäda ändarne af kyrassierer och ridande municipalgardister, for att halla passagen oppen till hammaren for de deputerade; hvarje medlem af oppositionen helsades med jubelrop. Alla bodar vid boulevarderna, Rue St. Honore och närliggande gator stängdes. 800 municipalgardister bevakade den plats, der arbetarne ater nedrefvo paviljongen, der banketten skulle ballits. Omkring klockan 2 e. m. bade det ånnu ej kommit till nagon konflikt emellan militären och solket, ehuru jäsningen var i jemt stigande, och ett vapenmagasin, tillhörigt konungens vapensmed Lepage, redan blifvit plundiadt, hvarvid tillgick salunda, att man spånde båstarne sran en omnibus och med sramgang betjente sig af tislelstangen ssor att språnga upp dörtarne till magasinet. På Marche St. IIOnOre och Rue Neuve des petits champs trangde diagonerue med blanka vapen in bland massan, och på gatan St. Honore bildades en barrikad al hullstjelpta vagnar. Linietrupperne förde med sia bilor for att förstora barrikaderne. Ropen: lesfve reformen! ned med Guizot! gensjodo ölverallt bland massorna. Municipalgardet och dragoner höllo tillgangarne till kammaren vesatta. Blott med största möda, tillochmed om man var sorsedd med billet de passage, kunde man komma till och från kammaren. Sessionen derstådes var besokt af endast få oppositioasmedlemmar, som hade ett mera obeslutsamt och betryckt utseende, än sjelfva de konservative. Guizot skrattade helt otvunget och temmeligen högt, då presidenten visade honom ett papper, det ban just i samma momang bekommit af Duvergier dHauranne och hvilket inneholl en emot ministeren rigtad anhlagelse-akt. Odilon Barrot sökte, att genom en dyster, vigtig min, dolja en viss inre forlägenhet och den känsla, att hans just nyligen uppsriskade popularitet fått dödsknäcken genom hans obeslutsamhet. I kammaren hordes på afstånd genljuda marseilBHILICIE 11((7191401444 OVER BT vablar och gevar. Nu åndlligen insåg regeringen att folket icke skydde kampen med den 50,000 man starka garvisonen, hvadan den för atwimponera på massorna lat sammanttumma nationalgardet (som dock icke inställde sig särdeles talrikt) och uppställde detsamma på place des rictoire. place de la concorde och elysciska lälten. huugen, heledsagad at hertigarne af Nemours och Montpensier, begas sig i nationalgardets leder och talade några oppmuntrande ord, men intet enda vivatrop hordes, och i manset ansigte stod troligen att läsa en anklagelse emot det forvända regeringssystemet. Vid porten Batignoles, som uppbråndes, ölverrumplades en postering af linietrupper och osväpaades. Pa gaiorna Tiquetonne, Bourg W Abbe, Grenelat och Transnonain, kampade folket wed storsta tapperhet; men det badeblott 50 gevär och sag snart sinammunition tryta. I sorstäderne S:t Denis och S:t Martin sokte insurrektionen isynnerhet att fatta fast iot, och municipalgardet maste storma tvenne barrikader med sald bajonett. En skara af 2000 menniskor genomtagade sent på aftonen gatorna des Marais och gingo in i husen, för alt bemäåbliga sig alla för handen varande gevär. Under natten bivuakerade trupparne och älven nalionalgardet på flera ossentliga platsar. Tidigt på morgonen den 25:dje läto auktoriteterna i alla qvarter slå appell sor att sorsamla nationalgardet, sow dock i början inlann sig ganska fåtaligt. De på alla punkter af hufvudstaden uppställda linietrupperne voro lorsedde med bomber, pikar och yxar sor att förstöra barrikaderna. Imellertid badeäfven insurgenterne träffat några anstalter och voro temmeligen taltikt sorsedde med gevär. klockan s begynte sammauskockningarne i den delen al staden, som ligger emellan Rue Montmarlre, stadshuset, Rue S:t Antoine och boulevarden. Gatorna S:t Martin, S:t Denys, Rambuleau, S:t Sauveur, Chapon och Montmorency o. s. v. med de kringliggande tranga smagatorna voro starkt barrikaderade och blelvo så väl sorsvarade, att omkring klockan AT trupperne till häst och fot iche mera vagade sig in i desamma. Municipalgardet, som dagen tilllorene visat stor brutalitet, gjorde den 23:dje nästan alls intet angrepp mera, utan tjeusten för dagen bestreds af armn. När ett kompani, municipalgarde omkting klockan 44 ville störta sig på en folkbop, som stod helt beskedligt och asag tilldragelserna, hollo nationalgardisterne al tredje legionen sina bajonetter emot de råe angriparne och förhindrade sålunda ett skåndligt vald emot värnlosa menniskor. När sednare på dagen dragoner och kyrassierer ville lran boulevarden intränga i Rue Lepelletier, stängde andra legionen af nationalzardet passagen för dem. klockan 40 på morgonen angrepo trupperne den med en rod sana försedda barrihaden a gatan du petit Carreau; älven i hornet al satan Tracy oen på gatan S:t Denys vajade roda favor otver barrikaderne. Linieinsanteri, kyrassierer och artilleri omgålvo och upplyllte karusselplatsen, linietropper ochanationalgarde stodo på Tuileriergorden. Sedan 12 4 voro alla till banken ledande gator alspärrade. Fran Madeleine anda till B. Bonne Nouvelle voro boulevarderne fria, men boulevarderne S:t Denys, S:t Martin och du Temple upplylldes ständigt af trupper och ouppborligt angripne och undansosta folkmassor. Tid efter annan föll ett regu, som kom stridslusten att alsvalna något hos solkhoparne, de der icke buro någon fruktan för truppernes våpen. Den denna dag föga besökta deputerade kam maren erhjod en bedröllig anblick. Dagens blodiga tilldragelser utgjorde föremålet för sakta bviskvingar man och man emellan. Guizot, som infann sig först klockan 1(, 2 e. m., tillsragades, hvarsore ministrarne ej straxt sammankallat nationalgardet, utan lemnat folket utan försvar. Guizot förklarade det närvarande ögonblicket olämpligt för ett svar. Grefve Molc 99 A 2 ? fe ML oo arv Boulevard des Haliens och trahten kring borsen. Fredliga grupper helsade der starka patruller med de al trupperne såsom det syntes val upptagna topen: leföe hyrassiererne, dragonerne, jäagarne o. s. Vv. lelve reformen, ned med Guigot! beremot koncentrerade sig respingen i gatorna St. Denys och St. Martin, hvarest vexlades en skarp gevärseld, och man lalade redan om att bruka kanoner emot barrihaderne. Inemot klockan 3 antog rörelsen eu allt hestämdare haraktler genom den enthusiastiska hesolkningens hallning. Ilela folket var på benen, patriotiska sanger hördes ljuda från alla ball, och olverallt fraterniserade liniettupperne med nationalgardet. Det år vid sådana tillfällen exempel på en sann patriotism visa sig, och ej eller saknades de nu. Ölverste Besson, öfverste och chef lor tredje legionen af vationalgardet, bestöt an i spetsen för alla ossicerorne vid sin legion begilva sia till konungen, och fordta en lösning af ministeroch resormjrägan innan dagen lupu till anda, under sorblating att, i vidrigt fall nationalgardet ej förmådde beherrska rörelsen. I handelse af ett vågrande svar hade denne energiske man för afsigt att genast begära silt afsked. Ölverallt visade sig nu plotsligt det sig vid appellen på morgonen högst sataligt insinnande nationalgardet lulltaligt och ropade: lelve relormen, ned med Guizot! Dess bällning var värdig och fast, tillochmed i Tuilerierna, dit tjensten efter byarandra kallade delachementer af alla legioner. klockan 4 på elterm. begåfvo sig depulationer af begge kamrarne () beledsagade af nationalgarde, till Tuilerierne, för att fordra ministerens afdonkning. Ånsedda medborgare sloto sig till taget. Polytecnhniska skolans elever sorslorade en denna deputation efterföljande peocession, som bestod af olver 5000 menniskor och ständigt tillvexte ju närmare den kom Tuilerierne. Linietrupperna sorhollo sig neutrale. hlockan 12 5 ankom den osfvannåmde osverste Besson till Tutletierne. General Jaqueminot hom honom till motes och bad honom lugna nationalzardet; ty, försäkrade ban, ministeren hade resiqnerat. lut postskriptum i ett enskildt bref förmöler, att vid postens afgång den 23 dje lugnet syntes återvånda, att notisen om ministrarnes afdanhning emottogs med bifall och jubelrop, och att hela Paris skulle illumineras på aftonen. I följd al dessa fakta hojde sig åfven kursen äter cirka 11, franc. — Det vore imellertid bra ömkligt, om, sedan blod blifvit spilldt, iche ett erklackligare resultat skulle ernas, än en ministe:förandring, isynneruet som den designerade nye konseljpresidemen Moles antecedentia ej åro esnade att ingilva något fortroende! Få se om solket accepterar denna nya vexel, som man synes vilja draga på dess förmenta enfald och godirogenhetl pen anklagelse, oppositionen i dep. kammaren andragit emot Guizot och konsorter, har loljande lydelse: Vi soresla att atal anställes emot ministeren såsom skyldig till att 4) i utlandet hafva forrådt Frankrikes ära och interessen; 2) förfalskat konstitutionens grundsatser, kränkt srihetens garantier och gjort inirang i medborgarnes rättigheter, 5) genom systematisk bestickning sorsokt, att, i stället för allmånna opinionens fria yuringar, sätta privat-interessets beräkningar och på så sätt sorsalska den representativa författningen; 4) i ministerielt interesse hafva köpslagit om offentliga embeten, äfvensom om alla maktens attributer och privilegier; 5) i samma interesse hafva ruinerat landets sinanser och derigenom skadat nationens kraft och storhet; 6) med vald halva beröfvat medborgarne en i hvarje fri författning inneboende rättighet, hvars utofvande för öfrigt var dem garanteradt genom chartan, lagarna och soregåenderna; 7) slutligen genom en uppenbart koutrarevolutionär politik hafva oragt på spel atlt, hvad vi tillkämpat oss i våra begge revolutioner och storar landat sen giunaste förvirring. Bland