Grunder för och Förslag till ordnandet af Sveriges Bank och Penningeväsende. ) Pröfva det hela och döm sedan! Att den del af Rikets Ständers banks utelöpande sedlar, hvilken antages ingå från stämpelverket, fordrar att behandlas annorlunda, än den öfrige sedelstocken, är tydligt. Ingen enda riksdaler kunde deraf förstöras, med mindre samtidigt dermed ett presist lika belopp af stämpelverkets sedlar äfven förstördes. I annat fall, eller om denna del af Rikets Ständers banks sedelmassa förstördes då den inginge, och såsom sådan uti rapporterna till nationatbanken angäfves skulle denna komma att till allmänheten utgifva sina sedlar afven för den del af Rikets Ständers banks indragne sedelstock, som, enligt författarens förslag, redan vore genom stämpelverkets sedlar remplacerad. Härigenom ökades rörelsemedlet i landet origtigt och onödigt, och det är just förhindrandet af sjelfva möjligheten häraf, hvilket författaren med hela sitt förslag åsyftar och på alla ställen har sökt att strängt iakttaga. Det är klart, att alla sedlar, som inginge mot utvexladt mynt, skulle forstoras utan reservering. då rörelsen för dem fätt fullt vederlag genom sjelfva utvexlingen. Enahanda är förhållandet med alla de sedlar, som inginge till Rikets Ständers bank i följd af utvexling till allmänheten af den massa nya sedlar, hvilka Rikets Ständers bank erhölle af national-banken, emot öfverlåtelse af innehafvande sastighets-lånedokumenter till svenska hypotheks föreningen, samt emot öfverlatelse till hational-banken af de riksgälds-kontorets obligationer, som Rikets Ständers bank innehade. För alla de sedlar, som genom desse 2:ne 0perationer indroges till Rikets Ständers bank, erhölle rörelsen likaledes vid vexlingstillfället fullt vederlag uti national-bankens sedlar. Iläral följer således, att det endast vore förstöringen af den del af Rikets Ständers banks utelöpande sedelstock, hvilken ej komme under de 5:ne forenamnde kategorierna, hvilken skulle utöfva inflytande på sSilfverbetalningarna till national-banken och deraf beroende köp af säkerheter. Författaren har föreslagit, att med 15:del årligen förminska alla Rikets Ständers banks nuvarande länefonder och kreditiver, för att så litet som möjligt rubba existerande förhållanden, asflärsvanor och länetillgängar inom landet. De läneunderstöd, som rikets näringar blifvit vande att påräkna, böra endast småningom undandragas. Näringarna och personalkrediten hade sålunda tillfälle, att småningom se sig om efter andra utvägar, och det är sannolikt, att den uppkommande förminskningen af lanetillgångar och förlager snart blefve till fullo ersatt, genom den utveckling uti kreditförhällandena i allmänhet, hvilken föröfrigt följer af förslagets iverksättande. Hvad beträffar fastighetskrediten och laneunderstödet eller förlaget för de jordbrukande samhällsklasserna, så erhölle de, i stället för de lan Rikets Ständers bank förut på fastigheter lemnat, ett så öfvervägande stort och betydligt understöd genom svenska och öfrige hypotheks-föreningarues inrättande, att det manga ganger godigjorde bristen. Dessutom förmiuskades ju förlaget för åkerbruket eller allmänna Diskontens utlåningar, i likhet med de andra lånefonderna, blott med 1,3:del årligen. Af det som nu blifvit anfört tror författaren, att Rikets Ständers banks utredning huntle, såsom föreslaget är, verkställas med säkerhet, latthet, fördel och rättvisa. Huru det tillgår vid förstöringen af Rikets Ständers banks sedlar bör allmänheten känna. Derföre de ålagde rapporterna derom, hvilka borde kungöras uti statstidningen. Det är naturligt, att de :er och stadganden i det nuvarande bankoreglementet, hvilka stå uti rak strid mot den föreslagne förändringen af banksystemet upphäfvas; så t. ex. stadgandet om minimum af metallisk kassa med flere, hvilka, såsom grundade uti sjelfva förändringen, ej torde behöfva i ett förslag som detta närmare Specisiceras. Rikets Ständers banks skyldighet att inlösa sina sedlar med silfver fortfar, och enär summan af sedelstocken, eller engagementerna ej kunna efter förslagets iverksättande förökas, är, med afseende på den stora metalliska kassan vid förändringens början, något föreskrifvet minimum för densamma sedermera ej behösligt. Såsom här ofvan är visadt, behöfver man icke befara någon svårighet för utvexlingen under utredningens fortgång. SS. 19 och 21 torde ej behöfva någon särskild förklaring, då innehållen sjelfva ur billihetens och rättvisans synpunkter försvara sig. S. 20. Förslaget, att Tumba pappersbruk skulle öfverlemnas till stämpelverket, är grundadt på följande åsigter. Om beskattningsmethoden genom stämplar, såsom väl kunde ske, skulle framdeles mera tillämpas, än hitintills. vore Tumbas ägande en stor fördel och lättnad för statsverket. Att drifva detta pappersbruk endast för den mindre Sedeltillverkning, som national-banken, jemförelsevis med nuvarande Rikets Ständers bank, behöfde, vore orimligt. Valional-bauken erhölle säkerI gen papperet till sina sedlar, till vida billigare pris från statens pappersbruk Tumba, än om detta verk skulle bedrifvas på samma grunder, som hitintills. Man bör illagkomma, att indragningen af alla sedlar under 5 Rdr kurant ville så högst betydligt förminska Slycketalet af de utelöpande sedlarna, att knappåst en jemförelse kan komma ifräga med nuvarande förhållanden. Tages Rikets Sltänders banks utelöpande sedelstock vid 1837 års slut, såsom förut blifvit gjordt, till norm för beräkningen, så fiuner man, att stycketalet af alla valörer tillsammanstagna, från och med 8 skillingar till och med 3 r:dr banko. måste hafva öfverstigit 15,400,000. För sedlar öfver 3 r:dr banko deremot undersleg hela stycketalet 700.000. Af skillingssedlarna från och med 16 sk. banko utgjorde stycketalet öfver 10,000,009 och af 3 r:dr bankosedlar funnos utelöpande ungefär 1.300, 000 stycken ). Man kan således häraf draga den sukra slutsats, alt nationalbanken ej behöfde mer än ungefär 17:del så många stycken sedlar tillverkade, som Rikets Ständers bank nu behöfver. Att bibehålla ett pappersbruk för förestående jemförelsevis ringa sedeltillverkning, synes författaren skulle blifva en misshushållning med nationens egendom. Här torde det vara lämpligt, att vända uppmärksamheten till den förenkling i göromål för national-banken, jemförd med Rikets Ständers banks, hvilken förslaget medför, och huru betydligt mindre tjenstemanna-personal i alla afseenden deraf blefve en följd. Allt det biträde, som nuvarande låneoch depositionsrörelsel fordrar, behöfdes ej. Huru mångas göromål skulle ej dessutomkunna indragas för den nästan tallösa sedelskrifningen och kontrolleringen äfvensom för den vidlyftiga bokföring och vexlingsrörelse Åc., som nu äga rum. Mindre än 13:del af nuvarande personal vore fullt tillräcklig för national-bankens affärer. Den besparing, som på denna räkning framdeles inträf) Vid början af år 1837 utgjorde stycketalet af utelopande 3 r:dr bankosedlar omkring 1,750,000. Stycketalet ar alla Rikets Ständers banks sedlar från och med 2 r:dr b:ko till och med 8 sk. utelöpande den 31:ste Dec. 1847 var omkring 13.500,000 samt for sedlar öfver 2 r:dr b:kg ankrimtr 225 000 fade vore alltid något för nationen; såsom ett helt, värdt att betänkas; ehuru visserligen under nuvarande system den, genom älla desse embetsoch tjenstemäns arbete, uppkommande högre bankovinst sjelf betäcker utgifterna. SS. 22 till och med 26. Motiverna till de föreslagna hypotheks-föreningarnas bildande äro tillräckligt utvecklade uti en föregående afdelning af denna afhandling, så att de ej här behöfva upprepas. Hvad beträffar den föreslagna svenska hypotheks-föreningen, så framställer sig en fråga, som författaren ej är beredd att fullt lösa. Den är: huruvida de bankolån, som nu äro meddelade på hus och jord i städerna, äfven skulle öfvertagas af svenska hypotheks-föreningen eller ej? Billigheten talar härför för lån uti en del städer, der stadsegendomens största värde just utgöres af jorden, och der husen äro mera en bisak. andra sidan åter anser författaren, enligt sina åsigter af krediten, att hus eqyentligen mera tillhöra den afdelning af densamma; som han benämnt personal-krediten, enär alltid; och särdeles uti de större städerna, värdet af sådan egendom mera beror på personal-kreditens utveckling, rörelsens och handelns tilltagande eller förminskning, än på något annat förhållande inom landet. Ålt denna åsigt ej är fullt rigtig, är sannt, då bägge kreditens hufvudasdelningar, såsom förut blifvit anmärkt. äro så intimt förbundne, och till en viss grad så betinga hvarandra, att man har svårt att draga bestämda skiljolinier dem emellan. — Likvisst, då författaren betänker, att hus kunna af många slags vådor till större eller mindre del förstöras; att de lättare falla uti vanvärde, än jordegendom 0. s. v.; så måste hans örvertygelse mera luta åt den åsigt. som ulesluter all så beskaffad egendom ur svenska hypotheksföreningen, än åt den, som vill omfatta äfven de ifragavarande lånen. Något afscende förtjenar äfven alt göras på föreskriften om den solidariska ansvarigheten. Ett strängt sasthällande af rättvisa fordrar. att alla. som solidariskt skola ansvara för hvårandras egendom, äro underkastade lika tillfälligheter och vilkor för värde-förändringar af egendomarna och ej en del desse, en annan del andra. Uti förslaget äro dock alla desse bankolan inneslutne, utan afseende på föregående inkast, emedan, när nuvarande system föranledt dessa lån, rättvisan fordrar, att huru förundringen än utföres, något sätt bereides åtminstone för afbetalningarne af dessa lån, på samma sätt som hitintills, ifall dem ej medgifves inträde uti svenska hypotheks-föreningen. En större särskild hypotheks-förening för hus och jord i städerna kunde möjligen formeras, eller ock kunde desse egendomar beredas tillträde uti provinshypotheksföreningarna. Det tillhörde, i hvilket fall som heist, ovilkorligen nationen, eller dess representant i detta fall, nationalbanken. att underlätta dylika arrangementer. åtminstone för så stor del, som de ifragavarande länen utgjorde, genom att uppköpa äfven sådana obligalioner som för lånens liqviderande till Rikets Ständers bank af en eller annan iustitution blefvo utställde. Riksgäldskontoret kunde måhända härvid uppträda såsom förmedlare. sålunda, att det i sinom tid emottoge lånedokumenterna samt de ingående ränteoch kapital-liqviderna, samt genast deremot utstälide motsvarande lpande 40 obligationer. Någon lösning kan frågan nog fa, tillfredsställande för alla. och dermed lemnar författaren densamma, utan att förmoda, att den uti något särdeles afseende lärer modifiera hans förslag. De nu existerande jord-hypotheksföreningarna borde man söka förena med den svenska hypotheksföreningen ). De svårigheter, som Årnks-:igeaArnec hvnaothekefiroenino haraa al ff ;