Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1848, sida 2

man är en aldrig så liten smula initierad i dagens chronique scandaleuse, talande om sedeslösket och utsvåfning, — icke, såsom fordom, en följd af en ösfvergaende stämning eller auppsluppenhetäa hos ynglingarne, och derför ölvergående, utan, i stället, formeligen salt i system, blifven ett yrke, bredvid hvilket man är, t. ex. kontorist. Men, i sråmsta rummet, är man i våra dagar en ursinnig cigarr-rökare, spelare, drinkare, sprätt och fruntimmerspilt, hvilket allt, naturligtvis, slukar bade belsa, arbetslust, redbarhet och, i allmänhet, mera penningar, ån våra unga herrar, efter sunda beräkningar, kunna hafva att på ärligt sätt disponera. I sanning, en vacker förberedelse för en stundande monnaålder, i hvilken ynglingen, under sadano sorhällanden, intråder utan udsfruklan, utan kraft för allvarsamma varf och allvarsam slrafvan, utan redbarhet i karaktären, bvilken, der den finnes, både berättigar till och skänker förtroende, men, i stället medföres, oftost, från ynglingatill mannaåldern, en sorsvagad kropp, vämjelse vid lifvet och dess intellektuelare nöjen, liknöjdhet emot föräldrar och anhorige, alsmak for den ädla och sedliga qvinnan, vana vid vingleri och---osia tvetydiga skulder. IIvad skall nu blifva följden af alt detta? År en sådan ung man egnad att kraftigt och redligt verka för sin egen och andras sramtid? Ar ban egnad att verka for såderneslandet, om det skulle beböfva bans krafter? Har man icke alltför ofta tillfälle, att med våmjelse höra unga mån och blilvande medborgare förklara sitt aringa tycke för politikena — det är: för saderneslandets angelägenheter? Hvilken medborgare, make, fader och affärsman skall ej en sädan varelse blifva, då ynglingens utsäde bär frukter åt mannen och dem, hvilka på honom byaga sina sorhoppningar om lycka. — Och lihval hör man iatet varningsord till våra sorvillade ynglingar af de så kallade bättre blasscrne, under det ropen om de arbetande hlassernes sedefördert blilva allt mer och mer bogljukda, då den bättre klassens utsväfningar, likväl, bade såsom ett ytterst förderfligt exempel, och äfven i och för sig åro fullt ut lika, om ej mera, olycksbringande, än de lägre hlassernes. Driokare är — drinkare, om nan förtär champagne eller — brånviu och derur hämtar sig ett rus, som ställer menniskan i bredd med de oskåliga djuren. Enda skillnaden emellan vineller punschruset och bränvinsruset, år den, att för det förra gå penniagarne ur landet; sammaledes förbåller det sig oftast med medlen lör de så hallade bättres och de arbetandes utsvälvingar, men verkningarne af de bättre klasserves dalighet utsträcka sig inom en större pereseri och skaka samhallet djupare. Ilvarföre tiga då allmänna opinionens målsmän! Eller veta de icke det ringaste af våra ynglingars thun und Treiben? ALA — SKEPPSNOTISER. wor 28