i (Fortsältes.) UTRRIMES NNEHELKLZACFRANKRIKE. Paris den 15:de Februari. Adressen antogs den 12:te med 489 röster emot 5, ty hela oppositionen tog ingen del i voteringen. Påföljande dag hollo de till oppositionen hörande deputerade en stor sammankomst, hvarvid Odilon Barrot presiderade. Resultatet af sörhandlingarne har blilvit offentliggjordt i samtliga oppositionsbladen. Församlingen forklarar minoritetens rättigheter kränkta af majoriteten genom voteringen af den skamlösa adressen. Ninistrarne halva, i det de sorledt sitt parti till en sådan bandling, misskändt en konstitutions heligaste rättigheter och i deras representanters person kränkt en af medborgarnes väsendiligaste friheter. Under sådana omständigheter har församlingen ansett sin pligt vara att midt i en tidpunkt, då så vigtiga båndelser uppröra Europa och hälla Frankrike i spänning, icke ett enda ögonblick olvergifva kampen tor nationalintressenas försvar. Oppositionen skall förblifva på sin post, för att oasbrutet halva ett vaksamt öga på och bekämpa den kontra-revolutionära politik, hvars sormåtenhet oroar hela landet. (Ett förslag att oppositionen skulle abdikera i massa olvergass för att ej våcka nagra sondringar.) Vidare beslöts, att genom alla lagliga och tillatna medel upprätthalla den tåttighet hvarje fri konstitution i sig sjell innebår för medhorgarne att sorsamla sig, och till den ändan utsågs en kommiue, som med valmännens i Paris kommiueg skulle ölverenskomma om ee deputerades deltagande i den, såsom en protest emot godtyckets tilltag, anordnade banketten. Slutligen fattades det enhålliga beslutet, alt ingen af oppositionens medJemmar, till och med de som genom lott blesve invalde i den stora deputationen, skulle deltaga 1 adressens öfverlemnande ät kungen. Bankett-kommitten , sammansatt af deputerade och ombud, utsedde af valmännen i Paris, bade den 14:de en samwankomt, i hvilken beslutades, att den stora reform-banketten skall hållas i en enkom för tillfället, a en general Thiard (en af de genom adressen brännwärkte deputerade) tillhorig egendom vid elyseiska fålten uppförd paviljong. Som man tilltror regeringen hysa den alsigten at arrestera ordloranden och värdarne vid banketten, bar man beslutat att till dessa värdigheter endast välja deputerade och pårer, bvilka äro skyddade genom den dem i lagen garanterade inviolabiluet. Na tionalgardisternel, hvilka redan den A5:de till ett antal af 25,000 tecknat sig såsom öfvervarande (adhärens) skola civilt klädde beledsaga de deputerade, embetsmännen och bankett-kommitte.1vedlemmarne. om polisen intervenerar, skall man åtnöja sig med protester, men icko göra nägot vidare motstånd, för att ej ge nagon sorevänning till oordningar. På altonen den 15:de skulle dagen och timman samt skalarnes ordningssoljd bes åmmas. Bara iche dessa sistnämnde öka den splittring, som redan borjat yppa sig. Billault och Dufaure vilja icke deltaga i banketten för att ej göra sig omöjliga i fall ett ministerombyte skulle inträssa. Bland de genom lott i den stora deputationen till adressens ölverlemnande åt kungen invalde 20 medlemmar tillhorde 8 oppositionen, och af dem voro tvenne, Abraham ÅHuhbois och hertigen af Reggio, nog årelorgätne att oakladt det utaf oppositionen fattade beslutet, sluta sig till deputationen. Utaf de öfrige oppositiouens medlemmar bar iogen enda deltagit i den servila ceremonien. Emil Girardin har afsagt sig sin befattning af deputerad, emedan han ansag sig ingenting kunna uträtta, då regeringen är utan initiativ och sramatskridande och oppositionen utan kraft och logik. llans energiska beslut har ej vunnit nagon efterföljd. flebert, justisministern, skall gå på alldeles belangt i honseljen och yrka stränga ötgärder emot oppositionen. Polispresekten Delessert be