CII Klditl. 1) DCltoPPCr di IDEHALTLVaAnde sakerheter: 2) beloppet af sedelstock; 3) beloppet af metalliska kassan, evalverad uti riksdaler kurant. Uppgift bifogas hvar denna sednare finnes, och huru mycket a hvarje ställe. Dylika uppgifter ingå äfven från afdelningarna, som inbegripas. uti total-summorna, utom hvad rörer metalliska kassan. De af Rikets Ständer utsedde statsrevisorer omfatta, sedan national-bbanken och svenska hypotheks-föreningen kommit till stånd, äfven desse verks räkenskaper och förvaltning. Förestående äro grundlinierna af den plan, efter hvilken författaren skulle vilja ordna Sveriges bankoch penningeväsende, och tror han, att, om den utfördes, derizenom stadga ut vardemularen uppnåddes, jemte fullkomlig visshet derom, att national-bankens sedlar allt, och under hvad omständigheter som helst. daliga handels-konjunkturer, missvexter eller krig, kunde mot rikets mynt invexlas. Myntrepresentativerna uppfyllde således alltid både till namnet och i verkligheten de fuktioner. som det rikets mynt, de skulle föreställa, och sålunda voro de förut aberopade monumenterna al 72:dra och 79:de S:ne regeringsformen gjorde till en sanning7. Författaren öfvergår nu till försvaret och motiverna för sitt förslag samt vill redogöra för detsamma i den ordning, det är anfördt. Förklaringar och motiver beträffande det gjorda förslaget. S. 1. Motiverna till den före lagne utredningen af Rikets Ständers bank, äro utvecklade uti föregående reflexioner, och behöfva således ej här någon vidare explikation. HH. 2 och 3. Den nya banken bör, för undvikande af alla misstag, hafva en firma, som alls icke liknar den förre: Rikets Ständers bank. Författaren vet ingen bättre passande, än Sveriges nationalbank, hvilken kiart uttrycker, att den är nationens, men icke statens bank; Skulle en representationsförändring inträffa, är den föreslagna firman äfven mera lämplig, än om Rikets Ständer på ett eller annat sätt intagits — och ett ombyte af firma duger ej. — Orsakerna, hvarföre nationalbanken förbjudes utlåning, äro utvecklade uti föregående reflexioner och kunna sammanfattas derutinnan, att rörelsemedlet kan genom utlåningens missbruk onödigt forohas. Orsakerna till förbudet att emottaga depositioner af mynt eller sedlar. äro många. Då nationalbanken ej får utlåna de deponerade medlen, blifva dessa till en del undandragne rörelsen ). Nationalbanken kunde visserligen, utan att låna ut medlen, använda en del af depositionerna för uppköp af räntegifvande papper, under den bestämda visshet. som leder hvarje privat bankir i dess asflärer, alt ej alla depositioner på en gång lara uttagas. ålen nationalbanken är en Folkets bank och bör annorlunda reglera sina affärer, än en privat bankir. Depositionerna lära, såsom anmärkt blifvit, visserligen ej alla på en gång uttagas. men de funna på en gang uttagas, och denna möjlighet bör hindra en nationens offentliga penningeregulator från användandet af anförtrodde medel. Det är vigtigare för nationen, att rörelsemedlet ej onödigt ökas. än att banken. genom användandet af deponerade medel, förökar sin behällna årsinkomst med ett eller annat hundratusen Riksdaler kurant. De olyckor och förluster, så för enskilte som för nationen, hvilka en onödig ökning af penningemassan kan medföra, öfverstiga mångfaldiga gånger den inkomst, som det ifrågavarande användandet förskaslar. Att banker, grundade på aktier, såsom t. ex. Englands bank, genom användandet af depositionerne har förskassat sig betydlig inkomst, förCvarar oi donna mocvr IIUIIU fIAA dass Fåsthlet I värdemätaren och upprätthällandet af myntvärdet dess hufvudsall. Försattaren tror till och med, att det vore bättre för en nation, om den förlorade på sin bank och hade fasthet i penningeväsendet, än uti omvändt förhållande. Der, hvarest man för en stor bankovinst förgäter säkerheten i värdemätaren och fastheten i myntvärdet, der följer man hundens exempel, som släppte köttstycket i vattnet för den lockande större skenbilden. Den frestande inkomst, som användandet af depositioner uti räntebärande säkerheter medför, har för Engelska banken oftast varit den klippa, hvarpå den strandat. Genom elt sådant användande har rörelsemedlet blifvit onödigt ökallt. och alla de följder och svärigcheter framkallats. både för nationen och bauken, som ett dylikt ökande måste medföra. Okandet af rörelsemedlet utgår ju alltid. vid ett sållant sall. som det ifrågavarande, från banken sjelf och ej från rörelsen; det kan säledes mycket ofta vara helt och hållet obehösligt. Man bör ihågkomma. att depositioner i en bank, ehuru penningarne äro inom bankens murar och beloppen stå på folio uti bankens böcker, tunna utdragas när som helst. Samt att. med afseende på deponentens rådighet öfver de deponerade medlen kan han uträtta lika mychel med dem, som om de låge uti hans kassalista. Depositioner utöfva således äfven inilytelse på priser och rörelsen. likasom om de deponerade medlen voro uti omlopp ). Att ej depositionerna till sitt fulla belopp vanligen utöfva lika mycket inflytande, som utelöpande penningar, har författaren uti föregående antydt; men svärigheten är stor att säga huru mycket som skall anses för undandraget rörelsen. Någon fast norm härför kan ej gifvas, och måste oupphörligt omvexla och bero på tillfälliga och oberäkneliga omständigheter. För en uppskattning häraf måste således vilkor gö1a sig gillande, hvilka helt och hållet grunda sig på individuel uppfattning, och på en så lös grund bör ej, uti en så vigtig och betydande sak, ett nationens penningeverk hvila. Ett misstag härvid kan hafva svära följder, då man besinnar, att Rikets Ständers banks depositioner understundom vida öfrerstiga tio millioner riksdaler banko, och att således lätteligen. genom felaktig uppfattning af förhållanderna jemte hastigt påkommande oförmodade behof hos deponenterna, rörelsemedlet onödigtvis kan genom användandet blifva ökadt med flera millioner riksdaler banko på en gång. Då national-banken är förbjuden att utlåna eller emottaga depositions-medel från staten, äro de helt och hållet skiljda, och der finnes ingen förevänning, utom rofferi, hvarigenom statens och bankens aflärer och intressen kunna någonsin, inom banken, komma i kollision eller sammanblandas, hvilken visshet, enligt försattarens åsigt. vida uppväger den räntevinst, som användandet af depositionerna kunde afkasta. Slatsverken kunna ju alla hafva sina depositioner uti riksgälds-kontoret, hvarigenom de olika verkens behållningar understödde tillfälliga brister på ett eller annat håll. och troligen gjorde riksgälds-ontorets nuvarande kreditiv i Rikets Ständers bank alldeles obehöfligt. Ett användande af depositioner uti rörelsen medför, sasom anfördt blifvit, en nationell risk för en sedelutgifvande bank; för en privatbankir. som ej utgifver sedlar, är detta ej fallet: risken är hans enskilda, och någon vertlig ökning af rörelsemedlet kan ej genom haus användande af depositionerna uppsta. Begagnar han depositionerna. är hans förhållande till deponenten ej annat, än såsom för en vanlig skuld. Den liqvideras med det befintliga rörelsemedlet. En sedelutgifvande bank deremot, som användt depositionerna, liqviderar ej deponenten på samma satt; den måste utgifva nya sedlar eller sedlar, som ej voro ute i rörelsen. Uti ett ordnadt penninge-system tillhör derföre, enligt författarens äsigt, depositioner endast SE OO 9. — 1 Rörande den nationalbanken undantagsvis medgifne handelsrättigheten förekommer längre fram. Regeringsformens 72:dra . hindrar visserligen för närvarande den föreslagne styrelsens införande. Till dess, att detta uti grundlagsenlig väg undanröjdes, torde det vara fullt betryggande, om den förändring vidtoges med styrelsen för den under utredning stadde Rikets Ständers bank, att fullmägtiges antal inskränktes till 2 af hvarje stånd, den 3:dje af hvarje stånd öfverginge till national-bankens styrelse, samt att ytterligare för nationalbanken en af hvarje stånd med behörige suppleanter utsåges af Rikets Ständer. Begge bankerna fingo således åtta fallmägtige med suppleanter, och det synes vara nog. Att det nuvarande antalet ar banko-fulimägtige är för stort, sättet för deras val ej öfverensstämmande med någon visshet om kännedom af bankaffärer hos den valde. och att den kontinuiiet saknas, som fordras för en bankstyrelse, behöfver troligen ej tilläggas, då det är temligen allmänt erkändt. Så vidt författaren kan af grundlagen finna, lägger den cj nagot hinder i vägen för den vid afdeluingarne föreslagne styrelsen. St Dess ianchåll strider ej mot regeringsformens 72:dra ., då den förre Rikets Sländers bank, från och med utredningens början, är stadd uti upplösning. y. 5. Orsakerae äro utredda uti föregående rellexioner. S. 6. Det föreslagna sättet, för lösningen af denna invecklade fraga, är det enda rättvisa, som författaren kunnat inse. Det respekterar oktroyernas helgd, begransar lagiigen uti samma termer som oktroyen, såridt sig göra later, privat-bankernas sedelemission, utan att forminska deras af lagen tillförsäkrade rättigheter, och belager all möjlighet för penningemassans onödiga ökning, utöfver en gifven gräns. Fluktuationer kunna visserligen älven, sedan det föreslagna utbytet försiggätt, inträsla med privat-bankernas utelöpande sedelbelopp, enär desse kunna utlåna mer och mindre af de erhållne sedlarna till allmänheten. Detta kan ej hjelpas, om rattvisa skall vederfaras privat-bankerna — så mycket är åtminstone vunnet, att på detta sätt gifves en allmänt känd saker gräns, hvilket nu ej är fallet. kommitlcen bör vara en för hela riket. Den solidariska ansvarsförbindelsen existerar nu, ehuru ej uti den föreslagne formen, för samma del af privat-bankernas sedelstock; stadgandet om dess utfärdande är således icke i ringaste mån något intrång i privat-bankernas på Oktroyerna grundade rätt. Författaren har föreslagit stämpelverket såsom passande för utgifvandet af de ifrågavarande sedtarne, eller måhända rättare depositbevisen. äfven med afsecude på lättheten att uppbära den afgift, som möjligen kan åläggas privat-bankerna. Mahända borde sedlarna uti texten benämnas depositbevis och hafva den lydelse, detta förutsätter. Det torde dock vara bättre att åt riksgälskontoret, sasom et Rike:s Ständers verk, uppdraga, de här för stämpelverket föreslagne funktioner — ur visshetens synpunkt ait sedlarna sålunda ej kunde af Regeringen missbrukas. vore något vunnet: så mycket mera som slutliqviden med privatbankerna troligen kommer att ske genom riksgäldskontoret ). ) Vinsten att ej vidare behöfva förlora ränta, på den del af privat-bankernas nuvarande sedelstock, som motsvaras af det nu stilla liggande kapitalet uti Rikets Ständers banks sedlar. förtjenar här att tagas i betraktande, och här är ett tillfälle att beskatta privat-bankerna, på samma gang som deras behallne inkomst, jemsärd med nuvarande förhållanden derigenom ej förminskas, utan tvartom, om man så vill, ökas. Ungefär ,:de! af den utelöpande sedelstocken håller i allmänhet hvarje privat-bank af Rikets Ständers banks sedlar uti kassa och oftast mera. Om detta tages till norm för beskattningen, så, då privat-bankarna erhölle stämpelverkets sedlar, och således ej vidare behöfde hålla kassa för utvexling, såsom nu, vore det