till godo att vara framför andra upplyste och bildade, och hvarest fördenskull det skäliga bordt desto lättare inses och desto uppriktigare erkännas, äfven med uppoffring af enskildta obilliga företrädesrättigheter. Jag respekterar, så väl som någon, andras öfvertygelse, men då jag icke vill tro motståndarne handla emot deras bättre vetande, mäste jag i likhet med flertalet af nationen, innerligt önska, att den tid måtte snart stunda, då äfven de scendes ögon varda öppnade. Jag har väl icke anledning förmoda, att denna tid är den närvarande, och kan således tyvärr icke heller hoppas, att de reformfrågor, hvilkas nytta för det allmänna tillförene icke kunnat tillvinna sig bekräftelse af uttalade öfvertygelsen hos de sig upplyste kallande inom representationen, skola ännu dermed hugnas, men då jag är förvissad, att det rätta slutligen måste segra. samt att segrens inträffande skulle fördröjas, om uppehåll i striden beviljades, så kan jag icke underlåta att hos rikets nu församlade Ständer bringa till öfverläggning den vid flere föregående riksdagar förehafda frågan om biskopsembetens indragning. Det rättsenliga i dessa embetenas afskassande grundar sig på sanniugen deraf, att staten icke bör bibehålla tjenstebefattningar, som äro öfverslödiga. och ännu mindre sådana, hvilka äro skadlige. Båla dessa utmärkande egenskaper tillhöra de ifrågavarande embetena. Bevisen derför hafva vid föregående riksdagar blifvit tillräckligt framställde. Erfarenheten har ådagalagt, att kyrkans angelägenheter icke blifvit försummade, under det biskoparne i åratal varit frånvarande från sine stift. Likaså är det kändt, att i de stater, hvarest biskopar redan länge icke funnits, den kristna kyrkan icke haft anledning att klaga öfver deras saknad. Detta oaktadt kan man offentligen påstå, att hvarje stifts presterskap måste ega en chef, som tillser att icke pastoralvården försummas etc. En sådan uppsigt kan ej annorlunda utöfvas, än derigenom att för försummelserna ådömes bestraffningar, hvilket åligger konsistorierne, och männe ett konsistoriuw är urståndsatt att uppfylla denna sin pligt, om icke en biskop derstädes presiderar. Skadliga äro biskopsembetena, dels emedan de innebära ett slags prestvälde, och således genom sin tillvaro motarbeta den broderliga jemnlikheten, som är en af kristna kyrkans grundpelare, dels ock till följd af det ofördelaktiga sätt, hvarpå själavården handhafves i biskoparnes priebendepastorater, samt dels slutligen emedan de tillskynda staten en ansenlig utgift, som är till intet gagnande och genom hvars undvikande flere behöfliga åtgärder kunde vidtagas, såsom t. ex. beredande af rättvisa i det lägre presterskapets alltför knappa aflöning. Dessa förhållanden hafva vid så många riksdagar blifvit upprepade och fullständigt utredde, att jag anser mig kunna utan vidare utveckling öfvergå till tillämpningen deraf, och får jag sålunda föreslå, att alla biskopsembeten. med undantag endast af de i Upsala och Lund, måtte vid nuvarande innehafvares bortgång afskaffas och deras göromål uppdragas åt domprostarne eller kyrkoherden i hvarje stiftsstad, att deras löneinkomster måtte indragas till statsverket eller efter beje stånd först öfver utskottets utlåtande i fråga om nämnde embetens afskafsande och derefter om utlåtandet angående löneförminskningen. Besluta Ständerna dessa embetens afskassande. så förfaller af sig sjelf hvarje stånds beslut om löneförminskningen, men i motsatt fall kommer deraf Ständernas beslut att härledas. En sådan behandling tyckes vara den ändamålsenligaste, och jag hemställer derföre. huruvida den icke bör kunna ega rum, på samma gång jag öfverlemnar denna magtpåliggande fråga till hvars och ens allvarliga behjertande. Stockholm den 11:te December 1847. L.M. Knutsson. från Östergöthland. Med föreskrifne förenade sig undertecknade: s Magnus Månsson; Joh. Johansson, Carl Nilsson, Anders Jonsson, Olof RNisson och Anders Gustafsson fr. Östergöthland, samt Per Bengtsson och J. P. Danielsson från Calmare län. G Å Å B: EB e) ÅÅ G. Ilärvarande poliskammare har nu för de vid densamma anställde gevaldiger och uppsyningsmän utfärdat en instruktion, hvilken af handelsoch politie-borgmästaren herr 6. 11. Ewert i går för dem upplästes och allvarligen till efterrättelse inskärptes. Bland andra lämpliga föreskrifter, som i bem. instruktion meddelas, är äfven den, att polisbetjeningen stadse skall iahttuga ett sogligt, anstandlijl och höfligt uppförande, förenadli med allvar, ordning, skyndsamliet och drift, samt aldrig i tjenslen anvanda våld, wan högsta nödvändighet. I denna föreskrift ligger naturligtvis äfven, att polisbetjeningen icke får vara kuslig, eller, såsom förut stundom händt, sjelf tillställa oordningar för att sedermera få fiska i grumligt vatten. — Blir den gifna instruktionen utan alla advokatoriska undanslykter efterlefvad; så bör den medföra många för samhället nyttiga resaltater. För att åstadkomma detta, fordras dock från sörmännens sida mycken uppmärksamhet, i förening med ett allvar, som på en gång ingifver respekt och förtroende. Vi vilja imellertid hoppas det bästa och skole ej underlåta, att hvad på oss kan ankomma. gifva polisens högste styresman del af de brott emot instruktionen, hvilka kunna komma till vär kunskap, på det han må sättas i tillfälle att konseqvent genomföra sin samhällsgagneliga föresats: Ordningens upprätthållande utan alla våldsamheter, småahligheler och trakasserier. Vid bildningscirkelns sednaste sammanträde, Söndagen den 13:de dennes, öppnades sammankomsten af Hr prof. och ridd. Palmstedt med nppläsandet af ett poöm: lyckönskan till Götheborgs Bildningseirkel?, insändt från en okänd författarinna, med signaturen La Slranierai, boende i landsorten. i Derefter höll orgelbyggaren och musikdirektören Hr J. V. Soderling ett föredrag: ÅSangens hlislorikk, utgörande förra afdelningen af en historisk skudring af sången samt dess inverkan på solhen och sedernai. Slutligen deklamerades af Hr mag. Grerillius skaldestycket Svcu. Vid tillfället utfördes äfven flera vackra sångSfveken af hildninos-cirkelns såno-afdelnino ler början af Maj framlägga silkessjärils-äggen till kläckning. Ått plantan hälles fredad för ogräs genom rensning är emedlertid det väsendtligaste, man i afseende på hennes skötsel har att observera. Vid silkesmaskens skötsel med Scorzonera Hispanica bör följande iakttagas: om vären, när Scorzonera börjar uppspira öfver jordytan, sramläggas äggen till kläckning: men då vid den tiden på äret luften ej har någon jemn värme, eldas på så sätt, att thermometern alltid visar öfver 18 gratler Celsii. Ett rum åt söder eller vester är i detta hänseende det tjenligaste, hvarvid likväl, med afseende på hela förfarandet. bör iakttagas, att solen, genom gardiner eller luckors skydd, hvarken kommer att skina på äggen, maskarne, silkeshusen eller sjärilarne. Så snart äggen kläckas, hvilket sker efter 4 a 18 dygns förlopp, läggas hela, späda och friska blad öfver dem, då maskarne snart krypå upp på desamma. Bladen. som då flyttas i ldor af karduspapper. läggas tätt bredvid hvarandra, och när dessa vissna, läggas åter friska blad på sned öfver de blad, hvarå maskarne sig befinna, hvilken bladombytning före första hudombytet, vid pass hvarje fjerde timma kommer i fraga; men när maskarne blifva större, behöfva de oftare frisk föda. Bladen böra vara rena och torra; väta af regn eller dagg. böra de torkas med en linneduk. Ser det ut till regn, är det bäst ati afskära bladen, då de större sättas i glas eller mindre burkar; och de smärre hällas friska öfver natten, i väl förtenta kapparkärl med lock, eller i glacerade lerburkar. Ladorna böra vara 8 tum breda och 10 tum lån za med 1 1) tums höga kanter, eller fyra stycken af hvarje ark, och efter 4:de hudombytet böra högst 60 maskar vara i hvarje låda. Lådornas rengöring, som dagligen bör verkställas, sker på så sätt, att de öfrersta bladen, hvarå maskarne krupit upp, flyttas i rena lådor. under det att de förut begagnade ställas till torkning för följande dagen. När maskarne blifva större, krypa de ej upp på bladen, utan, liggande bredvid bladet, förtära de detsamma. och bör således då deras flyttning i de rena lådorna så mycket varsammare handhafvas. Maskarne byta fyra gånger om hud innan de spinna. Vid hvarje hudombyte sitta de ett dygn orörliga, utan att äta, och böra de då ej rubbas från den plats, de sjelfve valt på bladen eller lädorna. hvilka äfven den dagen, då de hafva satt sig till skiftning, ej få rengöras. Likväl böra friska blad ditläggas, ifall nagra maskar skulle krypa omkring och söka föda. Dessa byta då ej om hud förr, än nästa dag, och fyra dygn kunna till och med atgå innan alla skistat. De fa, som efter denna tid ej skulle hafva undergatt sina fyra förvandlingar, lönar det ej mödan taga vara på, ty dessa pläga vanligtvis sjukna och dö. Den ofvannämnde föreskriften att ej rubba dem från bladen eller lådorna, ar ul serdeles vigt, ty i annat fall saknar masken det honom af naturen anvisade fäste, som, qvarhällande den gamla huden, desto lättare låter honom krypa from i sin nya drägt. IIudombytet inträffar vanligtvis första gången på 6:te dygnet efter kläckningen, andra FA bb oo 4 —