UFRIKES NYHETER. NEAPEL oci SICILIEN. J. des debats redogör för hvad som passerat i Palermo sran den 21ste till den 24:de och i Neapel från den 24:de ända till den 29:de Jannari. I Palermo hafva de särskilta kommittäerna förenat sig till en regeringsjunta, Som sömlerfaller i tvenne afdelningar: den ena för sörsvarsväsendet, den andra för förvaltningen. I stället för anslagen på husknutarne, genom hvilka kommittterna för folket kungjorde sina beslut, har juntan den 22:dre börjat utgilva en regelmåssigt utkommande tidning 11 Citadino (medborgaren), hvars syftemål betecknas vara att redogöra för de vigtigaste händelserna under Siciliens pånyttfödelse, förkunna folkrepresentanternas beslut och behandla alla de politiska srägor, hvilka beträlla bestämmandet af den för Sicilien mest passande regeringsform. De kunglige myndigheterne å sin sida, inseende omöjligheten att undertrycka insurrektionen, försökte anyo att inleda underhandlingar med insurgenterne. Gbeneral de Sanchet. betälhafvare för de från Neapel tl resmugens dämpamde alsända trapper lät den 22.Qdre genom en siciliansk kapten göra insurgemerne nagra srelsssärslag, men hvilka alla, ett enda undantaget, hvilket rörde lelverering af lifsmedel till de under truppernes vård i häktena bellmliga brottslingar, blefvo med förakt tillbakavisade och ett juntan öfverlemnadt annes idekret offentligen uppbrännt. Rörelsen i det nät af tränga och bugt ga gator, af hvilka Palermo bestar, skildras såsom utomordentligt lillig: en oerhörd menmiskomassa strömmar oupphörligt af och an på desamma. Den långa garm Toledo, som delar staden ända till hamnen i tvenne delar, bestrykes tid efter annan sran slottet med kartecher. 4 de från slottet mera allägset liggande gatorna äro bodarne å er öppnade. Den 22:dre ha egt rum hältiga strider i närheter af banken, men hetast gick det till vid klostret 11 Norizziato. Inemot aftonen lyckades det äntligen folket art taga denna position, och ett temmeligen stort antal soldater gjordes till fångar. Folket har behandlat dem väl och betjenar sig af dem till servering af de 7 eliter ov 1 dess besittning befioiliga kanonpie er. De dire tå notiserna från Palermo omförmäla ej några vidare framsteg al insurgenterne. Ven från Neapel ha ingått (de redan i gårdagsnumret bekamtgjorda) underrättelserne om slottets och bankens intagande. Folket beskylles för att hafva misshandlat några i dess vald fallna polistjehstemän. — Från den öfriga delen af Sicilien saknas nästan alla notiser. Blott från Messina berättas under den 20:de, att der vore att befara en blodig kollision emellan folket och trupperne. Hvad som i det, genom notiserna från Palermo, på det högsta uppskakade Neapel isynnerhet måste väcka missnöje, var konungens envishet att bibehålla sina gamla ministrar, synnerligast en så förhatad varelse som missfostret Caretto (Polisministern). IIxarje ögonblick väntades utbrottet af en revolution, regegeringen var förlamad; då beslutade sig ändtligen kungen att skicka bort sin biktfader Cocle (en lika arg krabat som Caretto), och den 26:te kastades äfven Caretto på en iill Genua gående ångbåt. Öfverenskommelsen emellan de moderat-liberales hufvudmän och rörelsepartiets ledare, att man först skulle afvakta resultatet af en petition till konungen om införandet af en konstitution kunde icke tillbakahålla folkmassornas enthusiasm. Den 26:te voro cirka 30,000 menniskor församladepå Toledogatan och läto höra ropet: lefve konstitutionen! Nu me aalld militära iktoriteterne ögonblicket vara inne att utföra de dem för en emöt tilldelade order. Den röda fanan unphissades på citadellet St. hvilket svarades från citadellet de TOro. På dessa signaler ryckte trupperne ut och tågade emot Toledogatan. Men det var omöjligt att tränga igenom den tätt sammanpackade, af 30.000 menniskor bestående folkmassan. Från alla fönster ropade damerna bifall och viftade med trefärgade skärp. Några ryttare ville hugga in, men de fleste störtade och upplyftades åter af folket i luften. Unga adelsmän och borgare omfamnade lazaroni, och borgargardet fraterniserade med folket. General Statella trängde till häst midt in ibland mängden och uppmanade den att ropa: lefve kommgen!, man gjorde, men uppmanade honom att ropa: lesve konstitutionen!, hvilket han icke skall gjort, men i stället Sagt: Tavrete (I skolen få den). Småningom skingrade sig massan och kl. 2 var allt åter lungt. Dessa demonstrationer hade imellertid på kungen den verkan, att han beqvämade sig till att bilda en ny liberal minister med hertigen af Serra Capriola, som varit Neapels sändebud i Paris, till president. De andra ministrarne äro: furst Torello, far till tvenne för politiska stämplingar arresterade söner, furst Dentice, en allmänt aktad man, den utmärkte magistratspersonen Bouanni, herr Ciancialli, samt sicilianaren Scarvazz0, alla moderata prog:essister. Det dekret, hvilket konungen på deras enhälliga råd utfärdade och i hvilket konstitutionen proklameras, är dateradt den 29:de och lyder som följer: Wi Ferdinand Il, konung af begge Sicilierna c. Åc. Ne. Sedan vi förnummit våra högtälskade undersäters allmänna önskan att få med den nuvarande bildningen öfverensstämmande garantier och institutioner, förklare vi, att det vär vår vilja, att motsvara de för oss uppenbarade önskningar och gifva en konstitu7. — Ä ; Q 7 tion. Wi hafve uppdragit åt våra nya stat ministrar, att inom 10 dagar dertill förelägga oss ett utkast på följande grundvalar: Lagstiftande makten utöfvas genom oss och tvenne kamrar, nemligen en pärskammare och en deputerad kammare. Medlemmarne i första kammaren utnämnas genom oss, deputerade kammarens medlemmar utses genom val efter en bestämd census. Den enda herrskande statsreligionen är den romersk -katholska, och ingen annan tolereras. Konungens person skall alltid vara oantastelig och oansvarig. Konungens ministrar äro ansvariga för alla regeringshandlingar. Ofver krigsmakten till lands och sjös fortfar konungen att ega högsta befälet. Nationalgardet organiseras i hela honungariket på enahanda sätt, likformigt med hvad som i den vägen i hufvudstaden förelinnes. Pressen är fri och blott underkastad en repressivlag emot förnärmelser af moralen, religionen, konungen, kongliga familjen, främimande suveräner och enskiltes ära och interessen. det vi meddela allmänheten vart sn eräna voch fria (2) beslut, lite vi på väri folks laglydnad och goda anda, för hvad beträffar ordningens upprätthållande, aktningen för lagarne och de bestående anktoriteterne. FERDINAND. Ducea di Serra Capriola Statssekreterare, konseljpresident. Nouvelliste påstår, att bombarderingen af Palermo började först den 16:de, di grefve Aquila, öfvertygad om fruktlösheten af t:uppernes bemödanden att bibehälla sig i sta len, dertill gaf befallning. Plötsligen började forten att kasta bomber emot staden. och trupperne, som fattat posto utomdensamma, höllo sig beredda att göra bruk af förvirringen och intränga derstädes. Men folket kastade sig med vika. Isynnerhet utmärkte sig härvid en viss Joseph Scordato, som i spetsen för sina landsmän från Bagheria (en liten sjöstad vid Palermo) bokstafligen tillintetgjorde en corps infanteri, som framryckt ända till platsen framför slottet. Grefve Aquila, förskräckt af de förluster trupperne ledo, skyndäde ätt inställa bombarderingen, då folkets förbittring saktade sig och trupperne kunde draga sig tillbaka i forten. Grefven begaf sig derefter öfver till Neapel, för att föreställa sin kungligg bror sakernes kritiska läge. PARMA. Den nye despoten låter sina embetsmän svärja en tjenste-ed. som förbjuder dem att inträda i hvarje offentlig eller hemlig förbindelse, Som kunde vara stridande emot suveränens och hans allierades grundsatser och interessen. SAÅRDINIEX. Det förljudes, att Turinerhofvet fått sig kommunicerad en not, som Lord Palmerston låtit öfverlemna Wienerhofvet och i hvilken förklaras, att Eneland skall betrakta hvarje österrikisk intervention i Toskana. Kyrkostaten eller Neapel såsom en krigsförklaring. ÖSTERRIKE. Från österrikista gränsen skrifves under dett 2:dre Febr. Den orolighetsanda. som visat sig i Lombardiet, börjar allt vidare utbredu sig i kejsardömet. I de tre kretsarne bBruck, Judenburg och Gråtz hafva ganska betänkliga oroligheter utbrustit bland bönderna, hvilka icke längre vilja veta af något hofveri. Många godsegare hafva måst flykta in till städerne och söka der hjelp emot rebellerne. Åuktoriteternes förmaningar ha ingenting uträttat. Denna hotande bondrörelse utsträcker sig genom Ensdalen till öfra Osterrike, hvarest det isymerhet i Traunviertel och flera Salzburgska daler råder stor villervalla. Bönderna, som vanligtvis i dessa trakter äro försedea med goda skjutgevär och äfven förstå att bruka dem, ha köpt betydliga förråd af krut och antaga en hotande hållning. Starka milltär-detachementer utskickas på landet. Två kompanier stötte nyligen vid Lietzen på 1000 bönder, med hvilka det bar ihop. hvarvid dock det ena kompaniet räkade rått ita ut tor bönderna, som förde ett stort antal af sönderbrutna bajonetteroch sablarin till Bruck.— Dessa tilldragelser äro af stor betydelse, då man betänker sinnesstämningen i Gallizien och Lombar liet. Ett rykte, det der låter så otroligt. att det knappt förtjenar att anföras, förmäler. att ctaren begärt fritt genomtåg för 60.000 man genom österrikiska staterna. Dessa trupper skulle vara en hjelpsändning till czarens värde bundsförvandt, kungen i Neapel. SCHWEITZ Edsförbundsförsamlingen har förnyat beslutet om jesuiternas fördrifvande. Niomanna-utskottets förslag i amnestifrågan är nu färdigt att föreläggas edsförbundsfö: samlingen. Det gär ut derpå, att samtliga f. S. Söndringskantonerne skola uppmanas att u färda en allmän amnesti, dock med undantag för dem, som gjort sig skyldiga till landsfyrräderi eller förskingring af medel, tillhörige den i Luzern deponerade afdelningen af edsförbundets krigskassa. Landsförrädarne, d. v. s. de, som inlätit sig i brottsliga underhandlingar med utlandet, böra ovilkorligen derföre ställas till ansvar. men hvad pennirgeförsnillarne beträffar får det bero på vederbörande kantoner, om myt dem skall anställas åtal eller icke. ENGLAND. London den 3:dje Feb. Parlamentet har i dag åter begynt sina sessioner. I underhuset anmalles åtskilliga vigtiga motioner och propositioner; så t. ex. af Sir W. Somerville, statssckreteraren för Irland, till den I1:te en