INSANDT. Till Gäötheborgs-korrespondenken i Stockholms Dagblad för den då:te Januari, Det har inom en kort tid uppstått, så att säga, en afart af Götheborgs-korrespondenter som försöka att på skiljda håll missleda allmänheten om ett och annat, som föregår inom rikets andra stad, samt om det sätt, hvarpå man härstädes betraktar dagens händelser, och nu sednast riksdagens förhandlingar. En af dessa herrar har nyligen af Ilandelstidningen fatt sig Snus på tummen och detta med rätta, och på det att man utomkring icke ma tro, att herr Dagblads-korrespondenten med sina ensidiga reslexioner eger några sympatier här på platsen, torde några erinringar dervid vara på sitt ställe. De uppspirande förhoppningarnes glada tid är redan förbi; de hafva försvunnit, som ett gycklande sata morgana, för att icke mera återkomma. De fromma i landena hafva likväl ännu tänkt, att då Regeringen saknar den positiva kraften att i de stora reformerna gå nationens Önskan till mötes, den åtminstone skulle ega den negativa, att genom en klok hushållning, och deraf följande besparingar i stats-utgifterna söka lindra folkets bördor, och såmedelst återknyta tillitens och förtroendets pristande band; — men äfven detta hopp har blifvit tillintetgjordt. Att förökade stats-utgifter under sådana sörhållanden skulle väcka en djup och allmän sensation, var ganska naturligt, samt att det till ett fyradubbelt belopp upptagna apanaget till thronsöljaren skulle blilva föremål för en allvar