slutad, resultatet: ett approximatist hostnadsförslag uppgjordt och jag anser såsom min skyldighet, före återresan till Eugland, lemna publiken några detaljer af detta företag, som under min ledning, i egenskap af representant för engelska civilingeniörernas president Sir John Rennie, blifvit utfördt och fullbordadt. — Jernvägsliniens ungefära direktion genom landet hade på förhand af hr grefve Adolph v. Rosen och sir John Rennie blifvit bestämd; mitt åliggande var det likväl att välja en tjenlig lokal, med afseende å de mångfaldiga arbeten, som vid liniens exekution förestå samt kostnaden, och medelst utstakning på fältet bestämma mine medhjelpares operationer i nivellering och planmätning. — Ett större antal topografiska officerare, landtmätare och nivellörer hade blifvit i dylik egenskap anställde. Arbetena börjades ofördröjligen efter min ankomst till Sverige i början af förliden sommar — och slutades i December. — Den således bestämda och undersökta linien utgår i Stockholm från Clara sjö, hvilken lagun man ämnar till det mesta igenfylla, och der bygga hufvudstationen eller den östra terminus, innefattande härstädes den bäst passande lokal med nöjaktigt utrymme, till godt pris, för en anläggning af dylik storartad beskaffenhet. Jernvägen fortgår norr om Carlberg, förbi Solna kyrka, aflägsnande sig mer eller mindre från landsvägen till Upsala, ömsom till venster, ömsom till höger, passerande Rotebro, Åshusby, Åsby och Marma gästgifvaregårdar, öfver Kungsängen till Waxsala tull, der Upsala station är proponerad. — Såväl emellan Stockholm och Upsala, som emellan andra vid jernvägslinien belägne städer, komma intermediaira stationer att anläggas, hvarhelst publikens interesse det fordrar, försedda med alla beqvämligheter ett comfortabelt färdande under alla årstider kräfver. — Vidare i sitt lopp från Upsala till Sala, passerar linien Fyrisån vid Svartbäckstullen, fortgående till höger eller venster om landsvägen, tätt förbi Kjälfva och Ösby gästgifvaregårdar till Sörby i Löfsta socken, der den passerar Löfsta ån, sedan i rak direktion på Sala stad, afvikande helt och hålJet från landsvägen, som här beskrifver en omväg af flere fjerdingsväg. Jernvägen bildar vid nämnde stad en halfcirkel, i hvars midt Sala station sig befinner, fortgående förbi Kumla kyrka, Hallsta gästgifvaregård, Ansta och Emaus herregårdar, öfver Kungsängen till Westerås station i grannskapet af den nuvarande jernvågen. Här, vid utloppet, passeras Westerås å samt yttersta hörnet af slottsträdgården, och linien tager sedan sin direktion förbi kohlbäcks gästgifvaregård, som på 174 fjerdingsvägs afstånd passeras; går vidare förbi Munktorps kyrka till Köping, der stationen är utsedd på norra sidan af staden. Härifrån beskrifver jernvägen en kroklinie genom Ulfwi skog (undvikande de sumpiga ängarna), söljande dalgångarna, förbi Medåkers kyrka, 12. fjerdingsväg norr om Fellingsbro gästgifvaregård, och på samma afstånd söder om Ringaby herregård, vidrörande sedan den täcka sjön Wäringen; derifrån genom skogen Käglan, i rak rigtning till nära Örebro, der den på nytt beskrifver en kroklinie, och passerar vidare idsbesparingen måste komma i fråga. Kosti rät vinkel den Stora Gatan vid Brända Tomten. Här kommer stadens betydande station att byggas, äfvensom en större reparationsverkstad m. m., hvilket Örebros, nära nog centrala, läge gör ändamålsenligt. Ytterligare i sitt lopp vidrörer jernvägen Winteråsa-Sanna, EdsbergsSanna samt Stor-Björboda gästgifvaregårdar, passerar genom Swartå bruk till Åtorp, der Let-elfven öfvergås söder om och nära vid den nuvarande stora bron. Linien fortgår till Sjöhammars bruk och vidare till Krontorp, hvarest en betydande staticn också blir af behofvet påkallad. En branchlinie af jernvägen (3, mil) till den redan betydande lastageplatsen Hult vid Wenern afviker härifrån. — Hufvudlinien vänder sig åt söder, passerande Guldspångselfven nära Årås, och fortgår förbi Björstorp och Torrveds gästgifvaregårdar till Haijstorp: Här bjuder lokalen att föra jernvägen under Götha kanal, hvilken jag föreslagit lägga uti en aqueduct af gjutet jern: ett arbete, eget i sitt slag, men lätt verkställbart och icke förenadt med serdeles stor kostnad. Walla gästgifvaregård upphinnes dernäst, hvarest också en ansenligare station måste upprittas. Vidare passerar linien Greby gästgifvaregård och uppnår stationen vid Sköfde stad, samt fortsätter loppet till Alingsås, tangerande Borgunda och Fahlköping samt Keddabo, Stenunga och Sköfde gästgifvaregårdar. Lemnande Alingsås station, sydost om staden, böjer sig jernvägen först utåt sjön Mjören, men mtager snart den nyligen anlagde landsvägen till Lerum. Linien åtföljer likaledes landsvägen till Jonsered, passerande öfver flere små sjövikar. En vid detta ställe i vattnet utskjutande, hög och brant klippa gör på nytt ett arbete af egen art nödvändigt, hvarföre jag föreslagit, till rummets besparande och kostnadens minskande, att här leda jernvägen öfver ett muradt galleri, som betäcker den nuvarande landsvägen, hvilken lemnas orubbad. Från Jonsered till Götheborg går linien mellan vattendraget och landsvägen, gör vid Gammalstaden en krökning, passerar bakom Gubbero, Begrafningsplatsen och Botaniska trädgården, samt åtföljer den nya alleen till hamnen, der på den Stora ödetomten nära jernvågen kommer att anläggas Götheborgs station eller liniens vestra aterminus.5 Detta storartade, men för Sveriges välstånd och den internationella kommersen så högst påkallade, företag innefattar en längd af ungefär 55 svenska mil, hvarpå 67 stationer af diverse gradationer, 89 större och mindre broar, 307 culvertar samt 509 vägöfvergångar med signaler och tillbehör komma att konstrueras. öfverallt är lokalen gynnande, inga impedimenter finnas som suga kassan, och i allmänhet taget: af alla jernvägar i stort, som kommit under min granskning, är denna utan jemförelse den minst kostsamma och lattast verkställbara. — Dess på riks-kartan markerade lopp är väl icke alltid den genaste vägen, men ieke utan vederbörandes repeterade deliberationer har dess nu beskrifna direktion genom landet blifvit bestämd. Dessutom torde lätt inses, att uti ett folkoch penningfattigt land, der jernvägar i alla direktioner icke kunna ästadkommas, andra konsiderationer än blotta nadsförslaget härå, i fullt och behörigt skick för alla publikens rimliga fordringar, samt rundeligen beräknadt, uppgår till 27,810,000 Rdr bko eller omkring 507,000 Rdr bko per svensk mil. Uti en af mig från England förliden vinter hemsänd tidningsartikel uppgaf jag den probabla kostnaden till 480,000 Rdr bko per mil, men då var icke allt beräknadt i så komplett tillstånd som nu. — Det är sannt, totalsumman är ganska stor, men fördelad på 9 a 10 är, (hvilken tid torde åtgå för arbetets fullbordande) och med betydliga tillskott af utländska aktieägare, är företaget lätt fattligt och utförbart i vårt fädernesland. Från egen erfarenhet är jag förvissad, att nationens allmänna röst talar för saken, ehuru enskilda ännu finnas, som på grund af okunnighet i ämnet eller af öfverdrifven försigtighet tvifla derpå. Det är längesedan hög tid, att något mer än preliminärer göres i detta ytterst vigtiga, riksgagneliga ämne, och det tillhör Rikets nu församlade Ständer att, innan de åtskiljas, komma till definitivt beslut. Skulle publiken ännu icke bafva insett vigten af denna skyndsamhet, torde möjligen det till målet bäst ledande medlet vara. att en kompetent kommission nedsattes att undersöka: Kan Sverige, utan jernvägars införande, framskrida i vålmäga och anseende parallelt med andra Europeiska lander på samma civilsiationsgrad? — Efter denna frågas snara och utan tvifvel negativa besvarande, ålägger patriotismen det Svenska folket göra gemensam sak till företagets utförande, skulle det äfven till en början ske med åsidosättande af konsideration för den ögonblickliga vinsten. Det riksgagneliga af saken i sin vidsträcktaste omfauning bör då famstå såsom det allt absorberande motivet. Vinsterna för landet blifva ovedersägligen mäångahanda, äfven de pekuniara skola icke länge dröja att på ett öfvertygande sätt göra sig gällande. Om absoluta nödvändigheten och oberäkneliga nyttan af lättade kommunikations-anstalter i ett land, samt den lättaste af alla: Jernvägen, är numera blott en tanka, och skulle redan flera år tillbaka varit det, hade icke den orena anden: privatinteresset här, som allestädes, innästlat sig, och både i tal och skrift sökt väcka publikens farhåga genom citationer åf de ögonskenligaste exempel på utländsk, isynnerhet Engelsk, misshushällning vid jernvägars anläggande. Dessutom äro dessa citationer, om understundom med rigtigheten öfverensstämmande, ofta nog gamla, och inkomstprocenten af en åberopad jernväg, beräknad kort efter liniens fullbordande, men ej efter dess närvarande, långt mindre efter dess blifvande trafik. Utvecklingen deraf sker ej så hastigt, ty en längre tid åtgår alltid att vänja publiken vid de nya kommunikationsanstalterna och till häfvande af gamla interessen; flera år naturligtvis i de länder, som redan hafva vanliga anstalter bragte till fullkomlighet, än i dem der de äro sämre. England derföre, der de gamle kommunikationsmedlen varit och ännu äro utan jemförelse i förträffligaste skick, bör vid anställd undersökning, eller vid citation af dess jernvägars reveny, med största försigtighet behandlas, och icke utan den mest intima bekantskap med alla existerande förhållanden (dem som kun