ett tecken åt modren ochä hennes följeslagerska, att de borde stadna, och sökte med den andra. utsträckt öfver en buske, att Fgripa någon sogelunge i det lilla nästet: men den minsta rörelse af den lilla jagaren underrättade fogeln om faran, och qvittrande bortflaxade denne. En annan gång var deten ödla, han jagade, eller någon af de små insekter, hvars kroppsfärger täsla med smaragdens och rubinens. Modren tröttnade ej att se honom med häret sladdrande för vinden, löpa omkring från blomma till blomma, för att fånga en fjäril eller ett bi. Hennes glädje kände inga gränser, då Adrian, ropad af henne, lyssnade till hennes röst och med kyssar öfverhöljde hennes kinder och hvita panna. Så förflöto fjorton dagar, fjorton dagar utan någon sorglig tanka, fjorton dagar utan någon påminnelse hvarken om det förflutna eller det tillkommande, fjorton dagar af glömska, lycka och hänryckning, hvartill den sköna naturen ej litet bidrog. På aftonen den fjortonde dagen, då hon efter en glädtig promenad med fru bestrees och Adrian hemkom, väntade henne tvenne fruntimmer med en paket och ett bref från herr Massault, hvilket hade följande lydelse: Jag sänder er, min högtärade fru, några klädningar, bland hvilka min son önskar ni måtte välja för att vara färdig i öfvermorgon den 14 Juni, att inträda i eder tjenst. Eder tjenare Massault. All Paulines glädje och lycka flydde vid genomläsandet af dessa rader; hastigt försvann en idealiserad verld för den bedröfliga verkligheten. Hon erinrade sig det förflutna och insåg det tillkommande. Följ mig, sade hon med en qväld suck till de tvenne fruntimren, och förde dem till sitt rum. Paketen öppnades nu och innehöll 6 klädningar af de vackraste och dyrbaraste tyger. Alla dessa kläd