Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1848, sida 4

Ni mäste sörläta mig ett ögonblicks svaghet. det var en lindrig känning af den nervösa kris, hvaraf jag lidit sa mycket. Med låtsad köld och likgiltighet, började hon nu långsamt passa de klädningar, Massault skickat, öfverlemnade at sömmerskorna att göra som de funno för godt, och gaf ej minsta anledning att låta märka, hvad som föregick i hennes inre. Derpå lemnade hon dessa ett svar till herr Massault, i hvilket hon lofvade, att, enligt hans önskan vara till hans tjenst den bestämda dagen. Den sista natten, hon tillbragte hos fru Destres. var henne odräglig. Om morgonen tidigt kom hon att säga farväl åt fru Destrees. Denna önskade vara henne följaktig till Paris. — Ert sällskap skulle vara mig kärt, men det skulle förorsaka onyttiga smärtor. Jag vill heldre på en gång kasta mig i min nya lesnadsbana, än på nytt lida af skiljsmässans qval. Kanhända skall det tillåtas mig att besöka er då och då, fastän med långa mellanrum. Hun omsamnade ömt fru Destrees, tog Adrian vid handen och steg i vagnen, som redan höll derute med doktorn och väntade på henne. Då fru Destrees ej längre kunde se de hälsningar, madame van Eyckens, hviftande med näsduken, sände henne, borttorkade hon en tår, den sista som borde flyta vid detta svara prof, och upprepade för sig sjelf dessa Herrans, på oljeberget uttalade ord: Ske din vilja. (Forts.) — —A— —— mm N:o 26 utzuifves i morgon kl. 7 e. m.