Riksdagen. I Ståndens plena d. 19:de dennes hafva förevarit de sedan sista riksdag hvilande förslag till ändringar i Grundlagen. Uti Bondeständet blefvo de afslagne allesammans, så att de ej obetydliga steg framåt, som åtminstone ett par af dessa åsyftade, dels genom beredande af möjligheteten för Konungen att från Statsrådet till Högste domstolen öfverflytta pröfningen af den stora mängden s. k. besvärsmål. dels genom införande af en mindre abderitisk valordning för hufvudstadens riksdagsmän af Borgareständet. dels att åt vårt myntvärde gifva helgden af grundlag, icke heller vid denna riksdag lyckades att bana sig väg genom riksstånden. Frågan om förstärkningen af Högsta Domstolens ledamöter afslogs äfven i Presteständet och hos Ådeln; i sistnämnde stånd dock först efter en väldig strid med 108 röster mot 92. Naturligtvis var det IIr v. Harlmansdorif som motsatte sig reformen, understödd af grefve Lagerbjelke, frih. Rudolf Cederström, frih. Aug. Stjernstedt, grefve Gyldenstolpe Ant., och hr Lagerhjelm Pehr, hvaremot den Kongl. propos. tillstyrktes och försvarades i talangfulla anföranden af II. E. just. statsministern samt hr Ginther Claes, hvarförutan jemväl yttrade sig för den Kongl. propositionen hr f. d. statsrädet Fähreus, landshöfdingarne Åkerman och Sandströmer, hr Hjerta L., hr Gripenstedt J. Å., hr balman N. F., m. fl. — Uti hopestndet blefvo samtlige de hvilande förslägen godkända. Besynnerligt nog motsatte sig, Pland andra, hr Schartau den ändamålsenliga förändringen i 11 H riksdagsordningen, hvarigenom den olämpliga klassisikationen för hufvudstadens riksdagsmän skulle upphöra, och hufvudstaden vilja riksdagsmän utan annan qvalisikation, än att de voro borgare eller magistratspersoner. (Nu måste, som bekant, ovillkorligen väljas 3 magistratspersoner, 3 ihandtrerkare, 2 grosshandlare, I minut