Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1848, sida 3

—— —— —— — — O— —— ———— —— — sen går till Paris. Klockan sju, goda fru. — Gå och begär tvenne biljetter för täckta platser, g — Adrian, sade hon smaleende. vändande sig till sin make, far sitta i mitt knå. Yvenne timmar återstå oss Georg, jag skall använda dem på att hopsamla de nödvändigaste klädespersedlar och lägga dem uti en kappsäck. Jag har 4000 francs på mitt rum, hvilka jag hopsparat på mina hushallspenniugar ochmin toilelt och detta är allt hvad penningar vi laga med oss. Under det jag ordnar detta, kallar du din förste bokhallare som är en driftig och ådel man! Känner han vår belägenhet? Georg svarade med en atbörd. — Gif honom oinskränkt rätiighet att ät dina kreditorer öfverlemna min egendom; vi begitva oss till Paris; kungörandet af vär olycka far ej trätfa oss i Antwerpen. Om framdeles, då din redliga han ling inses, och erkännes vara eu oundviklig följd af olyckor då kan du atervända hit. Van Eyckens lydde macninmässigt sin hustrus befallning. Pauline, lugn och glad som om bon varit van vid dylika sysselsättningar, inpackade kläderne i en koffert oeh aflönade husets tjenare. lusvept i en mörk kappa tog hon sonen på sma armar, och. atföljd af sin man, begat hon sig (lill posthuset. De intogo sina plavser i vagnen, der lyckligtvis inga flera passagerare lunnos. Denne for astad och då först var det som Georg låt sina känslor få fritt lopp. Pauline drog honom till sig, stödde hans hufvud mot sina skuldror, och satte barnet på derx: slagne, tillintetgjorde mannens kuän. — Gud skall skydda oss, min vän, vi böra uppfylla var skyldighet. sade Panline. II. Fattig domen. Huru stor qvinnans styrka än må vara, skakas