PAULIN Å RU BE YS. (från S Spanskan). — Så, Georg; för mig beqvämlighet; för dig blygd och död Jag skulle inför Gud och menniskor slita de band, som förena oss. Min hemgift... dock dea är betydlig, den stiger till 1.500.000 francs! skall jag frossa i öfverflödet, då du omringss af kreditorer? — Lyd endast; den är din egendom, ej min, emedan lagen säger så. — Jag förstar ej dessa lagvråugniogar, svarade med häftignet madame van Eyckens. Jag bar delat ditt ötverflöd, det är billigt att jag äfven delar ditt elände. Du far ej resa, du mäste stanna qvar, och vi öfverlemna allt hvad här finnes al kreditorerne, samt skola arbeta som slafvar tills vi hunnit betala det vi äro skyldiga dem. Gud skall ge oss styrka att bära motgangen. Må hända hvad som hända vill, Georg, aldrig sjelfinord — Men eländet skall omge dig. — Och hvad är eländet, om vär heder är obefläckad? — Och din son? — Min son? Georg, jag önskar heldre för honom ett namn utan fläck, än alla jordens skatter. Jag vill uppfostra honom till arbetsamhet och vänja honom vid en tarfligt och anspråkslöst lefnadssätt. Gud fullbordar det öfriga. — Nej, aldrig skul! jag emottaga dessa uppoffringar. Endast jag är den brottsligeoch ensam jag skall umgälla följderne af mina fel. Pauline, den ädla Pauline närmade sig kaminen och kastade med lugn papperen i densamma. Hon ringde på den lilla silfverklockan; ett fruntimmer visade sig. — Bella, sade hon, vet du hvad timma diligenFI mt ee 22 2 LA 5