Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1848, sida 3

den dock alltid under den hastiga öfvergängen från öfverflöd till brist. Paulines hjerta klappade, vid afresan fran Antverpen, valdsammare än vanligt. och hennes kinder tärgades uf en hög rodnad, men det ädla beslut, hon tattat, var orubbligt, och förorsakade henne ingen anger. Hon betraktade kallblodigt det förflatna och det närvarande, och ejorde sig iyga illusioner öfver det tillkommande. Ofverväldigad af den kamp han utstatt emellan lyckan och molgangen, kännande sig sjelf ntan krafter, trodde van Eyckenej pa sin makas uthallighet. Han beundrade hennes enthusiasm., men ansag den såsom en illusion, hvilken snart skulle vika för verkligheten. På detta sätt fann han ingen lättnad i sina qval. Han lät sig behandlas som hon önskade, lik en sjuk, hvilken, mera viss om det ondas obotlighet än läkaren, uti de läkemedel. denne använder. endast ser förlängandet af sina lidanden. Framkomne till Paris stego de ur ragnen och togo logis på ett litet ansprakslöst värdshus nåra Palais Royal. Ingenting kan mera nedstämma lynnet u då man första gangen iuträder i dessa eländiga kyffen. hvilka tätt och ofta ombyta berre, och hvilkas daliga. smutsiva möbler utgöra en blandning af tidehvarfvets utskott och daliga smak. De nakua väggarne vore att föredraga framför de suddiga trädsnitt. som betäckde dem. Man skulle hellre kasta sig på bara golfvet än i dessa bomnllslakan af tvetydig hvithet. som utdunsta en vämjelig fuktighet. Vara tre olyckliga hade i sitt lif aldrig passerat en sa svar afton och natt. Regnet piskade i strida strömmar pa fönsterrutorue, och vinden inträngde genom sogningarne med sädan häftighet, att den var nära att utsläcka den i spiseln, af nagra gröna och rultna vedstycken uppgjorda, eldbrasan. ( Forts.)