Gesle. — —— — —— A 2——— A— C (H EL E Er ( 1 CiI Svenska Minerva for d. :te d:s läses följande: .Årtikeln ur Moseltidungen, rörande Piinsarnes giftermål, hvilken gjort sin rund genom vära tidningar, kom alldeles som bade den varit beställd, såsom ordspråket säger, for att verka på opinionerna uti statsutskottet och i riksstånden, då nu frågan om det hegårsa anslaget sor H. K. II. Kronpriosen snart skall algoras. Likväl halva vi bort en mångd personer, som trott sig vara val underrättade, pasta, at Moseltidningens uppgifter endast skola vara en hoax. Imellerlid synes artikeln, åtminstone på slatsutskottets utgillsaldelning, hafva verkat en bel hop, om det är sanat, hvad ryktet berättar, eller att afdelningens pluralitet tillstyrkt det ifrågavarande anslaget. Val skulle detta hafva skett endast med det förbehåll eller vilkor, hvartill hoga vederbörande på sistone begitvi! sig (jemsor sista N:o al Sv. Minerva), all anslaget sorst skulle vidtaga och utgå med borjan af det år, då II. k. Il. kronprinsens giltermälskontrakt undertecknas. Men älven med deta förbehåll tvilla vi på, att auslaget till hela det begärdta beloppet går igenom och bifalles uti standen, och ån mindre tro vi, alt det bör beviljas, så vidt annars det icke blifver sran hogre ort tillkännagilvet, att IH. M. konungens alsigt är, att utal sin civillisla och privata förmögenhet dotera de öfriga Kungliga Barnen, i hvilket fall, och så vidt något statsanslag för dem icke Iramdeles kommer i fråga, tillgängarne möjligen kunna medgifva att bevilja till H. k. H. Kronprinsens bofballning en vida större summa, än som synes kunna vara behöfliz. Hvad som anföres till ursäkt för det begärdta beloppet och såsom hufvudsakligt skål för bifall dertill, eller att Rikets Ständer bexiljade elt lika belopp för II. M. Konungen såsom Kronprins, då llan trädde i äktenskap, bäller alldeles icke stånd, vid betraktandet al de halft och hållet olika förhållanden, som nu ega rum. Då varande Kronprinsen var enda Kongl. Barnet, for bvilket ansprak i den tidpunhten bunde goras på Rikets Ständers och nationens välvilja; nu aro de fem. Och om de tre yngre Kongl. Prinsarne och den Kongl. Prinsessan icke skola blilva lottlösa, eller erfara en oförtjent orättvisa, så är det klart all rikets tillgängar icke medgilva ett så rundeligt anslag, som för deras äldste broder nu är begärdt, hvilket kunde ega något, som talade sor sig i den tiden, då Kronprinsen var det enda Kongl. barn, hvars lörsorjande genom bidrag af staten kunde komma i scaga. Blott i det enda fallet linge, såsom nyss är nämndt, saken ett belt och hållet forändradt utseende, alt H. M. konungen ansäge sin civillista ilran begge rikena, sitt ärliga anslag på tiksgåldskontoret, och sin