sitionen till de nya ideernas sakförate. Mod sakna visserligen aj de kouservative, men de hämta ej sin styrka från förtroendet till egen sak, emedan de ej kunna vederlägga eller med rena motskål tillbakavisa oppositionens sordringar och således ej fullkomligt sortro sig ät sin egen grundsats. be ha val mod att saga nej, men ej mod all försöka en reform. ben sanna i djupt medvetende at sin rättvisa sak lelvande politiska honseqvensem kunna vi derfor blotteträtta hos dem, som sjellve shadande in i vingen och tidens nya rörelser, med lelvande julteresse och klar insigt omfatta den unga tidens grundsatser samt med ihärdig hralt och orubbligt mod uppträda till ädel strid för dessa och åt dem offra sivu snille, sina talanger, sin tid och sitt lif — bos dem, som i eathusiastisk hänförelse med inspiralios:ens eld och sanningens kraft sramtrada som opposition mot det gamla ach soraldrade i tidens grundsatser och institutioner. Det är också detta, som gör oppositionens offensiva stridssatt till anda och naur så bimmelsvidt olika med konservatismens. Under del sjollmedvetsndet al stridens skona betydelse väcker hos oppositionen soctroendets enthusiasm, diager bonservatidstuen utan någon högre upplyftande hånsa sig tillbaka inom de snart ramlande förskansvingarna al de närvarande loraldrade institutionerna, och den hemliga känslan eller aningen af en slutligen stundande undergång trycker på dess panna en viss stämpel al nedslagenhet och resignation, som alltför tydligt uitalar sig i den nedståmda tonen, fast i stridens okade förbittring och soctvillans yttersta ansträngningar vi endast få se det afltynande partiets vanliga dodsparöxysiner. pA As er RT —