Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1848, sida 1

de andra Sveriges afsurstare känner dem annorlunda än till namnet. Innebyggarne sjellva hafva, enligt hvad vi ofvan sagt, största olägenheten hårutaf. När ingen talar för deras bästa; när ingen beilrar de osormligheter, som ibland och emot dem sjellva begas, då vänja de sig snart vid sorobtet från de andras sida och anse sig sjellva för obetydliga individer i jemförelse med sina andra medborgare, hvilla de då naturligtvis soka, så vidt i deras sormåga står, alt elterapa, men, tyvär! utan uöskilj ning. be sifva, på så sätt, sjellve ny udd ät foraktets pil, och de flesta sortjena ock i sanning all dess skärpa, ty småaktigare, nyfiknare och sqvallerlystnare personer finnas troligen ej, än i vissa småstäder. Hvad ar första orsaken härtill, om ej den, att de sakna någon, som gör dem uppmarksamma på sig sjellva och visar dem, att det, som sker utom deras lilla område, ej är ovanligare, än hvad inom detsamma tilldrager sig, blott de rätt betrakta saken. Önskligt vore derföre, att uti alla Sveriges ståder ett oltentligare lil uppblomstrade. För vinnandet af detta, finnes ingen annan utväg, än att taga sin tillflykt till de allmänna lidningarne. Redaktionerna af dessa borde anse sig skyldiga att taga i betraktande ej allenast sip s ta dsuton hela länetfs sorballanden och tilldragelser, samt isynnerbet sörskalla sig en reserent i alla småstäder i orten, och på så sätt söka upplilva innevånarnes kärlek för det allmänna samt böja deras sinne ur småaktigheternas töchenverla. Insåndaren är iogen vän af tidningssladder och penosakteri, men anser dock, ant det skulle medlöra obeskrislig nytta för de i glomshans dvala nedsjunkna smaståderna, om man gjorde dem den bedern att taga notis om desamme och deras astållningar och forhallanden. a Deras iunevanare skulle då vackas ur sin sorsollning och vänja sig af med att sätta sitt hogsta noje uti, att hopsmida och lyssna til falska rykten och sortal, ty den af smådelserna nedsvårtade egde då tilllalle att på krafiigare sätt betaga lsorialet dess gadd och sorqvasva i dess vagga det onda ryktet, hvilket förut plåeade, senom sqvallrets tjensteandur, tillvaxa och utbreda sig med ohämmad sart. Iusåndarens förslag asyltar ingalunda, alt den verbligt felaktiga shall, i likhet med hvad Upsala kathedralshola nyligen synes hafva sforsobi , få ett lägligt tillfälle att, genom anforandle och omtuggande al intetsägande försvarsartiklar, innehallande ett asammelsutiuma af logner, soha urshulda sig infor allmänheten samt uilrofta siua antagonister. Nej! meningen vore den, alt äfven småstäderna skulle göra sina rättigheter gällande i det ossenmsliga lilvet, samt genom en närmare andens beroring med andra orter, erhalla en battre hyfsning, hvarigenom skulle upphomma en större lillighet i indu-trien, och en hogte lyllning i UWmgångestonen inom dessa dasighetens och pladdersjukans hemvist. Ingen provins i Sverige år dock så vanlotlad i detta hänseende, som Bohus lån, ahvilhet, srejqadt redan i sornsangen och sagan, intager, Såsom urbistoriskt märkvärdig ort, eti upphejat Tum ikland Sveriges landskap. Den otroliga Fikedom pa olikariade fornlaomningar, hvaraf detta län kan beromma sig, bär villne om skilda slagten, som i en aflässen tidsalder egt härstädes ett fålt för sin idoga verksamhet och en tummelplats for sina blodiga sejder. Dess äldsta öden och de händelser, som dermed eat sammanhang, halva vål i likhet med hvad som håndt älven de storsta tänder och folk, sorlovat sig i morker ock glomska; men då ) Se Aftonbladet N:o 298 för 1846. Postoch Inr. liln. Nro 2, 5, 4. Tiden N.ro 86, 87. Astonbl. 231, 289 m. fl. för 2 historiens gras uti sramträda ända till Nordens 5 gränad hå skiften, vi hvilka det sjelst tillst: svärläkta Ir bar det och till få dra glömd Vi skola hbistorien c tid varita ska rikena derland s slutliga för barbaren ) A. E. beshrifni Ti I morg från trych er genoml om J vilje och Bonni kunnen ill ifragavarar bland våra elter natur dra sköna dra ådror Systrar stämde att denna skil qvinnan ki beldörrar, framför er ga. granna dyrbara m de öfverf) skåpen, St verfsodet i mat och d rikdom oel om det m: lens fader tanför era dem, Som genom edr tan; sen J da barn v tvänne an De halla I har hastvå och en bi om en h och mödrar och utackt goda men er handlin Systrar ert Stolt I oiltigt om på er era vingar del delen dess och mödra olika ölde sken i ert på (de sid bara gardi er hvila! nu upp oc