förde sin man med en rörelse, lika hastig som tankan, in i sin sångkammare, för att undandraga honom den förskräckliga välsiguelsen, gjorde horn med begge händerne, för att tördrifva jettaturan, och sillslot dörren med två reglar. Minnet jaf de stormar, som unpstatt från första dagen af dotirens förra giftermal. gjorde att prinsessan afven fruktade för detta andra. Dessa farbägor lugnades icke förr än tredje dagen, da hennes doster för första gängen gjorde visit hor färäldrarne, som voro på landet. Men alla modrens farhågor fördvvunno. då hon säg på dotterns ansigte, stralande af glädje, Elena sade äfven sin mor, att hennes man icke upphört ett ögoublick att älska henne, att han var god. af en förträftiig karakter, förekommande och delikat mot henne, med ett ord: av bon var tullkomligt lycklig. Denna så dyrköpta lycka, ökades snart, då bon födde till verlden en stor, präktig gosse. Mau valde den nyföddes amma fran Procida, förde henne in i huset oeh befallte det öfriga tjenstefolket att lyda henne. Pen lille gossen var snart hela husets ideal, priusen och prinsessan förgudade honom, och föräldrarne tycktes hafva koncentrerat hela sin tillvarelse i detta lilla barn. Fe Mon månader förflöto. gossen hkände och älskade alla som omgafvo det, isynnerhet morfadren, mot hvilken han log så godt och gjorde sina små konster. Morfadren kunde knappt vara fran honom. Han lät bära honom till sig alla tider på dagen och blott för att ej behöfva lemna honom, höll han på att afsäga sig en mission (lill Frankrike af hög vigt, som konungen af Neapel anförtrodt honom. Detvar för att lyckönska Carl X till Algiers eröfring. Men prinsens vänner föreställde honom det opassande uti att ej emottaga denna utmäkelse; hans familj bad honom betänka, att hans mag skulle