Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1848, sida 1

mm MN — menniskors aktning, skildras såsom en dålig perperson, som en mauvais sujet, och når man då frågar: Men hvad bar ban då gjort, som berättigar till denna hards com— så svaros: Det vet jag icke, men alla menniskor rynka på näsan at honom och aro honom uramse. Om man nu, icke belaten med dessa och dylika upplysande svar, vill gora sig mödan all estersorska det af alla menniskor utspridda ryktet ända fran källan, så skall man oltast, i fall elterlorskningarne eljest lyckas, stanva vid en eller annan afshilja krets, i hvilken den fördelaktiga eller ofördelaktiga meningen om ilrågavarande person uppstatt, och hvarilran den vidare utbredt sig: En sådan krets tramträder då såsom ett kotleri. Det är emellertid icke gemensamheten i vissa meningar, vare sig om saker och sorhållanden eller om personer, hvilken stämplat en krets till ett kotteri; ty då skulle kotteriet vara detsamma som ett parti. Skillnaden är, att det just är likheten i asigter, som bildar partiet; då det deremot år kotteriet, som bildar likheten i äsigter, bildar en sammanstammande (skenbar) ofvertygelse. När ett slertal förenar sig, endast sor att det har en gemensam ofvertygelse om vissa bestämda föremål, utan afseende på den shiljaktighet, som i manga andra hänseenden kan lorelinnas; sa utgör detta flertal ett parti. kotleriet bar deremot sin rot i den individuela sympatien, i det personliga tycket, i det dagliga eller oalbrutna umgänget , hvilket bestämmes och begränsas al de privata vånshapssorhällandena, och som föder och wibildar de sammanstämmande äsigterna. berlöre, att man med en eller flera personer delar icke endast vissa meningar, utan i allmänhet andlia riatning och verldsasigt — dersore utgör man icke nagot kotteri med dem; dertill hörer äfven, att ett omsesidigt tycke skall åka rum, olt man med dem skall bilda en umsöngeshrels. Ett botteri skiljer sig från ett parti älven derigenom, att det endast kan bestå af ett mindre antal, under det att det senare kan omfatta en stor mängd, och att kotteriet allijd är tillslutet lör hvar och en, hvilken saknar privatsorhallandets nycklar, då deremot partiet star Öppet for helt vanliga. Men någon torde fråga: Nr hatteriet sålunda endast är en privatkrets, hvad angar det oftentligbeten, hvad bar pressen med det att skalla? a Just för alt det ar koteti. Ty lika litet som parti och hotteri ar detsamma, lika litet är hvarJe privatkrets ett botteri. betta upps ar sorst dereCnom, att peivatktetsen strälvar att göra de i dess skote uppkomna meningar — soin i allmanhet maste särasta personer, enär privathretsen tillkommit genom personliga tycken och sorhallanden — att gora dessa meningar gållande utom siz, i det offentliga litvet, i litteraturen och staten, genom tillbjelp af de medel, det inflytande och den myndighet, hvarolver densamima genom sina medlemmar kan lorfoga. hgotlerierna hafva då en offentlig sida likasa vål som en enskild, och man är fullkomligt berättigad utt leda den allmänna uUppmärksambeten på denna dess oflentliaa sida. Kanske shall någon enta aterigen sraga, om det verkligen finnes koterier hos oss? llärpa kan välingen tvilla, som, che alltsor isolerad, tillbragt nagra är i hulvudstaden och der gjort sig nagorlunda bekant med orhallanderna. Man ser ju stundom litterära oretag uppstå och vinna ett understöd, som skulle vara oförklarligt, om icke ett hotieri stode bakom; under det man ser andra blilva utan fram:ang, för det att ett kotteri är emotdem. Man ser pekanta, ja till hålnen beromda litterära persoser framstå, hvilkas namn och anseende skulle ara mera ån mrstiska, så sramt icke ett koueri dade skaffat dem både det ena och andra för dt kop; och tvärtom ser man andra lida af n viss ivpopularitet, ett visst vanrykte, som kulle vara osorklarligt, om ieke ett kolleris 2:2? 7