KORRESPONDENS. Upsala den 350 Dec. En bresskrifvare har i tidningen iden på ett ganska olämpligt sätt uppträdt för att stätja Ilrr Wieselgrens och Thomanders berömliga atgärd att lemna en reviderad upplaga al Svenska PSalmboken. Bresskritvaren anser detta vara en förolämpning emot Wallins minne. Jag hyser dock den öfvertygelse. att, om den ädle och ingalunda stationäre Wallin sjelf hade lelvat, skulle han glädt sig och gerna deltagit i ett sadam företag. llan uppträdde ju IH ogillande mot en stor del af sina egna äldre psalmer, som psalmkommitten gillat. Wallin har sjell. i afseende på Sina yngre psalmer, i tryck berättat, att, i anledning at hans förflyttning till Westeras säsom domprost, arbetet jägtades fram al kommittken. Han tillägger: jag vet, att boken blilvit bältre om red. halt mera tid på sig (Jr. Walins företal till öfversättaingen al Johannis Evangel. och Epistlar). Så vittrar Wa lin sjelf om sina yngre psalmer, och de öfriga, som sanktionerades till införande j vår 1819 antagna psalmbok. och nu sramträder en förnumstig brelskrifvare, Som 1 Sm sävitsko smådar minnet af Wallin, Sasom en fåsäng man, den der gjorde mera afseende på egen person, än en högzvigtig sak, ehuru bresSFrilvaren förmodligen trott Sig hedra Wallin, genom att missbruka hans aktade namn till nedsättande af andras lofvärda företag, Wallins personlighet hade flera utvecklingsstadier: en följd så väl af hans eldiga nit för det sanna, som af hans — medgilvom det! — jemsörelsevis svaga vetenskapliga bildning, enkannerligen i theologiskt afseende. Den, som skiilver dessa rader, har rönt slera prof på den ädle mannens ynnest och förtroende, och tvekar ingalunda att oslemliggöra, hvad han mer än en gång hört Wallin sjelf med djup Sorasenhet beklaga. Säsom bevis härpå kan anföras, att, ehurn Wallin ansågs hafva nästan företrädesvis sinderat den romerska litteraturen, han likväl en gång frågade hvem Claudianus var! Han rycktes allts för tidigt in i det praktiska livet, der hans menniskokärlek hade ett så rikt fält för verksamhe, Zoch han hade ej vid universitetet grundligare drifvit något stndinm, utom i Lloquemia Romana. Häraf förklaras lätt den vaga hållning, som förråder sig i alla Wallins produkter, Så snart han ej är rent af vällalare eller skald, Så snart han blott hade att följa sin varma och oftast sanna känslas ledstjerna, var han stor, oösverträlllig. I dialektik åter och begreppsbestämning var han ej öfver medelmäåltan. llarn klart då, att åtskllligt i hans psalmer och predikningar brister i det inre logiska — och således väl älven sheologiska — sammanhanget, ehuru han för öfrigt är hög, praktfull, gripande! Allt ordande härom är ösverllöligt för den, som läser nya upplagan al Wieselgrens Sveriges sköna låätteratur, der W lin är förträllligt, samt pa en gang kärleksfullt och sanningsenligt tecknad, och der älven några anmärkningar göras emot den nya psalmboken, hvilka måste erkännas vara al ej ringa vigt. Lika obestridligt är, att många församlingar ännu finnas, som ogernar) antagit nya psalmboken i följd af dess bristande konseqvens och till den grad haltande läror, att, Ånan verkligen kan i vår psalmbok sramvisa motsalla religiousåsigter, såsom Wieselgren i otvannämude arbete yurar. Det synes derföre vara ett företag af velkli2en nationelt gagn, då Ilrr Thomander och Wieselgren söka afhjelpa dessa uppenbara ära (hvarföre alunden ej heller här borde göra sig besvär med att förlölja dem), i det att de bibehålla psalmernas bade nummer, begynnelseord, versantal. meter och dylikt, samt endast ombyta och rätta rent at felaktiga uttryck. önskligt vore, att dessa religiösa och frisinnade mån ville på samma sätt revidera vår katekes, handbok och bibelöfversättning, så att icke längre, sasom hittills, det ena tår svåra och skrika emot ådet andra. Grandade anmärkningar älven i dessa afseenden finnas likaledes uti nya upplagan af NSveriges sköna Litteratur. hnedlertid lärer snart den reviderade psalmboken utkommaztran lir Sandvalls ofllein i Jönköping, och skall väl då bäst tala för sig sjelf. Här i Upsala har nyligen en kommitte blilvit nedsatt med uppdrag att skyndsamligen utarbeta förslag till reglemente och instruktion för det akademiska bibliothekets förvaltning och begagnande. En ny ordning för detta bibliothek lärer ock halva varit af högsta behol pakallad. Få institutioner äro väl så mycket i behor al reform och uppsigt. Som universiteterna och särskildt Upsala bibliothek. som är rikskmmigt för sin chef och sin styrelse. Nen så länge de erundlagsvidriga furstliga kanslersstyrelserna qvarsta, är nagon förbättring knappast alt vänta. Standerna borde en gång för alla afslå alla anslag till universiteterna, mull dess att de erhålla aslijresman, som stå under lag och ansvar, i slallet för under Prinsar af blodet. SjeLve llartmansdorsf har I sitt siansförvoltninastörslag af A823 yttrat sig emot dessa kanslersstyrelser. Uti 26 ar var var nuvarande konung, som mången vill anse for tefomalshande, hansler tor universiteterna, och bvad bar blifvit ufrattaqt under denoa Hd? Valenu imcllertid, att Upsala bibliothek lyckats draga uppmarksambeten till sis. Redan år 48359 anmärktes I den af ahademici ulgifna tusningen å4 o sCd, att den bedrosligaste vovtdning herskade på Upsala b-iliotuck. asaval i ulscende på mamushtipter, som imcher. Det hlagas, att -man ej kan få veta hvad som sinnes eller icke, emedan hataloger och iman-a bocker stå oupptechnade, så att ingen vet, bvar de finnas; alt svenska arstrycket, sedan suretrudarens tid (d. v. s. sedan ar 4829 111!), med sa undantag lizger hopvrabt i en hög; att detekter ej odentligen suppleras, ej ens al vigligare arbeten; att inkopet al bocker ej år andamalsenligt; altentlaningen ej sker med nodiZg libemalitete etc. etc. Ungesar detsamma yttrade sedan alatelligensbladet. a solas, Nu sorst synes nagon verkan al alla dessa hlagomal. Den tillsatta kommitteen har fött belallning att tillse, det afor beslutande af bohinköp en mätte bes:ammas: att alla inhommande skrifter upptechans och uppställas: att bäbliotbebet må vara tillaaangliat i vidstråchtare mat o; all Vvikoren för u raningen goras enklare och nundre svara: och att räkenskaperna och redovisningen lampligare inråmas. a Nu ser det sålunda ut, som om voderborande haft de nio ar gamla anmårkningerne i ebOse under ögonen, och en storre seger bar sällan en publicist vunnit, liksom ock en chef sällan lidit ett svarare nederlaz, än hårigenom bibliothekarien, professor J. H. Schröder. Onskligt vore, alt råfsten ålvenv sträckte sig till. andra Tit. Schroders aliggandezr. Det är nu stjugo år (1!) sedan 2:dra tomen af aScriptores rerum Succicaurume u kom. IIr Schröder bar annu icke, mig veterligen, gjort något vid den 5je tomen, ehuru han, sor dess utvitvande, undar loppet al fyra år haft tjenstledizhet stan sina soreläsningar, bonka under titen legat alletes nere, emedan hr S. . oa VIS5 Ord öns