AA ÅR NVS SR ABC YR MM VE — A DTUEBORGS ÅTTONDE nhoEIV OCH wörturs TIDÄA in prenuerera för innevande år å tidninns byrå med co Rdr 40 för helt år, a 3: 16 för halft år, och oo 2 40 för fjerdedels år, samt på ostkontoren i riket, med tillagg af vanliyt tforvalturedarjvode IU en kommer att tryckas med nya lar, så snart det medhinnes att ordna demma. REDAKTIONEN. Poliliska purtier. IV. N en annan sida fåter beter det: Aumänudan, kärleken till såderneslangel, ifvern for IUMånt vål är oegennymig, upprojad och ädel. bartiandan sondrar, allnnana-anddan förenar nedborgarne och gor staten derigenom stark ch kraftig?. — Man skall verktigen halva art vid all tänka sig en mera oelterrättelig hb meningslös fraseologi. Att de tre först mnda dygderna äro upphöjde och ädla, år sen nyhets men när man påstår, alt dessa zder icke trilvas der, bvarest det finnes parr, så ådagalågger man endast dermed, alt man arken har uppfattat hvad som förstas med rdinal-dygder, eler med partivåsen. Iangt in all allmän-anda, osterlandskärlek och tor det allmänna bästa hindras genom rtiverksamhet, 1 de langt snarare igenom; ja man kan7tillochmed våga pastå, de utan den al nig skulle sorma erhålla nagon rklig kraft och betydelse. Men bärtill fordras ck, att man uppfattar allmäån-andan och rleken till saderneslandet icke såsom blotia ckra sraser, som kunna tjena till trost och gsvalelse, när wan med hånderna i kors sitter akelugusvran, utav såsom sorverkligbara bepp, som träda ut och gora sig gållande i det Åiktiska lilvet. När de så kallade öosfvertygelsemånnen föra orden Umän-anda och fosterlandskärlek på tungan, tro de helt säkert sjellve, att de göra nänting alldeles sortraästligt. Etterforskar man ellertiäa nagot närmare, lill deras bepp om betydelser al dessa ord egentligen a, eller hvilka resultater, som följa af denva öftygelsernas makliga siesta i mäån-andans saderneslands kärlekens — länstolar, sa sinr man snart, alt bem pvader icke va astadkommit nagra lor fåderneslandet eller mänheten gagneliga reforiner; men väl att oflygelsemännen sjellve kommit i en god carriere, dallit lukrativa embeten och till slut stadnat ristokratiens leder, idkeliven predikande och kunnande öfvertygelses n rymliga och jväma lärosatser, Huru ypperligt! I dag är ertygelsesystemet demokratiskt, i morgon aarislokratisktl Kommer en magnat i dag mig och erbjuder mig en syssla på 2 a 00 Rdr per las et nesas, och jag sedermera nalt drommer om alla rikedomens närhger och söreträden, så har jag i morgon den ertvgelse, att makten och aristokratien äro mordentligt liberale, ja rigtiga solkvänner. 1) skulle jag icke då understödja en minir eller ett parti, som visar sig så populärt, i ordets egentliga bemärkelse liberalt? Hvem islle vål tadla mig derföre? År det icke min ertygelse? Tron J, att jag vill blanda mig mert tivåsen? Nej, det är allmän-andan, saderlandskärleken, nitet för det allmänna bästa, n talar ur min mun (och — klingar i min caj. Ilvilket system! IIlvilken tbeoril Och medborgarones söndring sedan! .... rtiandan sondrar medborgarne; osvertygelseddret deremot sorenar dem. När af 100 n enhvar bar sin osvertygelse, emedan den bor i Haparanda. den andre i Gefle. den i Götheborg, den sjette i Carlstad, o. 5. v., eller emedan den ene är odelsman, den andre prost, den tredje borgare, den ljerde bonde, den semte embelsman, den sjetie godsegare, den sjunde brukspatron, deu åttonde hronosogde o. s. v., da äro fredens skugrika pauluber uppelagne, då frodas alsmån-angans ek i kapp med fredens oljoträd, då lindar patriolismen sitt starka och sorenande band ombcing hela statssamsundet, då blir staten lark och kraltig, ty en hvar vet hvad ban vill och ingen partianda berrskar mellan ineborgarne. ... Sannerligen: ett äkta klassiskt resonnemang, ett abrakadabia, som sjellva Hegel skule få svårt att lösal — Eller bvad förstan J, J paruhatare, med orden allmän-andas Viljen J, an den ene skall råtta sig efter den audre, så att i hela landet bertskar en enda opinion, en amsa, en vilja, ett enda interesse? Vilj.n J da med eder allmän-anda lägga såderneslandets ve eller val i en enda individs hander, Ofverlemvadt at en despots torgodtbefinnande? Her ovad vil,jen J! Vvelen J verkligen uvad J menen med eder allman-anda, eder losterlandsharlek ocn andra dylika ord, som J standigi soren på tungan. Nej; ulon partier kon ingen allmän-anda läånkhas, Ingen sano polisisk, medborgerliz anda kan existera utan en inbördes medverkan mellan politiska vånner och likatänkande, hvilha ålerigen besinna sig i opposition mot andra sinsemellan sorenade polliiska vänner, som siysa andra meningar och asigter. Liksom hela verldssysemets tillvaro beror på svenne hvarandra motsatta brasters voxelverban, så betor älven en konsitutionell stals utveckling och Iramutskridandde till ett båtire på den vexelverkan, som de demokratiska och aristokratiska hraletna utolva på hvarandra, I bela naturen soregär ouppborlist en sorgangelseoch piovttlödelseprocess, alstrad af tvenne hvarandra motsatta krafter; och i en stat skuolie icke, mulalis mutandis, en dylik process existera! HNAad blelve det da af staten? Saken svaret i IHUoHIen! Nästan på hvarje blad der skolen J kunva låsa detsamma. Ar det allmän-anda, att enhvar medborgare interesserar sig lor de allmänna ärendena; aft ban icke diager sig tilbaka uti indolensens eller maklighetens af liksillishetevs dpindalvaf olverhosjda vinklar, då kunne dena allmänna interesse, detta begår att lara känna och 20r2 bruk af sina rättigheter, detta rastlosa strasvande efter att inverka på statsorganismens lunhtioner iche medlora nåra allmänt nyttign tedultater på annat sätt, av att de hvarandia korsande olika meningarne förenas i princiser, och att dessa principer åter, allt efter deras inte ölverensstämmelse, dela sig i storre associationer, som upptråda emot hvarandra. Undast derigenom kunna de sorhandenvarande kralterna, bvilka annars äro splittrade och spridda at alla sidor, samlas i sina brännpunkter och åstadkomma de onskade verkningarne. Men i det krallerna salunda samlas och homcenfreras, underga de pa samma gang en hop zaguneliga sarandringar och modisikationer. UIVad som boös den enshilte var blott slygtigt eler ytligt, blir hos ett parti bestämdt och grundliet; bvad som hos den enshilte var kantivt och Skrosligt, blir hos ett parti jemot och glattadt; byad som hos den enskilte var våldsamt och årvåget, blir hos ett parti lugnt, men icke desto mindre kraftigt verkande. Och af denna ordning I den offentliga diskussionen, hvilken allmån-andan af sig sjelf alstrar, sotjer likaleles, alt de krafter och talanger, nationen kan ega i sitt sköte, väckas och framkallas, alldenslund tillfälle for dem gifves att verka och gora sig gällande. berlöre hafva äfven de fria staternas annaler all uppvisa en så stor mängd utmärkte lagstiftare, talare, statsmän och sältherrar; derföre kunna på så beskaffade staters fria jord så mäanoa valdioa andar AH.. — oo FEV 7f14111 1845, dumheten och medelmattan den vilkorliga despotismens sholdhallare. varit alllid stodjepelare och Det ligger i enväldets egennyttiga interesse att fängsla eller rent al qvälva geniets hasva kraft. I demokratiens interesse åter ligger det alt begagna geniet, hvarbelst det än tinnes, och att bringa det till dess mojligen bögsta sullkomning. Men detta kan endast och allenast ske medelst associationer, i hvilka den ene understodjer den andre for att uppnå ett gemensamt mal. be sålunda upphkommande partistriderna, eller rättare: de olika opinioneruos konflikt med hvarandra, åto en kraltfull stats naturliga och sunda gumnastik. be motsvara (såsom en politis skriftställare på något ställe yttrar) i solklisvet, hvad lultstrommarne äro inaturen. De rensa atmosleren, och under det att den svaga och brackliga drilhusplantan bortäryser eller vissoar uvder det osleniliga lisfvets öppna himmel, skall derewot den sunda och krostiga planta, som är van vid den tria luften, under sjellva stormarne rötlästa sig så mycket battre Det är alllid blott de svage, som frukta partiandan. Den kan imellertid lör stiheten och det allmänna hästa endast medföra nagon fara da, när den lugna kampen urartar till en stadigvarande strid mellan bestamda faktioner i och tor blott och bart exennytliga exoistiska interecsen, eller när en sjUgOd likgiltighet for de allmänna angelägenhelerna öppnar dorren lör bestickningar, och ialeredset lor det allmånua basla qvalves i tolkels egen venolitet. Liksom talangen rör sig mera fritt under politi-ko adrociastjoners fria vexelverhan, så utbildar sig alven barigenom satteligen hos solhet en förinnan alt skilja den vorhliga förtjensten från den inbillade, tillgjorda. Derlore ser man älven i manga lria staterna en nästan oalbruten kedja al umarbte man, upphöjde tull den ställnin: de iannenhalva Senom solkets fria val, Forntidens tomerska och grehisha fristater sorete derpa en mångt märkliga exempel. ÅAhenienSeroe, som hunde välja sina olverbelspersoner ur alla klasser, valde, enligt Nenophons vittnesbord, aldrig nagra mån, som icke gjorde staten 3å och nytta; och eiter att Romarne bade tillhämset sis allmän valått, har man icke ett enda exempel på, att de gasfvo n gomn vigtig post i Slalen it en sit hall icke vuxen plebej. All gifva partwasendet skulden tor de oordnircer och msSHTUH, som på den sednare tiden y pats i Irankiike, töjer en origLig upplsatining al de al saåkförbätlandena och lingens verkiga stålle ning. O sakerna till deSanmmme maste utan tvifvel vokas djupare ned, nemligen i moralisk depravation och i bristtlälliva instilutioner, sow icke hunna omla stand mot tidens reslekterande, till botten af sakerna gmonde tendenser, Ått partierna vid deras invordes konslikter, under sadana omständigheter, alven maste switlas af de radande felen, ar en helt enkel soljd af tingens naturliga gång. De politiska associationerna måste natorligtvis, liksom hela det öhisa folklitset, hvila på en moralisk grundvol. Rubpbas deona, kan man icke begära, att partierna skola bibehålla deras ursprungliga rtenhet, under det att hela det osriga såaisSam undet vacklar. I England är pattiväsendet längt mera utbredt och vida äldre, än i Frankrike, och dack erhånnes det af de fleste, att just detta utvecklade pariissstem år ett nödvändiet vilkor sor det engelska statslifyets kraft och valmaga, likasom det är såkert, att just det, mer ån allt annat, har bidragit till att folk friheten uppnått den hojd, på hvilken den sig nu i detia mäktiga land befinner, Når det ännu vidare beter, att Regeringen, hvilken man hogst origtigt i politiskt afseendo identificerar med konungen, icke bor nedsjunka till ett redskap åt partierna, utan i Sållel stå hajd öfver dessa, så visar man sig åler vara fjettrad af sina egna förvända föreställningar om det konstitutionella statslilvets sanna