Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1847, sida 1

Man vet, att icke borsaresländ-l, såsom säådant, sellerinra gillade att man hembor detta hyende ät reeringens vilji; men andenstunud horporationen icke förut ville veta hvad talet hade att säga, var det likval i siellva verket och i det sormella, just ståndet som. yitrade den sarliga tankon, att det nyttiga, som verkligen ulgatt från regeringen, vore kanske mindre vålbetänvkt; och genom denna förklaring erhölls å anqra sidan en god och liksom tilllällig anlednjng att uttala, huru mycket större varsamhet mon hådanester behölde iaktiaga, när handlingar, som voro härledda ur erkändt rigtiga stalsgrundsatser, likväl skulle homma att ogillas af dem, till hvilkas förmän lorloganderne voro gjorda. Hvar ligger nu pointen af frågan ? Ligger den i tilltagsenbetenv hos den, söm. när ban talade på silt stånds vägnar, ullalade asigter, om hvilkas godkännande han iche gjort sig förvissad, icke sökt undertåtta sig — an mer, dem han fördolt lör sina standsbröder? Ligger den i en vål beredd samstämmighet så, alt tal och evar Oändligt lyckligt passade till hvarandra iasor ossentligheten? — ingendera: den ligger i den sordragsamhet, med hvilken ell så kallant Rihsstand sater saken passera, visserligen yttrar missnöje, men icke förklarar, att den person, som visat sig sadan, torlorat Sländets sortroende sör alltid, satntalt ett shbt missbruk af ollentligt föriroende icke borde tillåta bonom att vidare föra klubban. Endast pi detta såt bade man botat bade det gitna såret, och för sramtiden gitvit tillräcklig varning mot fikartiade sorsok af lycksokeriet. Af den, som uffot värlvet, kunde man ju icke vänta så mycken ambitioo qvar, all han sjelf. mant sann sig tvungen till ett sadant steg. Men hvad skall man vånta, när man vinner anseende genom alt vara en ambient bos mas: sorna, srondor under tider at oro? Det anseende, man genom sadant vunnit, hade bordt kunna genomskadas till sin tot. Mannen är eljest hvad wan kallar en beskedlig och hederlig karl; må hans sista bragd komplettera bo. nom i allmänna omdömet! Huvudsaken är den, att man med fullt medveen vilja ser sin inal för sig, och, så vidt moraliska ocn samhällslagar mellgifva, undanrodjar ala de binder, som resa sis deremot, men främst vel aut straffa sorrådiska lorsök I Forklaringen afl hela fenomenet består likväl i den konstgjorda opinion, som i hbakuall sinnes ibland de mindre bland handtverhsimästarne. Ännu bunva vål inga olågeubeter skönjas al den nya närinsssorsafttningen, men de betaras eller lörespeglas desto migare af personer, bvilka inseressera sig lika inycket sor valstandet i landet, som för :nogolska tUronens atecuppråttaude. De verka intet på gamla solidare handtverkshus, emedan desse veta Siti sortiaenase fotadt på saher grund; ännu uindre på sesallklassen, hos hvilka sakeruas nya ordning är så intimt beslägtad med ungdomslisvetis våsende — förhoppuingarnma; men väl på medelnya och nyblisna mästare, der afund och okunnighet i troget förbund loresialva knotet såsom den säkra eller atminstone en da uilvågen alt vinna en slags be ydelse. — En af den forra Riksdagens koryter i porgarestandet har blifvit vunnen för de gullandes alsigter, hotad, som ban denna gången var att uteslu(as från representationen, säsom det skedde en bans kamrat, hvilken ersattes af en trogen skråbroder. I bufvudsaken är bandtverkareknotet ett klent försök att tillställa missuoje mot styrelsen; planen deriill anses al en och annan mera nvigd person komma från en landsort, der i någon viss vrå sor närvarande sitter, i olriviligt mörker, en vilja, som erlarit sig vara användbarare på stora vådjobanan, och som nu nojligen hoppas astadkomma en olvertygesse )m sin ounmhärliohet bor datta 7 nel. i.. 2————— — — —