Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1847, sida 2

mö — — — —— — — ——— om I Som den unga prinsen icke hade någon kallelsa för det heliga ståndet, gjorde han med de violett strumporna hvad som han förut gjort med den hvita rocken, skickade den trekantiga vatten dit han förut skickat capuchonen, lät genas den bäste skräddare i Neapel komma till sig, öpte sig den vackraste vagu och de vackraste hsiar han kunde finna och tog genast en loge på San Carlostheatern. San Carlos var verkligen värd all den nykenhet, som den unga prinsen visat alt se den; den var tt af de monumenter som Carl VII lemnat efter sigatt se. En dag hade hans Majestät skickat efter anhitekten Angelo Carasole och, lemnande alla sina katter till hans disposition, bad han honom bygg den vackraste salong i verlden. Archilekten gick iderpå och, begagnande sig af sin frihet, hade hanyalt en tomt nåra palatset, rifvit ned många hus ych röjt ren en osantligen stor plats, på hvilken, ted en sagolik hastighet, detta feeslott snart upprite sig. Tnheatern påbörjades i Mars 1737, blef särijg den 1:sta November samma år och öppnades an 4:de November (San-Carlos-dagen). Ä Om vi icke föresatt oss, att icke beskrifva hal som ej kan beskrifvas, så skulle vi väl hafva srsökt alt lemna en teckning af det inre af San-Crlos denna afton. En stor loge var inredd för en kongliga familjen, och då de höga åskådarne 1trädde der, blefvo de så betagne, alt de gerz ät gåfvo signal till applaudissemenser; salongen sklade af bravorop. De afstannade småningom, och konungen lät hla architekten till sig, lade handen på hans a den lyckönskade honom till ett så väl utfördtete. . . — Ett enda fattas i salongen, sade konungen. — Hvad då? frågade architekten. — — En gång, som går från palatset till theaterr Architekten bugade sig, till tecken att hankände det.