————— — ——— ——— La J3ettatura af A. Dumaasv). Barnet blef yngling och så skildt från verlden seminariet än låg, hann dock verldens buller dit. Under sina promenader med kamraterna, såg han sköna damer resa förbi i eleganta equipager och unga män rida på ystra hästar; vid ändan af Toledogatan, såg han en byggnad, som man kallade San-Carlos. Om det inre deri, hörde han berättas så mycket anderbart, alt med detta hade Aladins trädgårdar och palatser ingen jemförelse. Häraf blef naturligt, att den unge prinsen ville blifva bekant med de vackra damerna, stiga till häst som de unga männerna. men framför allt, bese San-Carlostheatern. E Olyckligtvis kunde detta icke ske; prins bibehöll alltid gammalt agg mol sin yngste son. Den äldre brodren, prins Hercules, som oupphörligen reste, för att icke så någon gemenskap med sin bror, utbildade sig deremot till en fullkomlig kavalier och tycktes lofva att med heder bära upp silt namn och sin börd. Emellertid invecklade sig förhållandena mellan konungariket de båda Sicilierna och Frankrike; man talade om ett korståg mot republikanerna, konung Ferdinand ville gifva exemplet. Trupper uppbådades från alla håll och det gafs tillkänna med stor högtidlighet, alt erkebiskopen af Neapel skulle inviga sanorna i domkyrkan Sancta Clara. Huru stor kyrkan än var, kunde den dock icke rymma alla som ville betrakta högtidligheten, hvadan man beslöt att blott deputerade af hvarje stånd skulle bevista ceremonien. Kollegerna, skolorna och seminarierna skulle ur hvarje klass få välja de skickligaste, och desse skulle äfven få rum I kyrkan. Den unge prinsen, som nu var sexton eller sjutton år, ) Forts, från N:r 272.