dHBi33 — 8 En Konstitutionel Konunss Position mette. (ester Aftonbladet), Det har våckt ett oerhördt uppseende hos klokt folk, att Aftonbladet för d. 46 d:s, uti N:o 51 (292) tog bladet från munnen, ty annat kan det icke benämnas, då redaktören säger sig på nåe sista tiderna verkligen mycket kommit att tänka på den omständigheten, buruvida icke vj vårt land, ... måhända är lika så godt att nationen alltid antager att regeringens tänkegätt äro Konungens personligen. Skälet ansores i mellanmeningen vara, ått nationen icke kan genom konstitutionsutskottet framtvinga någon ministeriel ansvarighet, äfvensom icke genom statustskottet vågra skatter. — Ester sexlonårigt arbete såsom srisinnad publicist i ett koustilutionelt monarkiskt samhälle har Redaktlionen ändtligen kommit derhån att verkligen mycket tänka på bulvudirägan, huruvida en miaisteriel ansvarighet, d. v. 8., huruvida i allmänhet en ansvarighet skall sinnas hos regeringen, eller icke! Och resultatet blef nu, att det kan vara detsamma. Straxi derefter yttrar Aftonbladet likvål, att det icke kommit till någon bestämd öfvertygelse , men att tvilvel uppstätt om det, som vi förstå vara konstitutionalitetens första princip. Genast derefter förutsätter det äter, all man aaccepterar de konservatives principa och försäkrar alt allmänna meningen (skall det också vara det allmännas väl?) ingenting derpå förlorar, utan sveriom vinner på den bestämdhet i position, som Konungen intagit. Detta år nu en hänvisning till den första delen af artikeln, der en fin. men vacklande ironi skall läta de liberale förstå, att vi kunna gå på med au vända vär ansvarighetslordran högre upp (någonting, som sker lika i republiker och i despotier). Der itonien slutar begynnar allvaret och der erhålla de konservative den uppenbara trösten, att deras hufvuddoktrin kan blifva predikad al landets mest lästa tidning — hvars frihetskärlek ingen sätter i tvilvel. — — 2 a ng KAA —