Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1847, sida 1

GÖTHEBORG. Post. och Inrikes-Tidningar hafva ånyo dragit i härnad mot vär tidning, — denna gången i anledving af vär i eu föregående nummer anställda jemförelse emellan uppträdena i Götheborg den 9:de November och upptrådena i Slockholm den 5:dje i denna månad, hvilken jemförelse, tillika med alla föregående och estersoljande reflexioner, Posttidningen finner härröra irän omtingen dumhet, eller partiskhet, eller oförmåga alt inse sahernas rätta natur, eller brist på vilja all det göra. Några bevis tör dessa sina beskyllvingar bar Posttidningen visst icke gitiat lramlagga, nen detta är ett fel, som den i sitt olvermod alltid later komma sig till last, och derom vore alltså föga alt säga, om icke Posttidningen i sitt utfall tillika bade iuslätat åtskilligt annat, som ganska väl bebosfver någon närmate belysning. Då vi nu en gång föresalt oss all granska det ena, sä kan rätt gerna äfven det andra sa solja med, och vi göre alltså en borjan med begynnelsen. Postiidnivgen beskyller llandelstidningens refereot uti isragavarande sak för att vara 24 um. For ant kunna med nagot skäl af giltighet blott framhasla ev sadan beskyllning, mäste man sjelf t sis stå på en jemlorelsevis utomordentligt hog ståndpunkt osver den, som man tillägger ett så beshalladt epifbet, som det bär olvan efter Posttidningen al oss anförda. Hvad nu en dylik ro: om egna olverlögsna — talanger bevisar, iche vittnar den om någon h u manitet och anspråkslöshet; men välonvraka m o ssalsen al just dessa ablvingsvårda egenskaper. Hvad som kunnat hos Posttidningens Red, ingjula en så beskaffad tro på sin osverlägsenhet och rel:s dumhet, kunne vi naturligtvis icke specielt känna; men deremot vete vi med full bestamdhet 4) att det icke anstår en på ett vilterhbetssambälles monopolium fotad och endast derigenom existeraude tidning att föra ett rätt och olvermodigt språk, samt 2) alt det för icke så många ar tillbaka var en tid, då nuv. bufvudred. för Postoch Inrikes Tidningar, hvillken då kämpade i de liberales leder, ofta och oObetingadt underställde sina uppsatser just den persons granskning, hvilken han nu helsar med epithetet adum. a benta är ingen beskyllning; detärens a kverkligbet. Mi ulgilvaren af Postoen Inrikes-ltidningar söka att bortvränga och lörvrida älven den, liksom ban gor med så mycket onnat! Posttiäningen påstår vidare, att Götheborgs llandelsoch Sjofartstidnings redaktion, bvad beträffar dess reflexioner oslver det ifragavacande lvisteämnet. betett sig epartisktn, icke insett eller velat inse, hvarom sragan egentligen handlar. Hvad denna beskyllning! vidkommer, bebölve vi blott, sor att vederlägga densamma, äberopa hvad vi i ämnet ytrat och skrifvit. Den, som läst och eriarar sig detta, han vetälven, ati viuttryeke ligen och ossenligen ogillat de tumulivariska upptråden, som egde rum härstådes den 9:de i förra . månaden; att vi förnekat dem all besasenhet af att ernalla namn och betydelse al opinionsyltringar; att vi, skarpast af alla tidningar Posttiduiagen sje elf icke ens undantagen); öppet, på sätt ske kunde, tillrättavisar tillställarne af ifräcavarande extesser. och mt vi manafaldiss