OO A ock lyckats; men ej bättre, än att denna icke velat vidkännas snillesostret såsom påktad. — Hvilken dekonsitur för den med en så brännande skrifklåda behäftade, oförliknelige korrespondenten! Saanerligen ban, om Dägon , bar skäl att med Peder Paars utropa: — — — — — — vJeg beder, jeg maa slippe, Åt jeg ei tvinges maa min Modgang at oprippe, Min Byld, min Hjertens Sorg. Alt hvad jeg sige kan, Er, at jeg kaldes maa en ulyksalig Manda. Värst af allt är (vi såge detta till Ålloubladets heder) att han fält detta skäl till veklagan antingen af Taabeligh ed, eller afooOnds ka be, eller af båda dessa utmärkta egenskaper i förening. De med Mändagens Stockbolmspostbit ingangna nyheter från riksdagen äro af löga allmännare interesse. Motioner vankas tedan i osverflöd, och det blir tids nog att en gång gilva en förteckning öfver dem samt och synnerligeu. Ensamt Hr IHIammarbjelm bar på riddarhuset framkommit med hela 43 stycken sådana — bland andra den att samla medel till en oskattkammarel, i likhet med sordna konungars, ati använda vid soresallande krig, och en annan dylik, neml. att adeln borde välja sina representanter länsvis och gisva dem ersättning för underhålls-och resekostnad. Hvad beträssar den förstnämnda motionen, så är att förmoda, det R. St. nog komma att med nöje bevilja anslag till Sjellvaskattka mm aren, blott regeringen utfäster sig att — fylia densamma, hvilket väl icke kunde vara så omöjligt, om en bop ölverflödiga embeten och grannsatsregementer indroges. Hvad äter angår den andra motionen, sä moter den i våra grundlagar ätskilliga om och men, hvilka under nuvarande förhällanden icke torde vara så lätt undanröjde. I presteståndet bar prosessor Fries föreslagit, att Stånderne måtte gilva professor Geijers elterlemnade enka en pension al minst 2000 rdr b:ko ärligen. Deremot är egentligen ingenting alt anmärka, så vida pensionen skall betraktas såsom en gärd af erkansla och högaktaing, bevisad den hådangangue store mannen af ett tacksamt fädeneslaud. l borgareoch bondeståndens plenum d. 8:de dennes upptogs tiden till större delen, af diskussioner rörande den kungliga propositionen om åtgårder till behö!vandes understöd i missvextår.