Allonbladet (hvilket, in parenthesi sagdt, enligt Red:s tillkännagisvande, nästa är kommer att ulgifvas på emdast papper af det största hittills begagnade sormat, och således tillochmed större, än den bekanta amerikanska jättetidningen the New World), har från Lund fält sig en så oförliknelig korrespondent, att det öfver hans horrespondens sunnit sig besogadt att utsätta rubriken insändt. — Bland annat, som denne korrespondent har att forkunna, är äfven, att, ifall adjunkten Rosen sköld (Rosenschiöld) någon gång yttrar sig opå Riddarbuset, hvilket dock ej är så os äk ert, kommer visst icke den originalitet vast saknas, som är så egendomlig hos män vof detta namn. — Pa hans bottenärligbet (lorlsar den oförliknelige) bar ingen tviflat, och han är lika djupsinnig, lika stor folkvan, psom farbrodren, den ryktbare lakaren. Det torde tillätas oss fråga: Hvem bar uppdragit åt korrespondenten, att, hvad beträffar Hr R:s möjligen inträlffande uppträdande på ridlarhuset såsom talare, ställa hans boroskop. — ikerligen ingen. Men, när detta kan tagas för gjordt, hvarlore har han då gjort sig besvär ed att bedöma ett föredrag, som han sjell ir knappast komma att ega rum? Månne väl att säga Hr ÅR. en kompliment? — Det lle väl, för att döma af den sista punkten ans tirad, tyckas så; men det videtur, ban a gilver Hr R., står i allt för skarp konmed den ironi, som så bjert framlyser ur ;regäende af korrespondentens öfver Hr R:s ide tal fällda omdöme, att detta skulle kunnat vara hans meniog. Nå! hvad respondentens då mening kunnat vara? — is densamma, som uppenbarar sig i hela