låh0de TTedskongress, såter edsftorbundsssotsåmmtt18ell gesandten förstå, alt, sedan nu de sig separerande kantonerna blifvit bragte till lydnad, ej mera anledning förefinnes till någon sredsbemedling, hvars obehörighet ock antydes. — Edsförbundsförsamlingen har sattat följande beslut: 4) skola de 7 till separatförbundet börande kantonerne solidariskt betala exekutionskostnaderna samt ersätta all den skada, som under kriget vållats af deras krigsfolk, under förbehåll af Åerkraf emot upphofsmännen till separatförbundet; 2) en million Frances skall vara erlagd till den 20:de bec.; 5) de 7 ifrågavarande kantonerne förbli besatta tills hela summan till fullo blifvit betald; 4) betrållando Neuenburg förbebåller sig edsförbundsförsamlingen att framdeles fatta egna beslut. — Kommissarier äro af edsförbundsförsamlingen ultsedde äfven för Uri och Walsis, 2 för den förra och 3 för den sednare kantonen. Den provisoriska regeringen i Luzern utvecklar mycken verksamhet. Den har beslutat åtals anställande mot medlemmarne af den förra regeringen för kassornas hortsörande. Emot dem, som ännu sinnas qvar i staden, är en undersökning redan entamerad, och alla dessa herrars förmögenhet är belagd mod beslag. Endast de starkt intecknade fastigheterne kunna dock åtkommas, ty sina kontanter hafva Siegwart Måller och hans stallbröder för länge sedan insatt i utländska banker. En amnesti bar blifvit beslutad för alla under skräckregeringen för politiska eller rent militäriska förbrytelser och förseelser straffade eller tilltalade personer. Åsven torde förestå en revision af den beryktade Len-procesen. — Den s:sse Dec. utsärdades dekretet om jesuiternes förvisning. FRANKRIKE. Paris den 4:de Dec. J. des döbats sörmåler att Bois-le-Comte, franske gesandten i Schweitz, den 50:de Nov. från Basel till förorten och separatsorbundet, (l) skickat en samfälld not från Frankrike, England, Österrike och Preussen. Denna not innehöll väl det bekanta bemedJingsanbudet, men bar kommit något post festum, enär något separatförbund, tack vare general Dufours snabba operationer, ej mera finnes. Franska regeringen står der nu med lång nåsa och uppbär ett välförtjent åtlöje för dess beteende i schweitziska frågan, hvilket ända igenom på en gång varit nesligt, ömkligt och löjligt. Den hemseglade medelhafseskadern synes skola öfvervintra i Toulon. Prins Joiuville har, såsom det heter för sjuklighets skoll, uedlagt be fälet öfver densamma. Rätta sjukan skall dock vara missnöje öfver regeringens vacklande betende i dagens politiska frågor, jemte harm öfver ett förbud att besöka påfven. Frankrike synes nu vilja understödja sultanen af Marocko emot Abd-el-Kader. Lamoriciere har med ett ångfartyg afgätt till algirisk marockansha gränsen och några tusen man trupper beordrats att uppbryta till samma punkt. På samma gåug närmade sig marockanska härskaror Abd-el-Kaders läger, hvilken således skulle bringas emellan tvenne eldar. Men Presse vill ha erhållit ett bref från Algesiraz, enligt hvilket emiren redan slagit marockanarne, då osvauberörde plan alltså redan skulle misslyckats. ENGLAND. London den 4:do Dec. Underhuset bar utan omröstning gäll in på en af skattkammarkansleren väckt proposition om nedsättandet af en kommitt, som skall söka att utreda de ursprungliga orsakerna till handelskrisen ochisammanhang dermed ingå i en undersökning af bankfrågan. Den enorma spanmålsinsorseln 1846—47 och öfverdrilterna i jernvågsspekulotionerna i förening med några misstag, som riksbankens styrelse låtit komma sig till last, sramhöllos emellertid. af skattkammarkansleren uti det tal, ban höll till motiverande af sitt andragande, såsom de orsaker, hvilka framkallat den ifrågavarande krisen. Under den derpå soljande ganska långvariga debatten sökte protektionisterne att skjuta skulden för alla olyckor på fribandelssystemet, medan aanti-bullionisterneo, hvilka anse den metalliska valutan for obehöslig och påyrka en oinskränkt sedel-emission, skyllade på 4844 års banhlag, den de naturligtvis vilja hafva afskaflad. Sir Robert Peel, stiftaren al denna lag, tog till ordet för dess försvar. Man