Pokitiska artier). I. Det är en obestridlig sakverklighet, att detallmänna och ofsentliga lifvet uti de bäst organiserade konstitutionella stater får, så att säga, sin tillvaro och sin rörelse förmedelst den vexelverkan, som ätshilliga och hvarandra motsatta partier utolva på detsamma och bvarandra inbördes. I allmänbet äro partierna delade i tvenne hufvudgrenat: ett ministeriellt och ett opposilionsparti, hvilka dock icke plåga vara så skarpt begränsade, att ju mellav dem båda blir ståndande en del neutrala, som bilda den omvexlande majoriteten. Denna fördelning af principer och äsigter, hvilken i sådana stater, der frihet, yuranderått och allmäv-anda ega rum, framstår och utvecklar sig omedelbarligen ur sjelfva statslifvet, betraktas öfverallt, icke blott såsom en nödvändighet, utan såsom ett på en gång önskvårdt och välgörande fenomån. llärigenom vinnes nemligen: dels att statslilvets busvudsakligaste syften genomföras, dels att hvarje vigtigare statsangelägenhet mnderkastas den mest noggronna prosning, och dels att hvarje på statslifvets jemna gång annars möjligtvis på ett störande sätt inverkande ensidighet bloitas, undvikes, eller undanrödjes. I de konstitutionella slaler, bvarest den borgerliga friheten är mest mogen och utvecklad, anser man detta ordnade utbyte af idger och principer, deta sammanstötande af stridiga grundsatser och konsequenser, denna regelmässiga utgrening och fördelning af den allmänna opinionen vara ett alldeles oundvikligt vilkor för samsundslilvets utveckling, styrka och välgång. Englands genom en läng tidsföljd ständigt och kralllullt samälskridandestatslif ådagalägger tydligt och klart, att osvaubemålte tvenne partiers omsesidiga vexolyerkan sörmår att gilva samfundet en styrka och en enher, som icke duka under i de svåraste stormar, t. ex. i sådana, hvilka under den franska ocly hmerikanska revolutionen botade det brittiska väldet. lläremot kan på intet sätt med skäl goras den invändning, att vissa enskilta stater genom partiväsendets urartande blifvit blottställda för inre, störande skakningar; ty det är ingen, som påstår, att partiväsendet, eller hvad annat som helst, skulle kunna tillvägabringa en evigtvarande fred. Det konsti utionelltdemokratiska statssystemet med nödvändigheten af sina fraktioner kan visserligen, liksom alla andra mensklighetens verk, urarta och osvergå till ytterligheter ; men detta gör, såsom enhvar torde inse, allsintet i nuftudsaken, 4 :m 0 emedan det faktiskt kan ådagaläggas, alt de ytterligheter, till bvilka despotismen urartat, längt oftare förekommit och varit vida förfärligare, och 2:do emedan det måste erkännas, att ett konstitutionellt statslif, hvilket, usan några bestämda partier, endast och allenast grundade sig på samfundsindividernes ibåliga, subjektiva åsigter och sörgodtsinnanden, nödvändigt, om ett sådant kunde tänkas ega rum, skulle sammanflyta i ett ändlöst och kaotiskt virrvarr, under hvilket intet med ordning och sammanhang skulle kunna uträttas, alldenstund ingen fotade sina åsigter på en allmän olverblick af tingens ställning och sakförhållandena, utan blott på sin egen ombytliga mening. Tillochmed i de tyska staterna, der landtständerne äro beröfvade så många ingripande. och våsendtliga fördelar, som ständerne i andra konstitutionella stater ega, och der det alltså icke kan vara fråga om ett för regeringens bestånd farligt parti, eller om en parlamentarisk styrelse, visar sig skillnaden mellan ett ministeriellt och ett oppositionellt parti. Detta sistnämnda representerar derstådes en motståndskraft, som i liberal och demokratisk rigtning uppträder emot de maktegandes, mot det sanna solkinteresset stridande handlingar och åtgärder. Flere af Tysklands mest utmärkte publicister, och bland dessa Welcker, bidraga på allt sätt att under