tB RE GR KRK Å) EB EE H: Å f 6(0 N f ENGS. Stockholm den 5:dje Dec. Nu äro utskotisvalen förrättade i alla Standen. I Adelo bar det såkallade regerings-partiets seger vid elektors-valet varit så ringa, att, då elektorerne skredo till val af utskottsledamöter, en stor del af det motsträfviga hyrakratiska och det reaktionära aristokratiska partiet, hvilka nu äro ganska innersigt förenade, ingingo i utskotten. Det är till och med fråga om, buruvida icke dessa ingått tillstorre antal, än sjelfva det segrande partiets min; en följ! deraf, att detta saknade utmärktare förmågor. Då nu alla dessa parti-nyanser voro enige om att utesluta de liberale, eller, såsom de nu alltid kallas, de aradikale, från utskotten, så stå sakerna rätt illa i alseende på ämnenas förberedande. bet blilver borgareoch bondestandens utshottsledamöter, som genom sin sammanhållning och sitt stråfvande mäste söka komma till ovägot resultat; men man vet hnru svårt detta är, om adelas ledamoter, som ianehafva otdförandebefattningarne i utskottet och dess afdelningar, äro motsträfviga och ogena. Det är en verklig olycka, att ej utskott och afdelningar sjelfva få valja sina ordförande; och ännu en annan, att tillsättnivgen af utskottens kanslier så mycket beror af embets inflytelsen härstädes. Det heter väl att autskotleno ulse dem; men så är det dock icke. Ledamoterne från landet kunna ej känna de föreslagua, om ej till en ringa del; och merändels är det alltså genom rekommendationerna hos adeln och presteståndet, som tillsättningarne ske. Detta gör, att om t. ex. en mivoritet af -borgare och bönder skulle vilja inom utskotten utarbeta motförslag, eller gemensamma reservationer, hunna de icke vänta biträde af utskotens sjenåtemän, utan måste göra allt sjellve — en sak, som oftast, uuder de mänga olika riksdagsbestyren, är för dem omojlig. Siats-utskottet, som, att dömaaf den penningyrkande Kongl. propositionen, vid denna riksdag bli ver Regeringens ögonsten, företer åter det olämpliga af adliga landshöfdinge-ledamöter. Konstitutions-utskottet är, såväl af adel som prester, besatt i en antireformerande anda, Banko-utskottet lolvar icke wycket för våt bankvåsendes ändamåälsenliga utveckling; och Herr Skogman blilver väl der den, som shall leda upplosningens stora verk, om ej stånden visa sig beslutsamma, då planen för Rikets Ständers Banks störtande kommer att ej längre kun: na döljas, Ekonomiutskottet, äfvensom Bevillnings-, torde, såsom ställningen nu är, inga storverk knana göra; ty till grunden vill man ej gå, hvarken i organisations, hushallnings-eller beskattniagssrågor. Logusskottet får mycket att göra; men bu:u det kan blilva gjordt, vågar jag knappast gissa. Åll förutsäga nägot, är i dess temligen brokiga skick omöjligt. Men om säledes beredningen af ämnena snarare ser ut att blifva svårlost, än lätt och enig, så visar sig beklagligen utseendet för ständsbeslutens tillsredsställande utgång ännu betänkligare. Icke så, att jag ej ånnu vidhäller min tro, att Regeringen, om den ville handla i folkets interesse, genom ett kraftfullt bruk afsin lagenliga inflytelse skulle kunna, i detta afseende, uträtta mycket godt, men derföre, att hon icke alls synes beredd eller benägen att ställa sig fram för något, som kan till nationens verkliga fördel af borgareoch bondestånden yrkas. Tvärtom har bon ännu endast visat sig tänka på en del småakliga förändringar och ytliga förbättringar, hvartill de nämnde stånden icke en gång kunna bifalla, om de ej skola förlora det anseende hos den stora allmänheten, hvilket de så väl behöfva bibebålla och vårda, om ej hela nationen, vid åsynen af alt älven de förråda hennes sak, skall bringas snart sagdt till förtviflan. Man kan icke gerna tänka sig någon mera —