Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1847, sida 2

117d1 iÅ171115); ud 11117 111— 111171—4132111Tt 190 144114114, buru den Kongl. familjen iakttog ett enkelt lefnadssätt. Grefven anmärkte vidare de alltjeimt ökade oerhörda kos:naderna i anslaget for 5:dje hulvultiteln; likaså mot anslagen å 4:de bufvudtiteln till reservläkare, sourageringssorhöjning vid Kronprinsens husarregemente, samt till beväringen; — trodde att indragning kunde ske af den stående armten och att beväringens vapenöfningar, om än utsträckta till 30 dagar, ringa motsvarade ändamålet, och snarare borde lörkortas, än förlängas. Beväringsmanskapet behöfde ej eller bafva kronomundering, utan, med någon hjelp af staten, bestå sig sjelfva kläder. — Grelven önskade ett till bespating ledande förslag och gardesregementernas sammanslagning, talade emot anslag till lifmunderingen, yrkade nedsättning i summorna för nya gevär, dervid grefven sramdrog, att al 425 gevår, från Carl Gustafs stad, endast 2:ne blilvit approberade. — Anmårkning gjordes älven vid anslagen till Waxholms och Carlstens fästningar. Den nga planen för vårt sjöförsvar vore för ett fattigt land som Sverige tilltagen i en allt för stor och kostsam skala; grefven gillade ej eller reorganisationen af bergsoch kommersekollegierna och trodde, att de, i stället för särskilda styrelser, endast behöslde vara byråer under departementerne, likasom i Norrige, hvarigenom ätminstone chelslonerne kunde besparas, gresven afstyrkte vidare det med omkring 5,000 R:dr sorhojda anslaget för styrelsen öfver vågoch vattenbyggnader samt kunde ej heller instämma i samma styrelses plan for allmänna arbeten, äfvensom grelven fann Kongl. Maj:ts proposition om ett anslag af 500,000 Rdr b:ko for sorbåttrande af kommunikationerna till lands halva bort vara mera specilicerad, och yttrade Hr grefven i allmänhet sin förvåning, alt ännu intet spår lörmärktes till styrelsens benägenhet att genom nedsättning af grundskatten lindra jordbrukets innga bördor, eller att genom besparingar å en sida bereda tillgångar å en annan; t. ex. genom indelta armeens ställande i viss mån på vakant. fot. Friherre Hermelin, August, upptog till en del grelve Anckarsvards anmärkningar, och tycktes försvara den Kongl. propositionen. ll. E. justitie statministern , krigsministern och sjöminislern, dom icke Iran borjan afhört br grefve Anckarsvärds anmärkningar, forbebehohlo sig att få i nästa plenum afgilva sina paminnelser. I öfrigt yttrade sig hr von IIarlmansdorff till försvar för den kongl. propositionen , så vidt den angick det sörhojda apanaget sor H. k. II. Kronprinsen, hvilket talaren ansåg vara ganska matiligt beräknadt, då man besinnade, att H. k. I. torde komma att besöka fremmande länder. I Frankrike kallades honungens söner lör YLes ensans de France. Talaren hoppades, att äfven telningarne af det Svenska konungahuset skulle betraktas som Rikets barn. I ofrigt bestred br von H. på det hogsta bortlagandet eller nedsatining af grundskatterna, hvilket ban ansåg skola vara ett vild emot eganderätten; påstod, att representationer gevom samsålda val mindre tryggade emot höga statsutgifter , än länder med ständsrepresentalion, samt gjorde en kalkyl, enligt hvilken Frankrike skulle skata sex gånger så mycket som Sverige, relatilt till folkmängden (dervid talaren likväl till Sveriges statsutgifter icke räknade andra än dem, som beviljades på den ordinarie staten, samt uteslöt hela den s. k. extra slatsregseringen, natura-prestationer och servituter m. m., hvilket utgör ätminstone lika mycket, som den s. k. ordinarie budgeten). Slutligen framställde br v. H. en gauska riklig anmärkning mot den kongt. propositionen, neml. att den antager bankovinsten såsom i banken skrinlagd och dragen ur den allmänna rorelsen, hvilket dock ej vore sorhällandet, emedan flera millioner af banhovinsten utgjordes af räntebärande obligationer, för hvilka de erlagda penningarne besunno sig i allmånhetens händer, och hvilka obligationer icke voro mer skrinlagda i bankens kassa, än i hvar och en enskilds. Ur Gripenstedt , J. Å., replikerade br von llarimansdorsf i afseende på den origtiga jemsörelsen mellan Erankrike ach Sverios hockalf——————————— — — —