lader nejorden , detta Olorgatsgä ähU, 71156 Auras skald begråtit i sin tjusande lyras vemodiga toner, och som sedan Erik den heliges tid med Sverige varit förenadt, och sedan Birger Jarls utgjort en intimt förbunden tredjedel och deltagare i vårt rikes så väl triumter söm olyckor. Öfverflyttad hit till Sverige, blef han placerad vid Westmanlands regemente, med hvilket han gjorde 1813 års kampagne i Tyskland, och churu svenska armeen, under detta krig, mycket spardes, så voro dock jägarkorpserne, hvilket vapen Aminoff ständigt såsom militär tillhörde, ofta exponerade för kulregnet, särdeles vid Leipzig. ollan deltog äfven i norrska fälttåget, der han vadade öfver en elf i Tistedalen med sitt kompani, för att bortköra de å andra standen posterade norrska trupper, dervid han svårt bleserades af en kula i armen; men oaåtadt denna blessyr, har han ändock fortsatt jagten efter Norrmännen, tills han af det ymniga blodslodet nedföll och måste bortbäras. Vid regementet avancerade ban till major, erböll svårdsorden och sick slutligen öfverste-afsked, hvarefter han blef öfverbesälhafvare vid Karlstens fästning, der han afled den 14:de sistl. Oct., i en ålder af 59 är och 8 månader. 70 sverste Aminoff åtnjot, under sin militäriska bana, ett högt anseende inom håren och skulle säkert, om det varit hans lott att strida under Carl den 12:tes, Fredrik den 2:dres eller Napoleons fanor, mera fått tillfälle att utveckla sina krigiska talanger — och bättre belönats. Han var dessutom älskad af alla, som närmare kände honom, för sin redbara karakter och sitt slardsria våsende. Han esterlemnar, jemute flera barn, en enka, född Lagerborg, dotter af en asliden militär ifrån Finland, i de mest utblottade ekonomiska omständigheter. Det är just sistnämnde förbållande, som föranledt oss, att, dertill af flere uppmanade, hos en vördad allmänhet anmäla, att en insamling af penningar, till understöd åt den behofvande enkan med hennes barn, blifvit öppnad här i staden, (Örebro) för all dermed lemna en gärd af aktning ät hennes bortgångne mans minne och förtjenster. Säkert finnas inom vår bygd ganska många, som med, honom delat krigets faror och vedermodor, men nu befinna sig i den lyckliga lefnadsställning att kunna med en liten öfverloppsskärf bispringa en för dödens lia fallen krigskamrats nodställda familj. Det är företrädesvis till desse värde berrar, äfvensom till andra Herrar militärer, som vi våge sramkotama med den uppmaning, att i den beramade insamlingen, elter räd och sågenhet, talrikt deltaga. Det skulle lika mycket bedra deras militäriska esprit de corps, som det verkeligen är af behosvet päkalladt.a Så långt Nerikes Allehanda. — Ålven här i Gotheborg har den ådle hådangängne krigaren, som under de sista åren af sin lesnad, sedan döden skördat så många af hans sordna kamrater, var en af de få qvarlefvande tappre, som deltagit i Savolaxbrigadens vapenbragder under 4808 och 1809 årens fälttåg i Finland och Westerbotten — äfven här, säge vi, har han mänga och deltagande vänner, hvilka vi kunne fögna med den underrättelse, att en subskription i ofvanomförmälta afsigt också blilvit öppnad härstädes, samt att bokhandlaren Ur N. J. Gumpert benäget losvat att emottaga och i tidningarne redovisa de bidrag, som kunne inflyta, till hvilket ändamäl anteckningslista i hans boklåda finnes att tillgå ITillika kunna vi meddela, att bland de officerare och civile tjenstemån, som å Carlstens fästning legat i garnizon under öfverste Åminofss befäl, cirkulerar en subskriptionslista, å hvilken teckpas bidrag till srikopande af den plats på Marstrands kyrkogård, der den gamle krigaren och fosterlandsvännen hvilar, samt till uppresande af en enkel minnesvård, ölver hans stoft. Denna minnesvård är, enligt den ritning vi hast tillfälle se, ämnad att bestå af en sjelsklusven och ohuggen granitsten, å hvilken en af jern gjuten albildning af den bädangångnes svärd och vapensköld kommer att anbringas. Å värdens ena sida läses följande inskription: GREGOR ÅDOLFSSON AMINOFF,