Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1847, sida 2

dA LESEAEÄS NY HETER. SCH WEITZ. De sednaste notiserna från detta land äro daterade den 21:ste Nov. Det vigtigaste som sednast förefallit är å ena sidan Zugs kapitulation och å den andra Urnarnes seger osver Tessinerne. Natten emellan den 19:de och 20:de ankommo strenue fullmäktige från Zug till divisionschefen Gmär och fördes till hogqvarteret i Aarau, hvarest de den 20:de underteknade Zugs kapitulationsakt, dock med det förbehåll, att den vunne Zugs tredubbla landtråds sanktion, hvilket skulle Uäda tillsammans följande dagen. Tessinernes fördrilvande ur Åirolo egde rum den 17:de. Deras styrka utgjorde 4 a 5 balaljoner. Uppgilter om Urnarues styrka saknas. Tessinernes förlust skall inskränka sig till nagra särade och ett par döde. Deras reträtt synes imellertid hafva förvandlat sig i en vild oordentlig flykt. Dazio Grande, såsom det ställe beter, der de fattade stand, är ett tullhus, hvarest Tessinerströmmen med våldsam håslighet bryter sig en våg genom det väldiga berget Platilers klippor. Vägen nedät loper genom ett brådjup öfver trenne bryggor. Tessinska regeringens åtgärder äro redan omsörmålta. kndast är att tillägga, att den förklarat sig permanent. Ryktet omtalade vidare framgångar af Urnarne. Hjelp förväntades imellertid från Graubändten och efter dess ankomst emotsågs en drabbning den 20:de eller 21:ste. Enligt enskildta bref från Rbeinach skulle anfallet på separatlorbundets hufvudort begynna den 21:ste. Den liberala majoriteten bar ingen tid att försumma, iy snart nog står, såsom engelska tbroutalet med full vissbet ger vid handen, en kongress af stormakternes fullmäktige färdig att, på underhandlingens väg åtminstone, blanda sig i striden emellan edssörbundssörsamlingen och separatförbundet, den legala myndigheten och den rebelliska saktionen. — Edsförvandterne voro beredde på ett härdnackadt motstånd i Lnzern. Det förmäles dock från anvat häll, att separatförbundstrupperne börja blilva modstulne, stor brist råder i Luzern bade på pengar och, till följd af den stränga cerneringen, äfven på lilsmedel. Fleta af de förnämsta familjerna rådde till fred. Maktinnebafvarne hysa så starkt misstroende emot vissa för liberala sympathier misstänkta orter, att de derstädes lätit företaga en allmän alväpning. Stora rådet, som sorsamsats den 46:de, skall bli permanent. I kanton Wallis 7 tänker man på — kapitulation. Regeringen, hvars säte år sörlagdt nårmare savoyiska gränsen till St. Moritz, skall gilvit befälbafvaren för kantonens trupper, general kalbermatten, fullmakt att underhandla med den först anryckande truppkorpsen af edsförvandter. Öfvervalliserna veta redan att de invigda medaljerna och amuletterne icke göra härda emot skott. Order ha skickats till den Wallisiska bjelpkorps, som stött till Urnarne på St. Gottbard, att läga hem, men det är fråga om huruvida dessa order srambunnit före det lyckade insallet i Tessin. För öfrigt bar Furkapasset, genom hvilket vägen går emellan kantonerne Wallis 7 och Uri 7, igensnöat. En notis frår Freyburg sörmäler, att edsför