Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1847, sida 1

7 479) 147 148 101CÅlUuller ung: KHORRESPONDENS. Stockholm den 28:de Nov. ELer allt, hvad man ännu: kan slnna, torde jag ej hafva orätt hedomt förhallandena vid den nuvarande Riksdagens början. I Ådeln Mar detas. k. trälia medelvägspattiet? vid elektorsvalet segrat öfver det förenade t1eaktionärt-aristokrotiska och byråkratiska partiet, så att säga genom en lottkastning, sedan begge: vid bänkmansvalen undanträngt det! liberala partiets uumärkiare personligheter. Segren tillhor saledes der sor ogonblicket Regeriögen, som bjuder öfver det förstnämnda partiets ledare — och Om ej nu eleklorerne tillsätta utskotten så, att resormerhas sak, genom horgare och Bondeståndets ledamöter. får en för solket lillsredsthlande beredning, så är det påtagligen dersore, att Regeringen ej sjelf vill, kan eller vågar gilva den en sådan. Hvad: Bondesländels ulskotisval angår, som i dag på I. m. hölls, så är det i min olvertygelse ganska godt och har skett med en lika ovanlig som prisvärd enighet. Allt. lofvar, all det standet hommer att med lugn och allvar utföra sitt vigtiga värf. presltestandet haller just ou: sitt vat till utshotten. Beklagligen torde det. ej blifva så tillfredställande, som mangen kunde våra böjd att gissa al den epi-copala elektorslistans visade afseende på opinionsskillningarne; men skulle verkligen detta icke blott varit en skenhelighetssymptom, nian allvar, så ati äfven i hvarje utskott en eller wå verkligt liberale presimån insättas , så synes bästa bopp vara, att åtminstone de resormisrågor, i hviska icke bklereciets egna inleressen alltför: mycket ingå, kunna i utskott genomföras. . I Borgareståndets elektorsval synes åfven betrygga en god utshoftssåtrning. Sedan blilver srågan, huruvida adelu och presteståndet, sasom stånd, komma att ingå på utshottens förslager. Att detta beror af Regeringen, har jag redan antydt och vidhäller det ; men en aonan sak år, om hon deriill par nog beslutsamhet och krast, så att non vägar sig siam med bestämda åsigter i en liberal anda. Skall man döma af throntalet och propositionen angåenge Slatsverkets lillstånd och behof, så ser det dermed icke rätt losvande ut. Det förra, ehuru, såsom jag genast i mitt tisdagsbief yttrat, lugnt och värdigt, lemnar dock mycket att önska, då iman tager i betraktande vår. näårvarande ställning. Det urvisar icke det lisliga deltagaande tor naiionens behof, som man borde hoppas al Konungamakten, i ett ögonbliek, då hon väl bör inse, att de gamla, genom vild och ofvermakt legaliserade interessena med en emot tidens upplysning och sor dringar stridande hårdnackenhet alltför envis hindra den allmänna fribetens utveckling, same tillika borde finna, att hennes rätta pligt må