Article Image
Hans namn var beständigt på folkets läppar. Hlyems äro de tragedier, hvilka på scenen aflösa lvärandra och uppföras under. allmänt bifall? voltaires. Hvem är författaren till dessa skaldebref, der versernas barmoni är förenad med siiosofiska sanningar ?-Voltaire. IIvem har man av tacka för de många lätta och snillrika poömerna, stridsskrilterna, som försvara den ansallna silososien, försvaren för de kränkta menskliga rättigheterna, och de underhållande romanerna 7 Voltaire, beständigt Voltaire. Poösien, qvickheten, silososien, satiren tycktes hafva outsomliga källor i Ferney och derifrän flöda ut ofver Frankrike och bela Europa. Plötsligt hör nu detta vid Voltaires stämma vanda Europa Rousseaus röst. llvilken verkan skall väl den utöfva på detsamma? Iilvilka al dessa båda apostlar ämnar det följa? — ITidoehvarfvet gjorde liksom alla svaga karakterer pläga göra: det stötte hvarken den ene eller den andre ifrån sig, utan sökte att lämpa sig litet efter begge. Af dessa tvenne hvarandra motsatta impulser utbildade sig de mest besynnerliga sammansättningar. Hvad kärleken angår, kände Voltaire blott den, som under förmyndareregeringen hade varit den herrskande. I hans berättelse, i hans Pucelle är kärleken lättsinnig, osedig, eller. plump, den är icke någon passion, utan blott ett tidsfördrif. Rousseau deremot sbildrade den helt annorlunda; ty det var just med tillbjelp af kärleken, som han ville sätta de ädla och uppböjda känslorna åter in i deras rättigheter. Voltaire hade skapat Candide, och kunigunda; Rousseau skapade Julie och S:t Preux. Uvilket inflytande utösfvade dessa hvarandra motsatta läror på samtiden? — Af Voltaires lära behölls indifserentismens tröst för allt, i det den predikade, att allting är på bästa sätt inråttadt i denna den bästa af alla verldar. Af 3ousseau lånades S:t Preux enthusiasm; men det besynnerligasle af allt var, att man utan näson synnerlig möda lyckades förena dessa heterogena elementer. ben förändring , Rousseau framkallade, var mera en följd af modet, än en verklig revolution i sederna. Man slog omkring sig med stora ord; men hyste små känslor. Uuder det att samtalen andades hänförelse och enthusiasm, voro bjertana föga celler intet rörda. Voltaire bade, liksom alla hans samtida, sorsajligat äktenskapet. Det berrskade i deta hänsecende ett slags verldsligt jurispiudens, som dömde de äkta männen att med en lugn finna sig i deras öde, når de voro olycklige, och att rodna ölver deras hustrurs dy d, när de icke blefvo bedragne. Rousseau imerinsatte båäde äktenskapet och kärleken i de dem tillkommande rånigheler. Emot de osedliga romanerna, i hvilka tidehvarfvets förderf äterspeglades, satte han sin Emil. Åktenskapet gick och gällde for nägot mycket trivial; han förskaffade det aktning och vördnad. bet är enformigt, sade man; han ejorde det lochande och inbjudande. Man bade endast tanke för alla de olägenheter, som äro förenade med att hafva en samilj; han ådagasodo hvilka fröjder, som dermed åro sorenade, och hvilka icke lala sig söndra från pligterna. Tidehvarfvet hörsammade blott Rousseau till hälften. bet gick våi in på att vörda äktenskapet såsom en moralisk institution; men på samma gång bibeböll det en hel mängd af sina gamla föreställningar om detsamma, dock med den förändring, att det nu blott skulle varassde häfliga lidelserna tillätet att göra ect undantag frän den allmänna regeln. Man Öfverenskom om att i lika hög grad skänka ett troget äkta par och de lösaktiga, brinnande lidelserna sin aktning, (Forts.) Utrikes mytt. De sednaste underrättelserna från Paris och London äro af den 16:de och notiserna från Sehweliz räcka till den 13:de och 14:de dennes. En af jesuitkanfonerna, Freyburg, är re—— — A—— — s(äB .na — ——— — . -..Z— —— —-— —.—— rzvro————— ———ÅÄÅ-—-— -.n t n—nb—b —Ä X— — — -——— — —— ——— — — —— —— — — — ————

24 november 1847, sida 2

Thumbnail