— — — — — — — — — — Qus nec pernumerare curiosi Possint, nec mala fuscinare lingua, sager Catulus; Nescio quis teneros oculis mihi fascinat aynos, säger Virgilius; Skulle ni vilja se, huru denna tro öfrvergick från hedningarne till de christna, så hör hvad Paulus säger till Galatherna: Quis vos sascinarit non obidiri veritati? Paulus trodde alltså på jettaturan. Låtom oss nu öfvergå till medeltiden och öppna en bok, skrilven af Erchempert, en munk, som lefde år 842: Jag har känt, säger den vördnadsvärde munken, monsieur Landolphe, biskop i Capua, en man af särdeles sörsigtighet, som alltid brukade såga: hvar gång jag möter en munk, händer det mig alltid något obehagligt den dagenDenna tro sorllefver i Neapel ännu. Då jag, tillsammans med flera andra resande, gick om bord på elt farlyg, för alt resa öfver till Sicilien, mötle vi en abbe. Då vår kapten såg detta, bad han oss uppskjuta resan till följande dagen. Vi tilläto det icke och vi blefvo öfverraskade af en storm, som i tjugofyra limmar höll oss sväfvande mellan lif och öd. Af de tre slags jeltatura, som man i forntiden kände, hafva de två försvunnit, en enda återstår: den genom åskådning, den har älven alltid anselts tarligast. Emellertid, liksom Gud velat, att skallerormen sjelf skall ge sig tillkänna genom bullret af sina ringar, så har han ätven i jettatorens utseende nedlagt vissa tecken, på hvilka man, med någon vana, kan igenkänna honom. Jettatoren är vanligen blek och mager, har en tunn örnnäsa och stora ögon, som likna paddans och dem han söker dölja under ett par glasögon.