verksamhet gifva en ulsträckning, som man vid deras grundläggande knappast kunde ana. — Såsom exempel på det förtroende och den välvilja, hvormed dylika silantropiska inrättningar omfattas, torde det tillåtas mig auföra följande fakta: . År 1846 den 6:te Februari tillkännagaf söreståndaren för odas rauhe Ilaus, o herr J. H. Wichern, uti den af honom redigerade tidning: Fliegende Blätter aus dem rauhe Hause zu Jjorn ber Hamburg,o att den del af bemälte inrättning, bvilken utgjorde den egentliga räddningsanstalten, saknade alla medel till sill besland, om ej välgörenbeten skyndsamt hastade att räcka densamma en hjelpande band. Till ashjelpande af det ögonblickliga behosvet upp gaf han sig behosva 5000 mark Hamburger bko och uppmanade fördenskull damerna i Hamburg och omliggande trakter, att genom förlärdigande af ifruntimmersarbeten, hvilka sedan å offentlig auktion skulle till den högstbjudande försäljas, basta inrättningen till undsättning och biständ. Tilllolje af denna uppmaning sammanträdde några dagar derelter 28 damer och organiserade sig till en kommitt, som förklarade sig villig alt emottaga de sruntimmersarbeten, hvilka i ofvan uppgilna ändamål kunde komma ad förfärdigas. Men ej nog dermed. Redan 44 dagar efter att herr Wicherns uppmaning stått att läsa i allmänna tidningarne, hade till inråättningen från särskildta hall inslutit en summa af 2000 mark banko, bvarigenom det första frängande behofvet afbjelptes. Från den 14:de Februari 1846 till den 18:de Maj samma år ingingo till sruntimmerskommitten 3994 stycken handarbeten, hvilka, å auktion srån den 18:de till den 25 dje Maj sörsälde, inbringade en summa af 18,882 mark banko, sedan alla omkostnader blifvit srånräknade. Till hedeför vårt sådernesland, kunna likartade exempel af välgörenhet äfven när sramdragas: Förloppet med de på enahanda sätt som i Hamburg, al damerna i Skåne, till förmån för räddningsinstitutet Stora Råby förfärdigade och borlaudllonerade arbeten, hvarigenom denna räddningsanstalt erhöll ett bidrag af cirka 9000 Rdr banko, torde vara tillräckligt kändt för att icke beböfva närmare detaljeras. Dessa tvenne exempel torde vara tillräckliga för att ådagalägga det förtroende, en vål organiserad räddningsanstalt kan bos allmänheten forvärfva. Måtte den beredvillighet, den menaoiskokärlek, hvarmed man bastade till de här nämnde tvenne råddningsanstalters understod, hos oss vinna efterföljd, om ej förr, så ätminstone i en framtid, då den visat sig vara densamma värdig! Jag nåmnde framtiden. En sådan år jag okerlyg gad om, att den inråtining, för hvars ställning jag nyss i korthet redogjort, skall erhalla, bloti de, som hilintills med nit och värma arbetat för dess grundläggande, icke förtröttas, icke tillsluta de händer, hvilka till innevarande stund vålvilligt öppnat sig till understöd, icke afstä från att söka vinna allt flera och flera vänner för den mensklighetens sak, hvars målsmän här på orten de åtagit sig att vara. Ju ljusare utsigter, vi åt den af oss grundlagda välgörenhelsanslallen kunna bereda, desto ljusare skola utsigterna blifva för månvga al vårt samhälles medlemmar, hvilka redan i barnaåren, i lifvets annars vanligtvis lyckligaste och sorgfriaste ålder, ÅHbB — CCC EC SOTRITIASte