— pa E 1 2 — — ——t—pk-. — — KORRESPONDENS. Stockholm den 12:te Nov. Det bestyrkes, att Regeringen verkligen kommer att i sin proposition till Rikets Ständer, angående förenkling af skatteoch uppbördsväsendet, göra ett undantag för militie-verket, så att den gamla ränteörbistringen skulle komma att för det qvarstå. Ingenting kan bättre bevisa denna regerings totala olörmåga att utföra de reformer, som den så liberalt och silantropiskt utlofvade vid sitt tilltråde, men som den snart sagdt i intet utfört, med undantag af någta principfrågor, i hvilka allmänna tänkesättet var så enigt och sjelfva ständspluraliteten så pass bestämd, att ett srångående deraf skulle varlt rent al en nesa för den sjell. Det är visserligen en osanning, alt armeens fullmäktige skulle hafva i en en corps gilven framställning begärt bibehällandet af nuvarande räateväsende; ty till en sådan hade de ingen belogenhet, såsow varande blott befullmäktigade i och för pensionskassan; och lärer det äfven vara origtigt, att någon större eller mindre del af dem i helilionsäg ingått ill Regeringen derom; men hvad värre är: Regeringen skall hasva sjelf väckt fråga om hvad de tänkte i saken, och krigsministern på den grund halt uppdrag att inhemta deras tankar. Dessa hade da belunnits vara konserverande och emot all förändring. Betraktas ou bela denna åtgärd, så visar den sig vara lika obehöflig som obehörig. Obeböflig är den, emedan sragan icke gållde någon enskills rätt; ingen har nemligen ifrågasatt, att de nu i tjensterna varande militäre embetsoch ljenstemän skulle i sin såkallade rätt förnärmas. Det vore visserligen mycket aut säga Om den åsigten, alt en statens tjenst bör anses såsom ett ouppsågbart kontrakt, hvilket redan visar sig vara ett oting derigenom, att man aldrig bör det åberopas på den ena sidan, utan blott på den andra. Då den enskilte icke siuner sig belåten, eller, då af honom sordras strång tjenstgöring, eller stundom, då just fråga blilver att försvara landet, med det tt och blod, för hvilket det heter, att ban får lön, boställe, räntor, m. m., då lemnar individen tjensten, och sitter i tjenstoch sardagsår med inkomst: när staten deremot icke behöfver eller är beläten med hans så kallade tjenster, då skall hon ej kunna uppsåga öfverenskommelsen. Men om ock det antages, alt denna kontrohtnatur bör erkännas å statens sida, hvilket jag dock vågar påstå vara origtigt, så kan det åtminstove blott gälla för den en gäng innehafvande tjensten. IIvad angår befordran, så kan staten soreskrisva vilkoren för den nya lönen — och en kraftlull regering behöfde blott säga: om J icke viljen, till enhets vinnande, genast och för edra nu innehalvande tjenster ingå på den för hela samhällets fördel af lagstiftande makten beslutade nya lönemethod, så ägen J qvarstå i edra tjenster; men dä belordrens I icke: och hela mossländet vore — förbi. Så enkel är den saken. Men äfven detta behöofsdes icke, ty, såsom nyss sagdt blifvit, ingen har begärt en tvungen ändring i de nuvarande förbällandena, hvad individerna angår. Att tillspörja dem, eller göra afseende på enskiltas yttrande, var alltså obehöfligt. Alt åtgärden var obebörig, inses genast, då den rörer Rikets Ständers i grundlagen bevarade, med Regeringen samfälda rätt, att i indelningsverket göra fäår5ändringar Al nin färanlada an Aninlane